Vattenfall har slutat investera i gruvbolaget Glencore efter att det uppdagats hur bolaget förstör floder och förgiftar marken för ursprungsfolk i Colombia. Men AP-fonderna fortsätter. Journalisterna Andrés Gómez och Marlene Sosa rapporterar från en bolagsstämma där ledningen inte vill svara på frågor.

Tredje, fjärde och sjunde AP-fonderna är en del av det statliga pensionssystemet. Fonderna förvaltar och placerar de svenska pensionerna på riskkapitalmarknaden. Bland de bolag som AP-fonderna investerar i finns Glencore, ett gruvbolag med stor kolproduktion i världen som anklagas för allvarliga brott mot mänskliga rättigheter, antifacklig politik och miljöskador i de länder där den har verksamhet.

AP-fondernas kolinvesteringar har under 2022 varit ett jätteklipp. Glencore hade rekordvinster. Hälften av vinsterna kom från kolbrytningen, drygt 12 miljarder dollar. Gruvjätten har gynnats av det pågående kriget i Ukraina. EU:s sanktioner mot Ryssland, med minskad gasförsörjning från Ryssland, vände en långsiktig trend med minskad kolanvändning och har i stället ökat den europeiska efterfrågan på kol från andra delar av världen. Bland annat från Colombia och Australien där Glencore är i ledande position.

För döva öron

Rapporter från skeppsmäklaren Banchero Costa visar en trend med ökande kolimport både globalt och från EU under 2022, som fortsatt med oförminskad styrka under 2023.¹ EU:s sjöburna kolimport ökade under år 2022 kraftigt med 33,8 procent. Jämfört med 2020 där den europeiska kolimporten minskade med -32,9 % och med -18,3 % under 2019, är EU är nu den femte största sjöburna importören av kol i världen, efter Kina, Indien, Japan och Sydkorea.

Både Australien och Colombia, de länder där Glencore är ledande i kolbrytning, har ökat sin kolexport till EU. Från Australien, nu den näst största kolleverantören till EU, ökade kolimporten med 42,3 % under 2022. På fjärde plats finns Colombia som ökade sin kolexport till EU med 88,7 procent. Under 2023 fortsätter volymerna att öka, från Australien med 97,6 procent och från Colombia med 58,6 procent.

Genom att kapitalinvestera i Glencore ökar inte bara AP-fondernas tillgångar utan också medverkan i brott mot mänskliga rättigheter, miljöförstörelse och global uppvärmning som därmed har en negativ inverkan på kampen mot klimatförändringarna. Detta är allmänt känt i Sverige men det är som att tala för döva öron.

Genom att kapitalinvestera i Glencore ökar inte bara AP-fondernas tillgångar utan också medverkan i brott mot mänskliga rättigheter, miljöförstörelse och global uppvärmning.

Flera medier har genom åren uppmärksammat hur svenska pensionspengarna genom investeringar i gruvbolag bidrar till torka, undernäring, förgiftad luft, tvångsförflyttningar och döda barn. Svenska Dagbladet lyfte redan år 2016 fallet med kolgruvan Cerrejón i delstaten La Guajira i Colombia.² Tidningen Dagens ETC jämförde 2017 utsläppen från de 250 största företagen med AP-fondernas investeringar och kunde konstatera att svenska statliga pensionsfonder investerar i de värsta klimatbrottslingarna. Det mest oroande menar tidningen är att det inte finns några planer på att dra tillbaka investeringarna. Den slutsatsen är fortfarande giltig sex år senare.

Pensionsfonderna har stora investeringar i gruvbolaget Glencore. Enligt pensionsfondernas årsrapporter hade AP-fonderna fram till den 31 december 2022 investerat över 1,1 miljarder kronor i Glencore. Tredje AP-fonden hade 11,9 miljoner kronor, fjärde AP-fonden 262 miljoner och sjunde AP-fonden 844,6 miljoner kronor.

