Palmemordet är fortfarande inte löst. Utredarna gav upp - det gör inte Gunnar Wall. Varje månad publicerar han det senaste i Palmefallet.

Som Hamlet sa så fanns det något ruttet i den danska staten.

Citatet gör sig påmint för den som tittar på hur den danska säkerhetspolisen PET agerat under betydligt senare tider – och det ska inte tolkas som att det är bättre i Sverige.

Snarare tvärtom.

I slutet av 2019 fick Krister Peterssons utredare ett provocerande besked från Säpo: Palmes personakt hos Säkerhetspolisen var totalt försvunnen.¹

Tjänstemän vid Säpo meddelade Palmeutredarna att de tyvärr inte kunde ge besked om när eller hur det hade skett.

En tänkbar möjlighet var att den helt enkelt hade bränts. Ända fram till 1999 brände nämligen Säpo ”allt som inte längre var relevant för Säkerhetspolisen”, hette det.

Jag talade senare talade med Jonas Englund, en av Palmeutredarna som var med på mötet med Säpo. Han kommenterade det märkliga beskedet med orden: ”Om den myndighet som var satt att skydda statsministern, om de bränner materialet där eventuella hotbilder med mera finns – för mig kändes det som att luften gick ur.”

Han kunde inte se att det i det läget var möjligt att på ett meningsfullt sätt fortsätta mordutredningen.²

Säpos besked var förstås skakande – men samtidigt pekade det på ett skandinaviskt mönster. 2012 väckte det nämligen uppmärksamhet i danska nyhetsmedier att den danska säkerhetspolisen PET hade förstört personakterna för inte mindre än tre tidigare statsministrar: socialdemokraterna Anker Jørgensen och Jens Otto Krag samt liberalen Poul Hartling,

Och det skedde trots att PET lovat att historiskt värdefulla handlingar inte skulle förstöras utan i stället lämnas över till Danmarks motsvarighet till Riksarkivet.

Anker Jørgensen kommenterade då saken med: ”Det som PET skrivit är kanske inte alltid sant och PET är inte alltid Guds änglar. Kanske är några av uppgifterna baserade på felaktig information eller tagna ur sitt sammanhang. Men det är inte det som är det avgörande. Det viktigaste är att man inte får avlägsna den sortens papper. Det är historiskt material och ska finnas i arkiven.”³

Så blev det alltså inte. Och en reflexion som kan göras är att det är mycket svårt att kontrollera hemliga tjänsters verksamhet – inklusive syftena med vissa inslag i denna verksamhet.

Vilka slutsatser kan dras för svensk del? Ja, kanske att Palmes personakt skulle ha förstörts av Säpo även om han inte mördats.

Det skulle i så fall ha varit illa nog. Men att så skedde när hans död fortfarande var föremål för polisutredning är förstås en än värre skandal.

Hamlet skulle ha vänt sig i sin grav.