Lite tycks förändras i Iran efter president Raisis död – dock kan en maktkamp inom de konservativa kretsarna förändra Irans nuvarande politik i regionen och internationellt, anser Babak Rahimi.

Jag växte upp med devisen att vid min födsel grät jag medan andra skrattade, samt uppmaningen att jag ska leva mitt liv så att vid min begravning jag ska kunna le medan andra gråter. Vilka visdomsord Ebrahim Raisi fick höra som barn vet jag inte, men uppenbarligen kunde många av mina och hans gemensamma landsmän inte låta bli att visa sin glädje när nyheten om hans helikopterkrasch kablades ut.

En kommande maktkamp inom de konservativa kretsarna kan förändra Irans nuvarande politik i regionen och internationellt.

Trots detta tycks den teokratiska regimen stå stadigt. Åtminstone utåt verkar den konservativa maktapparaten ha kontroll över situationen. Khameneis uppmaning till lugn och hans snabba drag att hitta en tillfällig ersättare är att se i sammanhanget som damage control. Det är uppenbart att Raisis kraschlandning i dödens rike skapar osäkerhet både inom landet och i regionen.

Ebrahim Raisi, som tillträdde som Irans president i augusti 2021, var känd för sin hårdföra konservativa ståndpunkt och sina nära band till statschefen Ali Khamenei. Han var en kontroversiell figur, särskilt på grund av sin roll i massavrättningarna av politiska fångar 1988, då han tjänstgjorde i en fyramannakommission som blev känd som “dödskommissionen”. Tusentals dissidenters blod hade denna kommission på sina händer. Raisi visade handlingskraft som en bödel redan när han tillträdde i rollen som domare i Revolutionsdomstolen, en påhittad rättsinstans som dödade oliktänkande och vänsteraktivister redan 1979. Privat var han gift med Jamileh Alamolhoda, dotter till en inflytelserik, fanatisk mulla i staden Mashhad. Ett äktenskap som många bedömer banade vägen för hans karriär.

Khameneis stöd fungerade som en legitimering av Raisis kandidatur, vilket ökade hans trovärdighet och popularitet bland konservativa väljare.

Khamenei spelade en nyckelroll i Raisis val till president. Khamenei gav sitt stöd till Raisi, vilket var avgörande för dennes framgång. Som högste ledare har Khamenei stor auktoritet i konservativa, regimtrogna kretsar och hans välsignelse är ofta nödvändig för att en kandidat ska kunna vinna stöd från nyckelaktörer inom det politiska och religiösa etablissemanget. Sålunda fungerade Khameneis stöd som en legitimering av Raisis kandidatur, vilket ökade hans trovärdighet och popularitet bland konservativa väljare.

Raisi var även den tilltänkta efterträdaren till Khamenei. Hans död lämnar ett betydande maktvakuum i Irans politiska landskap. Som president hade han konsoliderat makten och stärkt den konservativa falangen inom den iranska politiken. Trots Khameneis försök att visa stabilitet och hans försäkran att ingenting ändras i Teheran på grund av olyckan kan man på goda grunder anta att Raisis frånfälle kan leda till en period av politisk instabilitet när olika fraktioner inom det konservativa lägret och reformistiska krafter försöker fylla tomrummet. Just att det har beskrivits som en olycka och inte en attack, gör att det inte finns en utomstående fiende att förenas mot.

Raisi var trots allt en samlande figur för de konservativa och hans död kan skapa en splittring inom denna grupp. Utan ett tydligt ledarskap kan olika konservativa fraktioner börja konkurrera om makten, vilket kan leda till interna konflikter och försvaga deras politiska ställning. I väntan på att Khamenei lanserar ett sådant alternativ kan vi komma att se mer handling från honom som den egentlige ledaren för de konservativa inom regimen. 

Irans politiska system är starkt beroende av balans och harmoni mellan presidenten, parlamentet och den högsta ledaren. Raisis död rubbar denna balans och kan leda till institutionell instabilitet, särskilt om det uppstår oenighet om hans efterträdare. Det finns flera potentiella kandidater till presidentposten, men ingen av Raisis kaliber.

Raisis död riskerar även att förändra den regionala maktbalansen. Under Raisis mandatperiod har Iran ökat sitt inflytande i regionen. Raisi har varit en stark förespråkare för att förbättra relationerna med grannländerna i Gulf Cooperation Council (GCC), särskilt Saudiarabien. En bana som kräver en svår balansgång i maktens korridorer i Teheran.