De svenska pensionsfondernas styrelser känner till Glencores agerande i Colombia. Detta påvisades för AP-fonderna bland annat under ett möte 2015 med den afrocolombianske ledaren Samuel Arregocés och Danilo Urrea från den colombianska miljöorganisationen CENSAT Agua Viva. Med hjälp av den svenska organisationen Forum Civ kunde Arregocés och Urrea träffa företrädare för pensionsfonderna för att berätta hur Glencores verksamhet påverkar miljön och de boendens hälsa i gruvbyarna i Colombia.

De svenska pensionsfondernas styrelser känner till Glencores agerande i Colombia.

Urrea var uppenbarligen optimistisk efter mötet.³ Han berättade för Real World Radio om mötet med AP-fonderna: “Vi fick dem att förstå att det är oetiskt att samtidigt som investeringar i pensionsfonder garanterar liv och hälsa för människor i Europa, attackerar man människor i länder som Colombia”.

År 2020 kunde Naturskyddsföreningen konstatera att en betydande del av kolet från Cerrejóngruvan i Colombia exporteras till Europa för elproduktion. Enbart denna gruva producerar 33 miljoner ton kol per år, vilket innebär ett årligt utsläpp på 1,1 miljoner ton växthusgaser. Naturskyddsföreningen uppger också att kolet när det förbränns i andra länder, släpper ut ytterligare 72 miljoner ton växthusgaser.⁴

Glencore släpper ut mer koldioxid än många länder i Europa. Financial Times visar i en intervju med Glencores verkställande direktör Gary Nagle att bolagets utsläpp år 2002 uppgick till 380 miljoner ton koldioxidekvivalenter.⁵ Det är nästan i nivå med Storbritanniens utsläpp med 417 miljoner ton förra året och större än Spaniens med 305, Colombia med 77 miljoner och Sverige 45,2 miljoner ton.

Det mest oroväckande är att Glencore, under ledning av Nagle, planerar att utöka utvinningen och förbränningen av kol, med argumentet att detta kommer att hjälpa energiomställningen. “Det finns en roll för kol, både ångkol och metallurgiskt kol, i världen eftersom världen minskar koldioxidutsläppen… Ångkol behövs för att tillgodose dagens basbehov av energi och metallurgiskt kol används för ståltillverkning eftersom ersättningsteknik ännu inte är tillgänglig.”⁶

Investerar i föroreningar och våld

Cerrejongruvan, som ägs av Glencore och dess aktieägare, är Latinamerikas största kolgruva och dubbelt så stor som Stockholm. Gruvan använder dagligen tusentals kubikmeter vatten vilket har ändrat det naturliga flödet i fyra floder till sin fördel.⁷ Detta och klimatförändringarna, som påverkas externt av utsläpp från den norra delen av världen, har fått inverkan på den tropiska torrskogen i La Guajira med torra bifloder och låga grundvattennivåer.⁸

Cerrejongruvan, som ägs av Glencore, är dubbelt så stor som Stockholm. Den använder så mycket vatten att den ändrat flödet i fyra floder.

Gruvverksamheten har fått fruktansvärda konsekvenser för folkgrupperna Wayuú och Yukpa och för afrocolombianska samhällen. Många har fördrivits från sina hem med uppenbar risk för utplåning av de två folkgrupperna i området. Mellan 2008 och 2016 dog 4 700 barn till följd av torka och undernäring bland Wayuú.

Situationen är också dramatisk för Yukpa-folket som förklarats vara i fara för fysisk och kulturell utrotning. Glencore äger gruvorna Calenturitas och La Jagua de Ibirico i provinsen Cesar och dessa gruvor är till stor del ansvariga för de föroreningar, utrotning och de sjukdomar som Yukpa-folket drabbas av.

