Vi måste prata om sexuell korruption
Krav på samlag för att få en tjänst, en lägenhet eller uppehållstillstånd. Det kallas sexuell korruption, och omfattas av FN:s åtgärder mot korruption – men är i Sverige nästan okänt. Inte heller kommer lagen åt det, eftersom det inte omfattas av samtyckeslagen – offret samtyckte till sex trots att hon inte ville. Silje Lundgren skriver om ett utbrett men dolt problem.
”Jag har inte varit intresserad av att ge de tjänster som man ibland skulle behöva ge för att kunna få den där [chefs]tjänsten”. Så resonerar en polis med mångårig arbetserfarenhet i en intervju inom ramen för ett forskningsprojekt om sexuella trakasserier inom polisen. Hon beskriver hur hennes högre chef förklarat att: ”Ja, du knullar ju inte runt”; underförstått att hon därför inte kommer ifråga för en chefstjänst.
Polisen som intervjuades berättade att hon tänkt ”att du ska se att det går att ta sig fram utan att behöva sälja dig. För betalningen är inte värd det.” Med detta menade hon tre saker. Dels var det inte värt det att behöva ligga med chefen för att få en chefstjänst. Dels frågade hon hur hon skulle kunna se sig själv i spegeln om hon faktiskt gjorde detta. Och slutligen fastslog hon att även om hon skulle få chefstjänsten utan att ha legat med chefen, så skulle det ändå gå rykten om vem hon hade legat med för att bli chef. Sammanfattningsvis bedömde hon att det inte ’var värt det’.
Om en chef förväntar sig 5000 kronor för att ge en medarbetare en befordran, så är det uppenbart vad detta är: korruption.
Den situation hon beskriver handlar om att chefen villkorar något som han har makt över i sin tjänstebefattning – tillsättning av en möjlig chefstjänst – i utbyte mot personlig vinning i form av sex. Om samma situation istället hade inkluderat pengar, skulle vi nog ha lättare att identifiera vad detta handlar om. Om en chef förväntar sig 5000 kronor för att ge en medarbetare en befordran, så är det uppenbart vad detta är: korruption. Villkorande av förmåner för personlig vinning är korruption – även när sex är ’valutan’ i den korrupta transaktionen.
Samma polis berättade i intervjun om en annan chef som ”gärna såg att han fick lite rajtan tajtan på jobbet på sen eftermiddag emellanåt”. När hon kontaktade denna chef om ett lönetillägg som en kollega fått för samma uppdrag som hon själv hade, svarade chefen enligt intervjun att han ”haft en riktig hetstund med [kollegan] och det är ju mer än vi har fått av dig.” Chefen hade sedan skrattat och lagt till: ”ja, men du vet ju vad som gäller”.
Detta fenomen kallas sexuell korruption.1 I december 2023 skrevs sexuell korruption in i en resolution till FNs konvention mot korruption. I resolutionen står att ” demanding sex or acts of a sexual nature within the context of the abuse of authority”utgör en särskild form av korruption som alla stater bör öka medvetenhet om, lagstifta mot, anta åtgärder mot och förebygga. 2
Sexuell korruption är dock fortfarande i det närmaste okänt i Sverige, och faller nästan alltid mellan stolarna.
Sexuell korruption är dock fortfarande i det närmaste okänt i Sverige, och faller nästan alltid mellan stolarna. Istället för att förstås som korruption, används ofta en helt annan terminologi om detta fenomen, som dessutom flyttar fokus för vem som bär ansvaret. I andra intervjuer med poliser i pågående forskningsprojekt återkommer resonemang om kvinnliga poliser som ’går sängvägen’, eller ’åker hiss istället för att ta trappan’, det vill säga tar ’den enkla vägen’ istället för att tålmodigt beta av de steg som krävs för att ta sig uppåt i karriärstegen.3
Denna ’sängvägenlogik’ är intressant av en rad olika skäl. Den bygger på föreställningar om att kvinnor ’använder sex’ för att tillskansa sig orättmätiga fördelar. Sängvägenlogiken speglar därför en tolkningsram med föreställningar om kvinnor som illvilliga förförerskor som snärjer oskyldiga män som inte kan försvara sig. Sängvägenlogiken reproducerar också en bild av att kvinnor inte kan ta sig fram på egna meriter.
Sängvägenlogiken speglar därför en tolkningsram med föreställningar om kvinnor som illvilliga förförerskor som snärjer oskyldiga män som inte kan försvara sig.
