Föreställ er att Kina upprättar en Bejingpakt – en militär allians som upprättar baser världen över och störtar regeringar. Hur skulle USA reagera? Analogin kan hjälpa oss att förstå de drivkrafter som styr de samtida krigen, menar John Lapidus.

Föreställ dig att Kina upprättar den så kallade Beijingpakten: en militärallians bestående av Brasilien, Nigeria, Sydafrika, Indonesien och ett trettiotal andra länder. Beijingpakten tar sig frihet att, utan FN-mandat, bomba diverse länder så som Nato gjorde med Irak 2003 och med Libyen 2011. Samtidigt skaffar sig Kina, i likhet med USA, militärbaser i varje vrå av världen – exempelvis sjutton stycken på svensk mark.

Låt oss vidare anta att Kina gör allt för att försämra USA:s relationer med sina grannländer, bland annat via massivt stöd till den kinavänliga oppositionen i Mexiko och Kanada. Och mer än så: kinesiska regeringsmedlemmar eldar på de politiska protesterna och spelar en aktiv roll i avsättandet av de folkvalda ledarna i Mexiko och Kanada.

Så fort Mexiko och Kanada har fått sina nya, kinavänliga ledare på plats, pumpar Kina in mängder av vapen i Mexiko och Kanada. Samtidigt bidrar Kinas underrättelsetjänst (Guoanbu) till att utveckla de båda ländernas militärstrategier. Så småningom erbjuds både Mexiko och Kanada inträde i Beijingpakten, vilket innebär att kinesiska kärnvapen placeras ut längs hela USA:s gräns i norr och i söder.

För att lösa en konflikt är det viktigt att förstå de stridande parternas bevekelsegrunder. Särskilt om konflikten riskerar att föra oss till randen av ett kärnvapenkrig. Enligt det svenska narrativet är det enbart expansionism och allmän ondska som driver Rysslands folkrättsvidriga anfall mot Ukraina. Men finns där också drivkrafter som, i motsvarande situation, skulle ha fått det så kallade väst att agera på liknande sätt?

För att lösa en konflikt är det viktigt att förstå de stridande parternas bevekelsegrunder. Särskilt om konflikten riskerar att föra oss till randen av ett kärnvapenkrig.

Ryssland har länge oroat sig för Natos utvidgning österut. Ryssland har särskilt framhållit Ukraina som en röd linje som på inga villkor får överträdas. Ändå eldade USA på den ukrainska oppositionen och spelade en aktiv roll i avsättandet av den folkvalda ledaren.¹ Ändå har USA och inte minst CIA ägnat ett decennium åt att bygga upp Ukrainas militär och underrättelsetjänst.²

Ändå har USA struntat fullkomligt i vad Ryssland anser om ukrainskt inträde i Nato.³ Ändå har USA och det så kallade väst undergrävt lovande fredsförhandlingar mellan Ryssland och Ukraina, samtidigt som mycket tyder på att USA bombade sönder de ekonomiska förbindelser som fanns mellan Ryssland och Europas ledande länder.⁴

Till försvar för det amerikanska agerandet kan sägas att varje land har rätt att samarbeta med vilket land det vill, och ingå i vilken militärallians det vill. Min fråga blir då: skulle USA vara lika öppet för Mexikos och Kanadas anslutning till Beijingpakten?

Till försvar för det amerikanska agerandet kan sägas att varje land har rätt att samarbeta med vilket land det vill, och ingå i vilken militärallians det vill. Min fråga blir då: skulle USA vara lika öppet för Mexikos och Kanadas anslutning till Beijingpakten, som Ryssland antas vara för Ukrainas anslutning till Nato?

Svaret är givetvis nej. Argumenten mot Mexikos och Kanadas anslutning till Beijingpakten skulle vara att det hotade USA:s säkerhetspolitiska intressen. Och att stormakter har sina intressesfärer. Och att det är beklagligt att varje stat inte kan agera exakt som den vill, men att det tyvärr är så som världen ser ut.

Svaret var nej redan under Kubakrisen 1962. Då ville Sovjetunionen placera ut kärnvapen på Kuba, något som USA och dess president John F. Kennedy vägrade acceptera. Världen stod på randen till kärnvapenkrig. Men till slut beordrade Sovjets ledare Nikita Chrusjtjov att avfyrningsramperna skulle nedmonteras.

Våra dubbla måttstockar i utrikespolitiska frågor är ett stort problem. Samma sak med vår atlantisk-eurocentriska syn på världen, där Sverige plötsligt har intagit en extremposition som förkämpe för den så kallade västvärldens intressen, värderingar och allmänna överhöghet. Den atlantisk-eurocentriska synen på världen fick oss att gå med i Nato nästan helt utan offentlig debatt. Och den fick riksdagen – den 18 juni i år – att rösta för att upprätta 17 amerikanska militärbaser på svensk mark.

Vår atlantisk-eurocentriska syn på världen får oss att tro att vi alltid är enbart goda och att alla andra alltid är onda, en dålig utgångspunkt för att göra balanserade analyser som bidrar till fred och säkerhet.

Ukraina lider. Samtidigt utvecklas det folkrättsvidriga anfallet mot landet till ett oerhört farligt proxykrig mellan Ryssland och USA/Nato. I detta läge är det särskilt viktigt att förstå parternas bevekelsegrunder, och först därefter ta ställning till vilka åtgärder som bör vidtas och hur fred ska uppnås.