Esnedaa Saavedra, Yukpa-folkets ledare, beskyllde på Glencores bolagsstämma i Schweiz i år det multinationella gruvbolaget för att vara ansvarigt för att mer än 40 barn dör varje år i Sokhorpa-reservatet. Att tala ut har fått konsekvenser för Saavedra. Den 3 mars 2021 talade Yukpa-ledaren till studenter och akademiker i Sussex, Storbritannien, och den 6 mars utsattes hon för ett mordförsök.

I Colombia är det inte ovanligt att paramilitära grupper och multinationella bolag ligger bakom dessa attacker. Utredningar pågår just nu mot flera representanter för gruvbolagen med kopplingar till paramilitära grupper.

Gruvverksamheten har fått fruktansvärda konsekvenser för folkgrupperna Wayuú och Yukpa och för afrocolombianska samhällen. Många har fördrivits från sina hem med uppenbar risk för en förintelse av de två folkgrupper i området.

Alla dessa anklagelser mot Glencore framfördes den 26 maj i Zug till Glencores styrelseledamöter vid deras årsstämma. Fackföreningsmedlemmar från Australien, Kanada, Colombia och Peru, liksom företrädare för de drabbade samhällena i Cesar och Guajira, och även aktieägare, redogjorde för konsekvenserna av företagets agerande och krävde svar från Glencores beslutsfattare och aktieägare.⁹

Allt detta borde ha påverkat svenska pensionsfonder och de nordiska länderna som investerar sina medborgares pensioner i ett företag med tvivelaktiga kommersiella, miljömässiga och mänskliga värderingar.

Stämman präglad av anklagelser om oegentligheter

Glencores årliga bolagsstämma hölls i år på Theater Casino i Zug, Schweiz. Vid ingången till byggnaden stod aktivister från London Mining Network, Yukpa Solidarity Network och det globala facket IndustriALL tillsammans med representanter från drabbade ursprungsfolk och lokala samhällen från Australien, Kanada, Colombia och Peru. De ropade slagord mot Glencore och dess antifackliga aktiviteter och gruvdriften runt om i världen.

Det kunde ha varit fler som protesterade utanför Theater Casino och som ställde frågor till styrelsen under den en och en halv timme långa bolagsstämman. Delegater från Sydafrika och Kongo stoppades vid gränsen trots att de hade visum och resedokument i ordning. IndustriALL menar att den schweiziska migrationsmyndigheten nekade dem inresa med motiveringen att de skulle ha anlänt samma dag som Glencores konferens ägde rum och inte tidigare.

Glencore kunde på det här sättet, och med hjälp av myndigheterna, väja undan för de upprepade anklagelser om brott mot de mänskliga rättigheterna i Demokratiska republiken Kongo. Undanflykter som fick Swiss Foundation for Sustainable Development (ETHOS) redan år 2011 att utesluta Glencore från sin investeringsportfölj.

“Lokalbefolkningens hälsa hotas av miljöföroreningar från gruvorna, till exempel vatten- och markföroreningar från svavel- och blyutsläpp som överskrider lagliga gränser. Inför dessa stora kontroverser engagerar sig Glencore inte och nöjer sig att svara på ett mycket allmänt sätt” löd ETHOS motivering.¹⁰

“Vi var inte medvetna om detta” och andra undvikande svar

Glencores styrelsordförande Kalidas Madhavpeddi talade i tio minuter. Han tog först upp det multinationella gruvbolagets finansiella ställning och försäkrade aktieägarna om att 2022 var ett betydande år resultatmässigt. “Detta är det bästa räkenskapsåret för bolaget på länge”. På ett år har Glencores aktier ökat med mer än 30 procent. Därefter gick Madhavpeddi in på den globala övergången till en koldioxidsnål ekonomi. “I vår övergångsplan som vi publicerade 2020 var våra mål, som vi alla vet, minskningar på 15% till 2026 och 50% till 2035”.

