Säkerhetsläget för yttrande- och tryckfriheten har aldrig varit sämre sedan andra världskriget. DCA-avtalet, åtalet mot Assange och nya lagar som inskränker yttrandefriheten gör att vi närmar oss situationen i totalitära stater, skriver Sven Britton.

Julien Assange är en pionjär för yttrandefriheten. Genom hans avslöjande bl.a. om hur krigets lagar systematiskt överträtts under Irak och Afganistan krigen har han fått det militär-industriella etablissemanget att skaka i fogarna och mäktiga krafter har satts igång för att oskadliggöra honom och avskräcka ev efterföljare, därav hans fängslande långa tider i isoleringscell i England och ett hot om överlämnande till USA där ett 135 års långt fängelsestraff väntar honom. Vi i Sverige har ett speciell ansvar att arbeta för hans frigivande eftersom det var händelser här som gjorde att han sökte asyl på Ecuadors ambassad i London, ett land som inte har något utlämningsavtal med USA.

Yttrandefriheten är svårt ansatt i demokratiska länder vilka för övrigt minskar i antal. I totalitära stater, som ökar i antal, finns överhuvudtaget ingen yttrande eller tryckfrihet som vi känner den vilket är viktigt att komma ihåg då vi kritiserar deras situation i demokratier som Sverige. En smärtsam påminnelse om det är Dawit Isaaks och Johan Floderus långvariga fängslande i diktaturerna Eritrea och Iran.

Flera faktorer i vår tid och vårt land ansätter yttrandefriheten från olika håll vilket gör det svårt att uppmärksamma hur den långsamt håller på att erodera.

Den nya typ av beväpnad gängkriminalitet som plågar våra större städers ytterområden och som börjar sprida sig till även mindre orter har mötts med en forcerad repressiv lagstiftning som befrämjar angiveri, visitationer utan juridiskt underlag och anonyma vittnesrapporter, allt tillkommet i den begripliga avsikten att stävja denna nya våldsamma kriminalitet. Men lagarna kommer att finnas kvar och de kommer att begränsa friheten, även yttrandefriheten för alla medborgare i vårt land.

Den våldsamma militära tillväxten som krävs inför vårt nya Natomedlemskap innebär att det militära samhället expanderar på bekostnad av det civila. Inom krigsmakten är tystnadsplikt och hemlighetsmakeri en omistlig del i maskineriet och fler och fler kommer alltså att omfattas därav.

Det nya DCA-avtalet med USAs krigsmakt innebär att inte bara att vi lämnar amerikansk militär konstant tillträde till sjutton av landets militärbaser utan vi ger också upp svensk lag och rätt till ett stort antal människor som skall lyda under amerikansk militär lag vars innehåll och juridik vi inte känner. Ett mycket obehagligt inslag i den nyvaknade diskussionen om detta avtal inför riksdagsomröstningen därom i juni 2024 är försvarsministerns antydan att de som ifrågasätter avtalet hotar Sveriges intressen, med andra ord diskussionen bör avslutas för att inte förråda vårt lands säkerhet.

Det vore av stort värde om exempelvis lagrådet kunde sammanfatta vilka förändringar ovanstående omständigheter resulterat i gällande juridiken kring yttrande och tryckfrihet.

Det är möjligt att Ryssland med en ledare som Putin kan komma att vilja expandera ytterligare med denna medeltida krigsföring i händelse av att invasionen av Ukraina blir framgångsrik, säkerhetssituationen i hela Europa är därför hotad. Men vad som redan är ett faktum – inte bara ett hot alltså- är att press och yttrandefriheten inte bara i vårt land utan i alla Europas demokratier är kraftigt försämrad och närmar sig alltså situationen i totalitära stater där ingen sådan finns över huvud taget.

Säkerhetsläget för yttrande- och tryckfriheten har aldrig varit sämre sedan andra världskriget.