I augusti häktades Telegrams grundare Pavel Durov i Paris. Nu kräver franska myndigheter att Telegram modereras hårdare och att han delar med sig av information till myndigheterna. Men vad är det för information – och kan han ha lämnat ut den? frågar sig Alexey Sachnin.

På kvällen den 24 augusti häktade fransk polis den ryske miljardären och IT-entreprenören Pavel Durov i Paris.

En sådan nyhet hade inte fått någon att höja på ögonbrynen om den hade kommit från Ryssland. Där är häktningar av journalister, mediemoguler och andra aktörer på mediemarknaden, vanligt förekommande. Och Durov är inte vem som helst – han spelar en viktig roll på denna marknad.

Durov har skapat två av Rysslands största IT-jättar. År 2006 lanserade han det sociala nätverket VKontakte, som i de postsovjetiska länderna överträffar Facebook i räckvidd och inflytande. År 2013 sålde han sin andel och 2014 emigrerade han från Ryssland. Han förklarade då att den ryska säkerhetstjänsten FSB hade krävt att han skulle lämna ut personuppgifter om organisatörerna av de ukrainska Euromaidan-bloggarna. När han vägrade att dela med sig av användarnas personuppgifter till säkerhetstjänsten blev det omöjligt att göra ytterligare affärer i Ryssland. Sedan dess har entreprenören koncentrerat sig på att utveckla en ny verksamhet, meddelande- och bloggplattformen Telegram, med huvudkontor i Dubai.

Under loppet av ett decennium har den nått stor framgång. Antalet aktiva användare har närmat sig en miljard. Telegram är den näst mest populära kommunikationsappen efter Whatsapp.

På platser där traditionella medier är underkastade strikt kontroll, har Telegram-kanaler blivit närapå fullfjädrade nyhetsredaktioner med en publik på miljontals människor. Enligt en nyligen genomförd undersökning får 57 procent av ryssarna sina nyheter från Telegram. Och även om de ryska myndigheterna aktivt riktar in sig på propagandainnehåll, gör plattformen även annat informativt innehåll tillgängligt.

Myndigheterna har upprepade gånger försökt att få Telegram under sin kontroll. År 2018 krävde censurmyndigheten Roskomnadzor att Durov skulle lämna över Telegrams krypteringsnycklar till myndigheterna.

När han vägrade försökte de blockera Telegram. Försöket misslyckades. De flesta av användarna fortsatte att använda tjänsten, medan många andra appar, inklusive statliga, bröt samman. År 2020 medgav Roskomnadzor att blockeringen var ”tekniskt omöjlig” och lämnade det sociala nätverket i fred ett tag.

En annan stor störning inträffade den 21 augusti 2024 – tre dagar innan Pavel Durov greps på Paris flygplats. Många experter tror att myndigheterna återigen försökte blockera appen.

Den 28 augusti anklagade franska åklagare Durov för att administrera en plattform som underlättar kriminell verksamhet, inklusive handel med droger, vapen och barnpornografi, och för att vägra att tillmötesgå myndigheternas begäran om information.

Franska åklagare anklagar Durov för att administrera en plattform som underlättar kriminell verksamhet och för att vägra att tillmötesgå myndigheternas begäran om information. Under flera år har de ryska myndigheterna motiverat blockeringen av Telegram på samma sätt.

Under flera år har de ryska myndigheterna motiverat blockeringen av Telegram på samma sätt: ”Anledningen till blockeringen är att Durov vägrar att tillmötesgå den ryska säkerhetstjänstens krav på att han ska lämna ut krypteringsnycklarna till meddelanden av hänsyn till den nationella säkerheten.”

Senare släpptes Durov mot borgen i Frankrike och har nu lovat franska myndigheter att införa en striktare moderering på Telegram.

Få i Moskva tror att det franska rättsväsendets krav är begränsade till droger och barnpornografi. Krigsvänliga bloggare, officerare och politiker skriver att det ”kollektiva väst” under täckmantel av den franska säkerhetstjänsten vill ta kontroll över Telegram – som tack vare krypterad chatteknik har blivit huvudkanalen för den ryska arméns militära kommunikation.

Telegram är nämligen av avgörande betydelse för militären, särskilt i det bakre området och på taktisk nivå. Tjänstemän vid vissa institutioner och generalstaben, liksom politiska teknologer som står myndigheterna nära, har efter häktningen av Durov beordrats att radera chattar med tjänsteinnehåll.