Med övergångsplanen kunde styrelsen återigen avfärda vad 24 % av investerarna hade föreslagit i en klimatresolution som specifikt rör Glencores produktion av energikol. Förslaget avslogs redan av styrelsen år 2022. Samma år då bolaget helt förvärvade Cerrejóngruvan och öppnade nya gruvor i Australien.

Madhavpeddis redogörelse av verksamhetsberättelsen tog också upp dödsolyckor bland arbetare. Han rapporterade att det förekommit “fyra dödsolyckor” och menade att man strävar efter att förhindra “alla”.

“I alla våra företag och verksamheter anser vi att vi närmar oss vår ambition att förhindra alla dödsfall, arbetssjukdomar och arbetsskador… Vi har redan spenderat 130 miljarder dollar på förbättringsprogram över hela världen och förväntas spendera ytterligare 500 miljoner dollar under de kommande tre åren.”

Dessa påståenden och siffror kontrasterades dock när talet var över med den första frågan från en aktieägare om de människor som protesterade framför byggnaden. “Det kändes obehagligt att se människorna utanför, kan du förklara för mig vad det handlar om… eftersom det finns människor utanför som protesterar mot företaget” frågade aktieägaren.

Kalidas Madhavpeddis svar satte tonen. “Vad gör folk där ute? Folk utanför kan säga vad de vill. Men som jag sa i mitt inledningsanförande: Glencore är ett bolag som fokuserar på att hjälpa de samhällen och länder där det är verksamt och vi kanske inte alltid håller med vissa personer, men personligen vet jag inte vad de gör därute.”

När mötet pågått en timme tog Esneda Saavedra mikrofonen och under de 30 sekunder hon hade på sig att vända sig till de personer i styrelsen som genom sina beslut har påverkat hennes förflutna, nutid och framtid som kvinna i ett ursprungsfolk, sa hon: “Jag är en Yukpa-kvinna från ett ursprungsfolksreservat som Glencore kom till, och som har sett omvandlingen och föroreningen av miljön som orsakar att barn dör, mer än 40 barn dör i vårt territorium. Detta sker genom dagbrott på grund av föroreningar och har varit döden för barn och miljön för folket i Becerril och La Jagua de Ibirico”.

Kalidas Madhavpeddis svar var kortfattat. “Från vårt perspektiv gör vi allt som är möjligt när det gäller driften av våra anläggningar. Jag har ingen kännedom om detta.”

Bekväm tystnad

Av svaren framgår att Kalidas Madhavpeddi, som företrädare för Glencores styrelse, påstod sig vara omedveten om lägre löner, trakasserier och bristande erkännande av arbetarnas rättigheter, liksom om allvarliga miljöeffekter, inklusive föroreningar och barns död i samhällen nära gruvdrift som orsakats av deras gruvdrift. Om detta vore sant skulle det visa på inkompetens om inte annat.

Glencores VD Garry Nagle närvarade också vid mötet. Inte heller han svarade på anklagelserna. Detta trots hans långa arbete i de länder där Glencore verkar.

På Swiss Economic Forums hemsida kan man läsa att Gary Nagle arbetade fem år i Colombia som VD för gruvbolaget Prodeco. Han flyttade sedan till Sydafrika för att ansvara för Glencores tillgångar inom ferrolegeringar (2013–2018). Därefter var han ansvarig för Glencores koltillgångar i Australien. Han var också styrelseledamot i brittiska metallindustrin Lonmin plc från 2013 till 2015 och har representerat Glencore i både den australiensiska och den colombianska branschorganisationen för gruvbolag. Det finns direkta anklagelser mot Gary Nagels för att vara ansvarig för Glencores finansiering av en colombiansk bataljon som var inblandad i dödandet av civila för att få dem att framstå som gerillasoldater.