Men det främsta problemet med sängvägenlogiken är att den placerar ansvaret för överordnades maktmissbruk på den underordnade. Om någon får ett jobb, en befordran, ett betyg eller ett tillstånd i utbyte mot sex, så är det per definition någon med befogenhet att ge eller undanhålla denna förmån – en chef, överordnad, lärare eller handläggare – som har villkorat denna förmån för personlig vinning i form av sex. Detta är en korrupt handling. Ett korruptionsramverk synliggör att ansvaret för maktmissbruk ligger hos den som missbrukar sin maktposition. Men sängvägenlogiken vänder istället uppochned på ansvarsfrågan.
Varför är det så svårt att identifiera villkorande av förmåner i utbyte mot sex som korruption? Att kräva eller acceptera pengar för att tillhandahålla en förmån man har tillgång till genom sin befattning känner vi enkelt igen som korruption, men när valutan är sex händer något: det tolkas om till en privat angelägenhet. En föreställning om att ’sex är privat’ gör att sex som villkor för myndighetsutövning kan omtolkas till privata relationer som är frikopplade från myndighetsutövningen. Denna privatisering gör att maktmissbruk kan framställas som en ömsesidig relation som båda parter är likvärdigt delaktiga i.4
En föreställning om att ’sex är privat’ gör att sex som villkor för myndighetsutövning kan omtolkas till privata relationer som är frikopplade från myndighetsutövningen.
Men närvaron av sex gör något mer. Sex verkar trumfa alla andra aspekter till den grad att maktmissbruket försvinner. I en dom från Arbetsdomstolen framkommer hur en anställd på Arbetsförmedlingen erbjudit en arbetssökande en praktikplats och körkortsundervisning om hon gick med på en sexuell relation. Efter att arbetsförmedlaren fick sparken stämde han med hjälp av sin fackförening sin före detta arbetsgivare för att ha avskedats utan saklig grund. Arbetsförmedlaren förnekade de sexuella närmandena och argumenterade att han hade haft ”gott uppsåt” när han hade försökt hjälpa den arbetssökande kvinnan med praktikplats och körkortsundervisning. Arbetsdomstolen köpte dock inte denna förklaring, utan fastslog i sin dom att det varit korrekt att avskeda honom eftersom han hade ”utlovat förmåner till [den arbetssökande] i utbyte mot en sexuell relation”. Arbetsdomstolen identifierade alltså hans handlingar som sexuell korruption.
Arbetsdomstolens uppgift var dock att bedöma huruvida det varit korrekt att avskeda arbetsförmedlaren, inte huruvida han begått ett brott. Men i domen framkommer att han faktiskt polisanmälts; en brottsanmälan gjordes av den arbetssökande kvinnan, och en åtalsanmälan av Arbetsförmedlingen. Polisen lade dock ned båda ärendena då ’brott inte kunde styrkas’. Detta då polisen tolkade händelserna som sexuellt ofredande, alltså handlingar ’ägnade att kränka någons sexuella integritet’.
I en dom från Arbetsdomstolen framkommer hur en anställd på Arbetsförmedlingen erbjudit en arbetssökande en praktikplats och körkortsundervisning om hon gick med på en sexuell relation.
När polisen bedömde att de inte kunde styrka sexuellt ofredande, missade de samtidigt ett helt annat brott som arbetsförmedlaren sannolikt gjort sig skyldig till; tjänstefel. Tjänstefel är ett brott som handlar om att åsidosätta vad som gäller för myndighetsutövning.5 När arbetsförmedlaren villkorade en praktikplats i utbyte mot sex, var detta ett tydligt åsidosättande av vad som gäller vid myndighetsutövning. Det är paradoxalt att polisen inte kände igen arbetsförmedlarens handlande som tjänstefel, eftersom det främst är poliser och åklagare som anklagas för tjänstefel, trots att brottet gäller för all form av myndighetsutövning.
Här är poängen att närvaron av sexuella handlingar dels tenderar att ’privatisera’ interaktionen, men också att sexet trumfar maktmissbruket i hur situationen tolkas. De sexuella närmandena tolkas per automatik enligt den logik sexuella trakasserier och sexuellt ofredande bygger på, nämligen om sexuella handlingarna varit önskade eller upplevts som kränkande. Denna tolkning prejar undan en alternativ tolkningsram som fokuserar på ansvaret för myndighetsutövningen.