Tidigare presidenter och utrikesministrar som gått den vägen har hamnat i onåd hos Khamenei. Den före detta presidenten Rafsanjani hittades exempelvis död i en swimmingpool 2017. Det har lett till en del spekulationer om att Raisis död var också ett beställningsjobb från Khamenei som inte gillade närmandet till gulfstaterna. Helt oavsett sanningshalten i dessa teorier kan Raisis död fördröja eller komplicera diplomatiska ansträngningar att komma närmre gulfstaterna.

Det är osäkert om Raisis efterträdare kommer att fortsätta på samma väg när det gäller förhandlingar med Saudiarabien och andra GCC-länder. Om en mer hårdför konservativ tar över, kan vi se en återgång till mer fientliga relationer, vilket skulle öka spänningarna i regionen.

Det har lett till en del spekulationer om att Raisis död var också ett beställningsjobb från Khamenei som inte gillade närmandet till gulfstaterna.

En försämring av relationerna mellan Iran och GCC-länderna kan leda till ökad osäkerhet och potentiella konflikter i regionen, särskilt i Jemen och Syrien där Iran och Saudiarabien stöder motsatta sidor.

En annan regional konflikt som Iran är part i är relationen till Israel. Om Raisis efterträdare är mer benägen till militär konfrontation, kan vi se en upptrappning av spänningarna mellan Iran och Israel. Detta kan inkludera ökade attacker på iranska militära positioner i Syrien och potentiella direktangrepp mot israeliska mål. Å andra sidan, om en mer pragmatisk ledare tar över, kan det finnas möjligheter för minskad spänning och ökade diplomatiska ansträngningar för att undvika direkt konflikt. Denna maktkamp är inget som Khamenei kan släta över och kommer att uppenbara sig i snar framtid.

Även Irak har varit en viktig allierad till Iran och Raisi har arbetat för att stärka denna relation. Hans död kan påverka Irans inflytande i Irak och dess förmåga att kontrollera shiitiska miliser. Iraks politiska landskap är redan skört och Raisis död kan skapa ytterligare instabilitet. Om Irans inflytande minskar, kan vi se en ökad maktkamp mellan olika irakiska fraktioner, vilket kan leda till våld och kaos. Ekonomiskt samarbete mellan Iran och Irak kan också påverkas negativt om en ny president inte prioriterar relationen med Irak på samma sätt som Raisi gjorde.

Med Raisi har Teheran också fått en framskjuten position i internationella sammanhang. Iran gick med i Shanghai Cooperation Organization (SCO) 2023, vilket innebär ett utökat samarbete med länder som Ryssland, Kina och sex andra strategiskt belägna asiatiska stater. Iran fick dessutom en plats i BRICS förra året. Raisi var känd för sin återhållsamhet gentemot USA och hans död kan öppna upp nya möjligheter för diplomati eller, om en hårdare linjeledare tar över, fördjupa konflikten. Irans ekonomi är starkt påverkad av de amerikanska sanktionerna. Raisis död kan leda till nya förhandlingar om sanktionerna, beroende på vem som efterträder honom och vilken politik den för. Raisis död kan även påverka förhandlingarna om Irans kärnenergiavtal.

Hyllningen av Raisi i FN väcker dock ont blod hos de tusentals familjer som förlorat sina medlemmar i Raisis summariska avrättningar och även hos de som under uppresningen ”Kvinna, Liv, Frihet” kuvades ner av Raisis ordningsmakt.  Den unga revolutionära rörelsen i Iran upplever än en gång att demokratirörelsen offras för västvärldens kortsiktiga intresse att snabbt hitta en bundsförvant i Iran som kan ge stabilitet och förbättra relationerna.

Precis som med USA kan Raisis död påverka Europas strategi gentemot Iran. En ny, mer västvänlig president kan leda till förbättrade relationer och en återgång till kärnenergiavtalet.

EU har varit en viktig partner för Iran, särskilt när det gäller kärnenergiavtalet och ekonomiska förbindelser. Precis som med USA kan Raisis död påverka Europas strategi gentemot Iran. En ny, mer västvänlig president kan leda till förbättrade relationer och en återgång till kärnenergiavtalet, och det i sin tur kan leda till nya handelsavtal och ekonomiska samarbeten. Omvänt kan en mer hårdför ledare skapa ytterligare spänningar och osäkerhet.

Tillsättningen av en ny president den 28 juni kommer därför att klargöra om makteliten i Iran fortsätter i Raisis geopolitiska linje eller om det sker ett skifte till en mer konfrontativ linje. Medan omvärlden håller andan för att se vilket kort kommer ur trollkarlens hatt – eller turban i detta fall – jublar unga iranier och anhöriga till de avrättade politiska fångarna för att en bödel som bar huvudansvaret för tusentals iranska dissidenternas död är borta nu. Är det något man sörjer är att han inte fick leva så länge att se regimens sönderfall och få stå till svars för sina illdåd.