År 2016 avslöjade nätverket Shadow Network of Glencore Observers i en rapport kopplingarna mellan paramilitarismen i Cesar i provinsen La Guajira och de multinationella gruvbolagen Prodeco och Drummond.¹¹ Rapporten visar att Glencore före, under och efter Nagles tid i Colombia har sedan 2010 finansierat en bataljon, Especial Energetico Nr 2, från den colombianska armén i La Jagua de Ibirico. Bataljonen har fått direkt finansiering från Prodeco och “har varit inblandad i minst fyra utredningar och två rättegångar med fällande domar mot mer än tjugo officerare, underofficerare och soldater i bataljonen för utomrättsliga avrättningar mellan 2007 och 2010, av vilka några inträffade i områden nära gruvan Calenturitas”. En gruva som ägs av Glencore.¹²

Den colombianska mediaplattformen La Liga Contra el Silencio har också lyft förbindelserna mellan Prodeco och den colombianska försvarsmakten. Enligt La Liga ska Colombias försvarsministerium mellan 2015 och 2019 ha fått drygt 1,5 miljarder dollar från Prodeco genom privata säkerhetsavtal.

Vattenfall köper inte längre colombianskt kol

2016 kom den svenska organisationen Forum CIV med rapporten ”As Black as Coal” med krav på att Vattenfall skulle redovisa vilka gruvor man köpte kol ifrån. Bristen på transparens, menade Forum CIV, är inte i linje med den svenska handlingsplanen för företag och mänskliga rättigheter eller regeringens ägarpolicy för statsägda företag. Under 2017 offentliggjorde Vattenfall en lista över sina kolleverantörer och tog därmed ett steg framåt när det gäller transparens. Det svenska statsägda bolaget tog därefter ett beslut att från 2022 sluta köpa in colombianskt kol, vilket även det italienska bolaget Enel gjort. Detta beslut borde utgöra ett prejudikat i den nuvarande situationen med klimatkris och krig i Europa.

Jens Holm, tidigare ledamot av Europaparlamentet och riksdagsledamot för Vänsterpartiet, säger i en kommentar till Parabol att det inte är ”förenligt med de svenska pensionsfonderna att de, som ett svenskt statligt ägt bolag, inte följer i Vattenfalls fotspår och slutar köpa colombianskt kol”.

Jens Holm, tidigare ledamot av Europaparlamentet och riksdagsledamot för Vänsterpartiet, säger i en kommentar till Parabol att det inte är ”förenligt med de svenska pensionsfonderna att de, som ett svenskt statligt ägt bolag, inte följer i Vattenfalls fotspår och slutar köpa colombianskt kol.”

Dessa fortsatta investeringar i fossila bränslen av svenska pensionsfonder står i stark kontrast till Sveriges mål för hållbar utveckling under Agenda 2030 och Parisavtalets åtaganden. Den svenska regeringen har ett ansvar för att se till att statligt ägda bolag följer FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter.

Sjunde AP-fondens motargument är att de som hållbara investerare inte bara måste fortsätta att investera i omställningsföretag, utan också öka både ägandet och förvaltningen av utsläppare och att detta kommer att vara en topprioritet i deras hållbarhetsagenda under flera år framöver.¹³

De svenska pensionsfondernas etikråd betonar starkt sitt påverkansarbete för hållbara investeringar.

Men de svenska civilsamhällesorganisationerna köper inte de argumenten. De påtalar att pensionsfondernas investeringar direkt och indirekt bidrar till kränkningar av mänskliga rättigheter och miljöförstöring och kräver att regeringen säkerställer att pensionsfonderna uppfyller lagkraven på hållbara och ansvarsfulla investeringar och internationella konventioner.¹⁴

Naturskyddsföreningen har låtit göra en undersökning som visar att 51% av svenskarna anser att AP-fonderna ska sluta investera i kol-, olje- och gasbolag.¹⁵ Dessutom anser två av tre svenskar att det är viktigt att deras pensionsmedel investeras på ett miljövänligt sätt.

Det är dags för tredje, fjärde och sjunde AP-fonden att sluta investera i Glencore. ¹⁶