Isabella Eklöfs nya film Kalak lyckas med det omöjliga: att skildra incest och dess konsekvenser på ett trovärdigt sätt. Det är ett stort steg framåt jämfört med hennes tidigare verk.

Den svenska regissören Isabella Eklöf hade världspremiär för sin andra långfilm, ”Kalak”, på den spanska San Sebastian filmfestival i september 2023; den kommer att visas på svenska biografer under våren 2024. Eklöf skapade stor uppmärksamhet med sin debutfilm, ”Holiday” (2018), som lämnade mig förbryllad. Inte för att den inte var välregisserad, tvärtom: Eklöf besitter en imponerande talang och räknas som en av de mest intressanta regissörerna i Sverige för närvarande.

Dock fann jag den psykologiska konstruktionen av den unga huvudpersonen Sascha svårgripbar: Efter en brutal scen där Sascha blir våldtagen av sin mycket äldre kriminella pojkvän Michael, ser vi henne nästa dag bete sig som om ingenting hade hänt. Det kändes som en pornografisk normalisering av en våldtäkt.

Dock fann jag den psykologiska konstruktionen av den unga huvudpersonen Sascha svårgripbar.

Under Bergmanveckan i somras deltog jag i ett samtal med regissören och hade möjlighet att fråga henne om detta. Eklöfs svar var att hon inte hade fördjupat sig i de psykologiska aspekterna på samma sätt som hon senare gjorde med hennes andra spelfilm, ”Kalak”. Den är en adaptation av den självbiografiska romanen av den norsk-dansk författare Kim Leine – som har bland annat vunnit den Nordiska rådets litteraturprisen 2013. ”Kalak” är Leines debutroman och den utgavs på svenska av Bokförlaget Forum 2008.

I romanen berättar Leine om sitt liv då han 17 år gammal flydde från sin norska mor i Telemarktrakterna till sin danske far som var bosatt i Köpenhamn. Strax efter han flyttade in, började pappan begå sexuella övergrepp på honom, vilket orsakade ett trauma som rubbade hans psykiska balans.

En av konsekvenserna var att Leine flyttade från Danmark till Grönland med sin fru och barn och arbetade där som sjukskötare i femton år. I sin ansträngning att integrera sig så mycket som möjligt i det grönländska samhället och distansera sig från sin far, var han stolt över att kallas ”kalak” – ”skitig grönländare” på grönländska – en benämning som endast äkta grönländare hedras med. Romanen berättar om författarens ständiga behov av att få affektiv bekräftelse (vilken ofta sker genom sexuell förförelse) och känna sig accepterad och inkluderad i ett samhälle med annorlunda och komplexa kulturella och sociala normer.

Isabella Eklöf har skrivit manuset ihop med Leine och valt att representera incest på ett tydligt sätt. Hon har lyckats hantera detta glödheta ämne på ett känsligt, sanningsenligt och balanserat sätt, till skillnad från hur det ofta skildras både i film och litteratur.

Kim (som heter Jan i filmen) hamnar ofta i samma gränslösa beteende som sin far (modigt gestaltat av Soren Hellerup), som verkar vara en narcissistisk person vilket incestuösa föräldrar ofta är. En av de svåraste aspekterna att beskriva när det gäller sexuella övergrepp mot barn är den om ”samtycke”. Man föreställer sig ofta att förövaren är våldsam och att det finns en tydlig rollfördelning: förövaren som tvingar och offret som försöker vägra.

Man föreställer sig ofta att förövaren är våldsam och att det finns en tydlig rollfördelning: förövaren som tvingar och offret som försöker vägra. Så går det nästan aldrig till.

Så går det nästan aldrig till, särskilt inte när det gäller incest.

Tvärtom begås sexuella övergrepp ofta av någon offret älskar, någon hen kan – för det mesta – lita på; någon offret älskar som plötsligt – några minuter om dagen – förvandlas till ett odjur som man inte kan säga nej till. Varför kan man inte göra det? För att man inte är kapabel till det.

Barn är programmerade att lyda trots att de i varje fiber av deras väsen känner att det som händer är fel och traumatiskt. Inte bara att man inte kan säga nej och dra sig undan utan det kan också hända (som fallet var för Kim/Jan) att kroppen svarar till beröring med an mekanisk sexuell reaktion som kan leda till en njutning som inte kan styras. Det är inget samtycke dock utan bara en neurofysiologisk reaktion, men när det händer så blir traumat mycket djupare.

Isabella Eklöfs största utmaning med den här filmen var att lyckas presentera dessa motstridiga, motbjudande känslor genom en komplex och rubbande öppningsscen som sätter tonen för hela berättelsen. Eklöf lyckas förmedla all tvetydighet i den situationen och göra filmens huvudperson (som spelas med stor skicklighet av Emil Johnsen) till en person som man inte kan låta bli att se kritiskt på och samtidigt är tvungen att känna medlidande för, då han är ett offer för sina egna misstag.

Till exempel, genom att upprätthålla parallella förhållanden med olika kvinnor och uppvisa grymhet och elakheter gentemot både sin deprimerade fru, vars roll fint gestaltas av Alma Kamma August, och andra partners han strular med. Samtidigt plågas han av djupa känslor av förkrossning, förvirring och skuld gentemot alla inblandade, traumatiserad av minnen från fadern som fortsätter att plåga honom.

Förutom de djupt psykologiska aspekterna av Jans personlighet, så finns det en annan betydelsefull skildring i ”Kalak”: på ett rått och kraftfullt sätt kan Eklöf berätta även om förhållandet mellan Danmark och Grönland, en kolonial incest som den danska nationen har burit på i tvåhundra år. Jans uppror mot sin far speglas i grönländarnas förståeligt fientliga inställning till Danmark; båda måste hitta sin egen antagonistiska och subversiva röst för att finna sin självständighet och i slutändan sitt helande.

För att berätta detta har Isabella Eklöf vågat lita på de nästan brutala grönländska miljöerna och även på statisterna, som gav många scener i filmen en nästan dokumentärliknande, äkta och ofta störande ana. Nadim Carlsen står för fotot och hans rörliga och emotionella sätt att använda kameran förmedlar autenticitet och närvarokänsla.