I Parabol 3/25 skrev Olive Carlson att Rwanda felaktigt utpekades som ansvarig för våld i DR Kongo. Men Rwanda är de facto ansvarigt: FN:s säkerhetsråd har visat att Rwanda har minst 4 000 soldater på plats i DR Kongo som stödjer rebellgruppen M23. Anledningen är att Rwandas president Kagame är missnöjd över ett uteblivet vägbygge, skriver föreningen Congolese Heritage.

Olive Carlsons artikel innehåller flera felaktigheter och lögner. Vi vill klargöra två av hennes felaktiga påståenden.

För det första påstår Olive att Rwanda inte är boven. Men i en intervju med CNN (3 februari 2025) förnekade inte Rwandas president närvaron av sina trupper vid sidan av M23.¹ Han gav istället journalisten ett arrogant “jag vet inte” till svar på frågan. Han passade istället på att betona sin hängivelse till Rwandas säkerhet. Problemet är att denna hängivelse enbart verkar gälla när det rör sig om DR Kongo. Trots att DRK är omringat av nio grannländer, några av vilka FDLR (Forces Démocratiques de la Libération du Rwanda) flydde till, vars antal för övrigt i dagsläget uppskattas till max 1500 individer. Ändå verkar Kagame inte oroad över FDLR:s närvaro i övriga grannländer. 

FN-experter publicerade bilder på ett luftvärnssystem med kort räckvidd i sin senaste rapport och säger att tre av dem sågs i november 2023 på kongolesiska områden (Kibumba, Kitchanga och Karuba) där M23-bedriver krig när de användes av soldater med vapen och ryggsäckar som liknar den rwandiska arméns standard.²

Detta är för övrigt inte första gången Rwanda har anklagats för att stödja M23.

Detta är för övrigt inte första gången Rwanda har anklagats för att stödja M23.³ Redan 2010 anklagade FNs “Mapping Project”-rapport Rwanda för allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt.⁴ Dessa begicks mellan mars 1993 och juni 2003 på Demokratiska republiken Kongos (DRK) territorium. Bakom anklagelserna för Rwandas stöder M23:s offensiv ligger bevis som presenterats i tre olika FN-rapporter, bevis som majoriteten av afrikanska regeringar och många västerländska regeringar inte betvivlar.⁵ Samtliga har krävt att president Kagame drar tillbaka sina styrkor.

Vid sitt 9681:a möte, som hölls måndagen den 8 juli 2024, bekräftade FN:s säkerhetsråd att Rwanda har minst 4 000 soldater på plats i DRK som stödjer rebellgruppen M23 i Östra DRK.⁶ 

Likaså vilar Storbritannien, Kanada och Tysklands beslut att införa sanktioner mot Rwanda på bevis om allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt.

Likaså vilar Storbritannien, Kanada och Tysklands beslut att införa sanktioner mot Rwanda på bevis om allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt. ⁷ Carlssons pro-rwandiska propaganda likställs med ett förnekande av folkmordet på kongoleser, vilket Rwanda har begått ostraffat under 30 år. Den tidigare ledaren för CNDP, föregångaren till M23, Bosco Ntaganda, sitter fängslad i Haag för brott mot mänskligheten.⁸ Ändå är det M23s anhängare som nu framställer sig som offer. Minnet är kort.

Slutligen, i en podcastintervju på Sud Radio med Michela Wrong och i forskaren Judith Verweijen föredrag på rosenbad 12 mars, klargjorde både Wrong och Verweijen att den primära orsaken till att Kagame invaderar DRK är missnöje över att ha exkluderats från ett projekt för vägbygge. ⁹

Storbritannien, Kanada och Tyskland har infört symboliska sanktioner mot Rwanda.¹⁰ Vi välkomnar hårdare sanktioner, likt dem som infördes mot Ryssland vid invasionen av Ukraina.¹¹ Det är fruktansvärt att Europeiska unionen tecknade ett samarbetsavtal om råvaror med Rwanda den 19 februari 2024, trots vetskapen om rapporterna.¹² Oroväckande nog är Rwandas mineral och metalldepåer inte i närheten av avtalets värde.¹³ Tre månader efter undertecknandet av avtalet tog M23 kontroll över världens största koltangruva –  Rubaya-gruvan. Efter att ha fallit i händerna på M23 i maj 2024, utgör gruvan idag en viktig finansieringskälla för rebellerna att fortsätta sina brott.¹⁴ Enligt en FN-rapport skulle rebellgruppen tjäna 800 000 dollar i månaden på detta.

