"Även om alla har samma åsikt kan alla ha fel" sa Bertrand Russel. Här publicerar vi en åsikt - rakt på sak, utan krusiduller.

Att skriva detta offentligt hade en gång känts otänkbart, men här är vi: jag har blivit en “belieber”, en av Justin Biebers miljontals fans. Men det handlar inte om hans musik eller hans äktenskap med Hailey Bieber Rhode. Det rör något djupare – något som hans låttexter har antytt under åren och som berör en fråga vi måste våga ställa: Var går gränsen för vad som är ett övergrepp? 

Innan du slutar läsa: detta är inte en hyllning till vår tids kändiskultur! Det är en vädjan om att tala klarspråk kring övergrepp och maktmissbruk. En uppmaning för alla dem som fått höra att tystnad är bättre, för att “skydda branschen” och undvika “dålig PR”.

Det nyligen uppmärksammade fallet med hiphopmogulen P. Diddy, som nu anklagas av över 130 personer – inklusive misstankar om övergrepp mot barn – visar tydligt på en systembrist och en kultur av tystnad som möjliggör att övergrepp kan fortgå.

Justin Bieber var själv ett barn när han blev en global stjärna. På en natt förvandlades han från tonåring till symbol för ungdomskultur världen över, medan vuxna runt honom verkade mer intresserade av hans framgångar än av hans välmående Många avfärdar rykten om vad han kan ha utsatts för som “konspirationsteorier”, men hans texter antyder något annat. De pekar mot erfarenheter av manipulation och övergrepp.¹

För att förstå detta kan vi analysera specifika texter där Bieber ger insikt om sitt liv. I låtar som “All That Matters,” “What Do You Mean?” och “Lonely” antyder han svek, kontroll och en känsla av att ha blivit övergiven och utnyttjad. I “Lonely” beskriver han sin isolering och hur stödet från omgivningen uteblev: “Everybody saw me sick, and it felt like no one gave a s**”.² Många tolkar detta som en reflektion över hur både media och personer nära honom ignorerade hans mående. Hans ord ger oss en bild av hur han inte fick hjälp när han behövde det som mest. Ryktena om övergrepp och manipulation framstår därmed inte längre som skvaller, utan som en skrämmande verklighet.

Det finns också virala filmklipp där han synbart obekvämt möter P. Diddy, vilket väckt ytterligare frågor. Därför är det viktigt att vi tar hans texter på allvar – inte bara som fans, utan som en allmänhet som behöver granska hur unga artister behandlas i branschen.

För det finns de som försöker tysta sådana berättelser. P. Diddy är ett tydligt exempel – någon som gjort sitt yttersta för att övergrepp ska förbli osynliga och förövare anonyma. Med alla tillgängliga medel har han kunnat upprätthålla status quo, tills nu. Det är just denna kultur av tystnad som förvärrar traumatiseringen hos offer som Bieber. Han har förmodligen väntat länge på denna stund – när handlingar inte längre kan döljas och offer som han själv får chansen att berätta sin sanning.

Kanske är det dags att inse att det inte längre är för sent att avslöja sanningen – men för förövarna, som P. Diddy och andra som har utnyttjat sin maktposition, är det för sent för ursäkter.