Korruptionsramverkets främsta bidrag är att det centrerar maktmissbruket, och därmed ansvaret som följer med en maktposition. Definitionen av korruption är maktmissbruk för personlig vinning, eller att ’utnyttja sin ställning för att uppnå otillbörlig fördel’.6 Det är således en ’förövarbaserad’ definition eftersom den utgår från den part som missbrukar sin maktposition. Genom att identifiera fallet på Arbetsförmedlingen som sexuell korruption synliggörs arbetsförmedlarens villkorande av förmåner mot en sexuell relation, vilket Arbetsdomstolen också tog fasta på.
Korruptionsramverkets främsta bidrag är att det centrerar maktmissbruket, och därmed ansvaret som följer med en maktposition.
Ett annat exempel på hur maktmissbruket försvinner ur blickfånget om sexuell korruption hanteras som sexuellt ofredande ser vi i ett förundersökningsprotokoll från Särskilda utredningar, den avdelning som utreder misstänkta brott begångna av bland annat polisanställda. I fallet utreds en hög chef (polismästare) för sexuellt ofredande och försök till köp av sexuella tjänster som ska ha ägt rum på en julfest på arbetsplatsen. För att utreda om sexuellt ofredande ägt rum ställer de utredande poliserna frågor till målsägande såsom: Kände du dig kränkt, var du ledsen, började du gråta, var du rädd? De försöker alltså styrka att en handling som var ägnad att kränka har ägt rum. De frågar också hur mycket målsäganden hade druckit, om hon ”kände skuld” för chefens handlingar, och om hon ”tror att han skulle på något sätt kunnat ha missförstått dig?”. Allt i syfte att leda i bevis om det funnits en avsikt att kränka, dvs styrka att sexuellt ofredande ägt rum.
I förhöret med målsäganden framkommer att chefen på julfesten först erbjuder henne pengar om hon går med på sexuell handling. När hon säger nej erbjuder chefen en högre summa pengar. När målsäganden återigen avvisar honom väljer chefen att följa upp ett samtal de haft tidigare under kvällen. Samtalet handlade om att målsäganden, som är hans underordnade medarbetare, egentligen skulle vilja jobba som utredare. Chefen säger att då att han kan hjälpa henne med detta.
I förhöret återkommer målsäganden flera gånger till chefens erbjudande om att hjälpa henne att få en tjänst som utredare direkt efter att hon avvisat hans erbjudande om pengar för en sexuell handling. Hon säger att hon inte kan skaka av sig detta, att det ”ploppar upp” gång på gång när hon tänker tillbaka på kvällen. Varför sa han så? Poliserna som utreder fallet följer inte upp detta. Istället cirklar de tillbaka till frågor om hennes känslor under kvällen, om hon mått dåligt efteråt, och exakt var på hennes kropp chefen rört vid henne.
I domen nämns inte chefens erbjudande att hjälpa medarbetaren att få en utredartjänst; domen handlar om sexuellt ofredande som chefen döms till dagsböter för.
I domen nämns inte chefens erbjudande att hjälpa medarbetaren att få en utredartjänst; domen handlar om sexuellt ofredande som chefen döms till dagsböter för. Men om vi närmar oss händelsen med ett korruptionsramverk kan den tolkas som att chefen villkorat en förmån som han har tillgång till genom sin tjänstebefattning för personlig vinning, dvs som en påtryckning för att få en underordnad att gå med på en sexuell handling. Om detta hade plockats upp i förundersökningen, hade det varit möjligt att istället utreda chefen för tjänstefel. Detta skulle ha möjliggjort att undersöka chefens potentiella maktmissbruk. För att utreda maktmissbruk spelar det egentligen ingen roll vad medarbetaren känt, om hon gråtit, varit rädd eller känt sig kränkt; eller om chefen haft för avsikt att kränka hennes integritet. Fokus skulle istället hamna på chefens handlingar och ansvar att inte missbruka sin ställning för personlig vinning.
Den huvudsakliga skillnaden mellan att hantera dessa händelser som antingen sexuella trakasserier eller sexuellt ofredande, eller som sexuell korruption, ligger i att de förstnämnda fokuserar på om en kränkning ägt rum. Sexuella trakasserier är enligt Diskrimineringsombudsmannen7 ett uppträdande av sexuell natur som kränker någons värdighet, medan sexuellt ofredande är när någon gör eller säger något ’som är ägnat att kränka personens sexuella integritet’.8 En kränkning spåras genom hur situationen har upplevts av den utsatta,9 eller om handlingen varit ägnad att kränka.