Vi välkomnar hårdare sanktioner, likt dem som infördes mot Ryssland vid invasionen av Ukraina.

Kongolesiska tutsier i FARDC
För det andra påstår Olive att den kongolesiska regeringen inte erkänner tutsier och M23. Men efter sin seger 2018 bjöd Kongos president Félix Tshisekedi in en delegation från M23 till Kinshasa, som stannade i över ett år på ett hotell i huvudstaden. Han skulle inte ha bjudit in dem om han inte erkände dem som kongoleser. När det gäller tutsier, sitter parlamentsledamoten och tustin Alexis Gisaro Muvunyi, tidigare minister för infrastruktur och offentliga arbeten, idag i Kongos parlament. Flera andra högt uppsatta tutsier, inklusive tidigare ministrar och parlamentsledamöter som Bizima Karaha och Moïse Nyarugabo, lever lugnt i Kinshasa utan att bli störda.¹⁵ I armén är generallöjtnant Pacifique Masunzu, befälhavare för den 3:e försvarszonen (en region flera gånger större än Sverige), en tutsi.¹⁶ Denna zon täcker provinserna Tshopo, Ituri, Maniema, Nord-Kivu, Syd-Kivu och andra regioner. Det finns också många andra tutsi-officerare och soldater i Kongos armé. Hur skulle de vara där om den kongolesiska regeringen inte erkände tutsier?

Orsaken till att kriget fortsätter – Rebellernas krav
M23-rebellerna anklagar den kongolesiska regeringen för att inte ha respekterat fredsavtalen från den 23 mars 2009. Dessa avtal inkluderade frigivning av fångar och integrering av tutsirebeller i Kongos väpnade styrkor.¹⁷ Utöver deras integrering i armén påstår M23 att vissa avtalsklausuler skulle även tillåta rebellerna att behålla kontrollen över sin huvudsakliga inkomstkälla: utvinningen av mineraler i Nord-Kivu-regionen, ett område rikt på naturresurser som koltan, guld och kassiterit. Rebellerna kräver att officerare från den tidigare rebellionen behåller sina grader, och vägrar att tjänstgöra någon annanstans än i östra delen av landet, det vill säga Kivu. ¹⁸ Medlemmarna i M23 vägrar att stationeras utanför sin region och kräver kontroll över lokala mineraltillgångar, det är vad som kallas en secession.¹⁹ Detta är oacceptabelt för den kongolesiska regeringen.

Rebellerna vet mycket väl att deras krav är oacceptabla, eftersom målet med dessa är att skapa en egen stat i östra Kongo, precis som med Sudan i Sydsudans secession.

Rebellerna vet mycket väl att deras krav är oacceptabla, eftersom målet med dessa är att skapa en egen stat i östra Kongo, precis som med Sudan i Sydsudans secession. Problemet är att utav över 400 etniska grupper utgör tutsier mindre än 5 % av befolkningen i den region de vill kontrollera, och mindre än 1 % av befolkningen i DRK.²⁰ De gör anspråk på en region där de är i minoritet, precis som i Rwanda, där tutsier, som utgör mindre än 15 % av befolkningen, kontrollerar över 90 % av armén, bankerna och alla andra sektorer av det offentliga livet.

Den kongolesiska regeringen har förgäves gjort flera försök att avväpna M23 och integrera dem i armén. Även om de officiellt var en del av Kongos armé, behöll de sitt eget befäl, sin kontroll och sitt ledarskap.²¹ Sammanfattningsvis bidrar M23:s krav och Rwandas handlingar bara till att elda på en konflikt som hotar stabiliteten i regionen och DRK:s suveränitet.