”Kan Durov ha överlämnat något till väst? Ja, han är inte så tuff att han inte skulle kunna ha gjort det. När vi pressade honom om VKontakte överlämnade han det till oss ganska snabbt”, säger en anonym källa nära Kreml till oppositionsmediet Meduza.

Wagner-gruppen använder också ofta Telegram.

Kan Durov ha överlämnat något till väst? Ja, han är inte så tuff att han inte skulle kunna ha gjort det.

Dessutom fruktar politiker och medieadministratörer i Moskva att Telegram-grundaren, med fängelsehot hängande över sig, kommer att göra det som Ryssland självt ville att han skulle göra: hjälpa till att etablera en effektiv censur av innehållet på plattformen – bara att den nu inte kommer att vara till Kremls fördel.

Ryska byråkrater har viss grund för sådana konspirationsteorier. Durovs företag har ofta samarbetat med de ryska myndigheterna. I vissa fall blockerade Telegram bots och kanaler som tillhörde Aleksej Navalnyjs anhängare, liksom andra oppositionella resurser, efter beslut av ryska domstolar.

Efter att ha undersökt läckta FSB-databaser rapporterade den ryska oberoende nyhetsbyrån mportant Stories att Durov har rest till Ryssland mer än 50 gånger sedan 2014. I vissa fall har hans besök sammanfallit med myndigheternas beslut att mjuka upp sin politik gentemot Telegram.

Durov flög till Paris den 24 augusti från Baku, där Vladimir Putin var på officiellt besök samma dag. Även om den ryske presidentens pressekreterare har förnekat att hans chef träffat mångmiljardären fortsätter ryktena att florera.

Det finns också en version som säger att Durov har närmat sig den amerikanska extremhögern (som Kreml ser som potentiella partners för att nå en uppgörelse om Ukraina) och att han därför attackerades av det ”liberala etablissemanget”, som inkluderar de amerikanska demokraterna och den nuvarande franska administrationen.

Framstående personer från ”högerflygeln” inom amerikansk politik och media gick omedelbart till Durovs försvar: Elon Musk, Tucker Carlson, Robert Kennedy, Kim Dotcom och andra.

Medan makthavarna väljer mellan konspirationsteorier har de lojala medierna fått i uppdrag att kritisera västvärlden för angrepp på demokratin.

”Fransmännen fortsätter att kämpa för ‘yttrandefrihet’ och ‘europeiska värderingar’”, ironiserar Andrej Klisjas, ordförande för federationsrådets konstitutionella utskott.

Den verkliga paradoxen är att den ryska officiella hållningen för första gången sedan den 24 februari 2022 sammanfaller med oppositionens. Journalisten Oleg Kashin, som bor i London, politikern och bloggaren Maksim Katz, den politiska fången Ilya Yashin, som nyligen utväxlades mot ryska underrättelseofficerare, ansåg att det franska justitieministeriets attack mot Durov var ett slag mot yttrandefriheten.

Den verkliga paradoxen är att den ryska officiella hållningen för första gången sedan den 24 februari 2022 sammanfaller med oppositionens.

”Vi trodde faktiskt att det bara var Putin, en typisk diktator, som har hindrat Ryssland från att ansluta sig till familjen av fria nationer. Tyvärr kunde vi inte ha haft mer fel. Det visade sig att västvärlden helt enkelt har hamnat på efterkälken”, skrev ärkelibertarianen Mikhail Svetov.

Det var bara några av de mest västvänliga politikerna och journalisterna som inte kritiserade det franska rättsväsendets agerande. Men även deras hållning sammanfaller i allt väsentligt med de tolkningar som dominerar i det officiella Moskva.

Den paradoxala överenskommelsen mellan de oförsonliga polerna i rysk politik om fängslandet av Durov har blivit ett lackmustest för vår tids sanna innehåll. Varken ”patrioterna” i Moskva eller de västvänliga emigranterna ifrågasätter för en sekund själva strukturen hos den kolossala IT-plattformen, där rösterna från hundratals miljoner människor faktiskt tillhör en enda ägare.

I debatten om vilken sida ägaren till denna viktiga resurs kommer att stå på har ingen lagt märke till den uppenbara likheten mellan den auktoritära modellen i Putins Ryssland och i Durovs företag.

Den libertarianska utopin om marknadsfrihet blir en oundviklig ”realpolitik”, ett val mellan stridande läger som är nästan omöjliga att skilja åt i sina metoder.

Frågan om demokratisk kontroll över ett företag som påverkar miljontals människors liv, ställs inte ens, och det är inte förvånande: Det finns inget utrymme för en sådan granskning i den sociala och politiska verklighet som Telegram verkar i.