Om vi återigen jämför med monetär korruption, spelar det egentligen ingen roll om det upplevdes som kränkande att chefen bad om 5000 kronor för att möjliggöra en befordran. Chefen kanske inte heller hade uppsåt att kränka. Rent hypotetiskt kanske både medarbetaren och chefen tyckte att 5000 kronor var en rimlig ersättning för en befordran. Det ändrar inte det faktum att chefen inte får missbruka sin maktposition för personlig vinning, utan är ålagd att tillhandahålla förmåner baserat på förutsägbara, transparenta, fastlagda kriterier. Upplevelse och uppsåt är därför irrelevanta för att bedöma om en korrupt handling har ägt rum. Och oavsett vem som tar initiativet – personen i maktposition eller den i beroendeställning – så är det korruption att villkora en förmån som man har tillgång till genom sin tjänstebefattning i utbyte mot sex.
Ett annat mycket omskrivet rättsfall tydliggör på ett slående sätt riskerna med att hantera sexuell korruption som sexualbrott. Det rör det fall där en migrationskonsulent på en hbtq-organisation villkorade sin hjälp i utbyte mot sexuella handlingar.10 Migrationskonsulentens jobb var att tillhandahålla hjälp till så kallade ’nyanlända’ medlemmar i organisationen, dvs personer som sökte eller nyligen fått uppehållstillstånd, sökte asyl eller var papperslösa. I förhör med målsäganden och vittnen framkommer att flera i organisationen visste att det krävdes sexuella handlingar för att få migrationskonsulentens hjälp med t ex intyg till Migrationsverket. Detta var alltså ett tydligt fall av sexuell korruption, där en anställds anförtrodda befogenheter villkorades för personlig vinning i form av sexuella handlingar.
I förhör framkommer att flera i organisationen visste att det krävdes sexuella handlingar för att få migrationskonsulentens hjälp med t ex intyg till Migrationsverket.
Migrationskonsulentens handlingar blev först föremål för rättslig prövning i 2021, och sedan i 2023 när nya målsäganden trätt fram. I den rättsprocess som ägde rum i 2021 dömde tingsrätten migrationskonsulenten för flera fall av våldtäkt och sexuellt ofredande. Tingsrätten ansåg att migrationskonsulenten ’otillbörligt utnyttjat de målsägandes särskilt utsatta situation’, vilket är ett rekvisit i straffbestämmelsen om våldtäkt som gör att de målsägande inte kunde anses ha deltagit frivilligt i de sexuella handlingarna. Men när fallet överklagades till hovrätten, tog det en intressant vändning, som reflekterar sexualbrottslogiken på ett skrämmande tydligt sätt. Hovrätten ansåg inte att målsäganden nödvändigtvis befunnit sig i en ’särskilt utsatt situation’ och bestämde sig därför för att undersöka om de utsatta männen hade samtyckt till de sexuella handlingarna. Hovrätten argumenterade i sin dom att eftersom de utsatta männen visste att de bara skulle få migrationskonsulentens hjälp om de gick med på sexuella handlingar, så hade de de facto samtyckt till sex. Migrationskonsulenten friades därför på två åtalspunkter och straffet sänktes (han dömdes fortfarande för våldtäkt på tre åtalspunkter).
Detta är en logisk konsekvens av att hantera fall av sexuell korruption som sexualbrott, och därmed introducera frågan om samtycke. Rättsligt kan en person samtycka till något den inte vill, enligt principen om sexuell bestämmanderätt.11 Man kan alltså rättsligt samtycka till sex utan att vilja ha sex, om man är beroende av det som erbjuds i utbyte, till exempel hjälp i en asylprocess. I sin diskussion av huruvida samtycke förelåg, riktade Hovrätten i sin dom fokus mot de utsatta männens handlingar och intentioner. Lösryckta detaljer diskuterades för att ta ställning till detta. Hade en av de målsägande hjälpt till att knäppa upp en knapp i gylfen, vilket migrationskonsulenten rimligen kunde ha tolkat som samtycke? Hur många meter var det till dörren på migrationskonsulentens kontor, och borde de inte rimligtvis ha hunnit springa dit om de inte ville ha sex?
Hovrätten argumenterade i sin dom att eftersom de utsatta männen visste att de bara skulle få migrationskonsulentens hjälp om de gick med på sexuella handlingar, så hade de de facto samtyckt till sex.
Samtyckeslogiken riktade blicken mot de utsatta, och migrationskonsulentens ansvar att inte missbruka sin maktposition försvann helt i hovrättens dom.
