Dokumentärfilmen Israelism visar unga judar i USA som växt upp med det sionistiska narrativet och som åkt på birthrights-resor till Israel, men som nu börjar ifrågasätta det. Fredrik Apollo Asplund har sett den.

Birthrights-resor till Israel för unga judar som liknar rockkonserter. Sommarläger där en del av leken är att lära sig skjuta. Judiska skolor i USA som lobbar för att elever ska gå med i IDF. Men också det generationella skiftet i USA där unga judar börjar ifrågasätta Israel och sionismen. Ett ifrågasättande som har börjat sätta de stora israeliska lobbygrupperna i USA i gungning.

Israelism är en dokumentärfilm som visar en ideologi i kris. I år samlades tusentals judar i New York för att fira den judiska högtiden Pesach på gatan i protest mot Israels pågående folkmord i Gaza. Under aktionen höll journalisten och författaren Naomi Klein ett tal hon kallade ”The false idols of zionism”. Där hon jämför ideologin med Moses och den gyllene kalven. Där hon konstaterade: ”Vi judar har varit fulla på den och nu behöver vi göra en exodus från den.”

Vad är det för mekanismer i sionismen som gör den så åtråvärd för vissa? Det är något jag som ickejude har velat förstå. Och jag kom närmare en förståelse när jag gick och såg dokumentärfilmen Israelism.

Vad är denna fylla? Vad är dess kraft? Vad är det för mekanismer i sionismen som gör den så åtråvärd för vissa? Det är något jag som ickejude har velat förstå. Och jag kom närmare en förståelse när jag gick och såg dokumentärfilmen ”Israelism” av Erin Axelman och Sam Eilertsen på biograf Zita i Stockholm i
våras.

I filmen får vi bl.a. följa Simone Zimmerman och ”Eitan”, två unga judar i USA, på deras väg mot att börja ifrågasätta det sionistiska narrativet. Vi får följa dem i deras skolgång i judiska/sionistiska skolor där lektioner om Israel är en del av läroplanen. Vi får följa med dem på sommarläger i Israel där en stor del av
aktiviteterna är att leka soldater. Att bli väckt mitt i natten för att smyga på ett objekt som skulle kunna vara ett hot. Tänk er ett sommarkollo men istället för en spökvandring så har du en vandring där spöket är en palestinier. Det framställs för dessa amerikanska ungdomar som om IDF-soldat är det coolaste
du kan vara.

Tänk er ett sommarkollo men istället för en spökvandring så har du en vandring där spöket är en palestinier. Det framställs för dessa amerikanska ungdomar som om IDF-soldat är det coolaste du kan vara.

Och med filmer på näthinnan som vi ser i våra flöden över det som sker i Gaza just nu, gör att jag och fler i publiken vrider oss i biostolen. Vi vill säga ifrån högljutt som om vi stod bredvid och såg denna groteska lek. Men jag förstår också ”fyllan” i att sälja in allt detta med snygga, coola soldater, som berättar allt heroiskt de gör för dessa ungdomar i diasporan. Allt de gör för Israel. Dessa ungdomar, som har vuxit upp med det sionistiska narrativet, har fått lära sig att Israel är den enda säkra platsen för dem.

Men i allt det mörka finns hoppet. När den sionistiska ”fyllan” börjar avta. När svaren från ungdomsledarna i Israel inte känns tillfredställande som leder till ett ifrågasättande. Ett ifrågasättande som tar Simone i filmen till det ockuperade Västbanken. Ett chockartat möte med det riktiga Israel och hur en värld som hon trodde vad sann raserar.

Simone och Eitan är en del av en stor rörelse av unga judiska aktivister som tar till gatan i detta nu för att visa sin avsky mot Israel och dess folkmord. En generation som ifrågasätter de institutioner de växte upp i. Och som nu står på den andra sidan vid demonstrationer. En generation som känner ilska över att ha ingått i ett system. Ett krigspropaganda system vars enda roll är att skydda apartheid och kolonialism.

Simone och Eitan är en del av en stor rörelse av unga judiska aktivister som tar till gatan i detta nu för att visa sin avsky mot Israel och dess folkmord.

Israelism är ett första försök att få oss som inte ingår i systemet att förstå och för de som har gjort exodus från systemet att bli sedda. Och förhoppningsvis så frön till att ge kraft för fler att sluta dyrka den gyllene kalven.

Jag vill avsluta med ett citat från Rabbi Miriam Grossman som i filmen har en terapicirkel för antisionistiska judar. Där hon tar judendomen som en självklar del i att kämpa för ett fritt Palestina. Och hon säger inte bara till cirkeln i filmen utan även till oss i biosalongen. ”So may you all feel blessed in a tradition of liberation and may you be blessed to know that you are not alone and let’s go to work.”

För mig inger filmen hopp. Och är en pedagogisk inblick i sionism som ideologi och narrativ. En film för er som kanske ryggar för slagordet ”krossa sionismen” av osäkerhet vad det är och betyder i vår samtid. Se filmen och våga skrik ut din ilska på gator och torg. Som sagt: let’s go to work!

Filmen Israelism visas på utvalda biografer och kan hyras på nätet. För mer info, läs på hemsidan här.