Professor Elin Bjarnegård, som leder den forskningsmiljö där vi bland annat undersöker sexuell korruption i Sverige, har skarpsinnigt påpekat att mäns agens och makt i vanliga fall sällan försvinner från blickfånget.12 Men just i fall av sexuell korruption ser vi gång på gång hur mäns agens och maktpositioner försvinner ur fokus. Genom att istället flytta fokus till huruvida en situation upplevts som kränkande, eller om de utsatta samtyckt till de sexuella handlingarna, hamnar fokus på de som står i beroendeställning, och deras handlingar och intentioner. Effekten är att ansvaret som följer av maktpositioner trollas bort, och ansvarsutkrävande för maktmissbruk omöjliggörs.
Istället omtolkas fall av sexuell korruption till att någon ’går sängvägen’. Denna logik gör underordnade ansvariga för överordnades maktmissbruk, och omöjliggör återigen ansvariggörande av de som faktiskt besitter maktpositioner.
I fall av sexuell korruption ser vi gång på gång hur mäns agens och maktpositioner försvinner ur fokus.
Ett korruptionsramverk bidrar med konkreta verktyg för att centrera maktmissbruk och därmed möjliggöra ansvarsutkrävande för den som missbrukar sin maktposition. Den som är ansvarig för att inte missbruka sin maktposition är utan undantag den som besitter maktpositionen. Genom att hantera dessa fall som sexuell korruption undgår vi därför att skuldbelägga de utsatta.
Det är dags att översätta formuleringarna i FNs konvention mot korruption till praktik även i Sverige, som klargör att villkorande av förmåner i utbyte mot sexuella handlingar är en särskild form av korruption, och att stater (och myndigheter) är ansvariga att identifiera, lagföra och förebygga denna form av korruption.
Fotnoter
- Bjarnegård, Elin, Dolores Calvo, Åsa Eldén, Sofia Jonsson, och Silje Lundgren (2024) “Sex Instead of Money: Conceptualizing Sexual Corruption”, Governance, 37:4(1349-1367) [↩]
- Conference of the States Parties to the United Nations Convention against Corruption (2023) Addressing the societal impacts of corruption, CAC/COSP/2023/L.14/Rev.1[↩]
- Malin Wieslander och Silje Lundgren: “Våga tafsa!” Utmaningar och motstånd i arbetet mot sexuella trakasserier inom polisen (Forte 2023-2025) och Sexuella trakasserier inom polisen: Brottsoffer, brottsutredning och brottsförebyggande åtgärder (Brottsofferfonden 2021-2024) [↩]
- Wegerstad, Linnea (2015) Skyddsvärda intressen & straffvärda kränkningar: om sexualbrotten i det straffrättsliga systemet med utgångspunkt i brottet sexuellt ofredande, Lunds universitet sid. 311, med referens till Coates, Linda och Wade, Allan (2004) “Telling it Like it isn’t: Obscuring Perpetrator Responsibility for Violent Crime”. Discourse & Society, 15: 5(499-526) [↩]
- 20 kapitlet 1 § i Brottsbalken 1962:700[↩]
- Transparency International Sverige, ”Vad är korruption?” https://www.transparency.se/korruption[↩]
- Diskrimineringsombudsmannen (2024) ”Trakasserier och sexuella trakasserier”, https://www.do.se/diskriminering/olika-former-av-diskriminering/sexuella-trakasserier-och-trakasserier[↩]
- Wegerstad, Linnea (2015) Skyddsvärda intressen & straffvärda kränkningar: om sexualbrotten i det straffrättsliga systemet med utgångspunkt i brottet sexuellt ofredande, Lunds universitet[↩]
- Lundgren, Silje & Wieslander, Malin (2024) ”Holding the harasser responsible: Implications of identifying sexual harassment that includes abuse of power and quid pro quo elements as sexual corruption”, Gender, Work & Organization, May 2024[↩]
- Lundgren, Silje; Eldén, Åsa; Calvo, Dolores & Bjarnegård, Elin (2023) “Sextortion: linking sexual violence and corruption in a Nordic context”, In Re-Imagining Sexual Harassment. Bristol, UK: Policy Press.[↩]
- Gunnarsson Lena (2020) Samtyckesdynamiker : Sex, våldtäkt och gråzonen däremellan, Lund: Studentlitteratur[↩]
- Sexuell korruption: Att förstå, mäta och förebygga sexuellt maktmissbruk, Vetenskapsrådet 2025-2030[↩]