Astrid Carsbring har läst alla riksdagsledamöters motioner kring pornografi de senaste åren. Nästan alla handlar om att barn och unga ska lära sig hantera porr genom sexualundervisning. Men problemet med porr är mycket större än så, skriver Carsbring och undrar varför våra politiker inte vill se vuxna mäns roll i konsumtionen av övergrepp.

Hur ser de politiska förslagen om pornografi ut?

Jag har kartlagt de olika politiska förslag om pornografi som svenska riksdagsledamöter lagt i motioner åren 2017-2020. Jag sökte fram samtliga motioner som innehöll ‘porr’ eller ‘pornografi’, läste dem och sorterade in dem i olika kategorier som successivt togs fram under läsningen. Jag sorterade dock bort de motioner som enbart handlade om barnpornografi, för att fokusera analysen på den ‘vanliga’ mainstreampornografin.

Här framkommer ett tydligt mönster: en majoritet av policyförslagen, 32 av 54, handlar om att skydda barn och unga från pornografins skadeverkningar. Det handlar om förslag om att man bör införa porrfilter på skolor och förskolor, att porrhemsidor ska kräva åldersverifiering av konsumenterna, att skolor ska införa porrfria policyer, och att det behövs en förbättrad sexualundervisning, som antingen ska innehålla porrkritik eller kunna verka som en motkraft till pornografins påverkan på de unga som exponeras för porr. Många olika förslag, som alla riktar in sig på den yngre generationen; de ska skyddas från att se pornografin, eller så ska de rustas inför att utsättas för den.¹

En majoritet av policyförslagen, 32 av 54, handlar om att skydda barn och unga från pornografins skadeverkningar: de ska skyddas från att se pornografin, eller så ska de rustas inför att utsättas för den.

Mot detta kan man ställa att 15 av de 54 förslagen handlade om att tillsätta utredningar om pornografins skadeverkningar. Dessa relativt vanliga förslag framställer alltså problemet med pornografi som ett kunskapsproblem. Utöver dessa så handlade resterande sju policyförslag om olika sätt att rikta in sig på produktionen av pornografi; att ge stöd till personer som utsätts i porrindustrin eller som vill lämna den, eller att bekämpa industrin genom att koppla arbetet mot porr till arbetet mot människohandel, prostitution eller annan organiserad brottslighet.

Dessa sju förslag, som alltså är de minst vanliga, erkänner pornografin som ett produktionsproblem och som ett problem i sig självt – porren framställs som skadlig för de som utsätts i produktionen, och för jämställdheten mellan män och kvinnor. De visar på en viss förståelse för det könsmaktsperspektiv som är helt avgörande för att kunna förstå och motverka porren. Därför är det beklämmande att dessa förslag är så få.¹

Att porren är ett problem i sig självt är nämligen helt uppenbart när man ser till hur industrin systematiskt utnyttjar särskilt utsatta kvinnor, som utsätts för både våldsamma och förnedrande övergrepp i produktionen av pornografi.²

Att porren är ett problem i sig självt är nämligen helt uppenbart när man ser till hur industrin systematiskt utnyttjar särskilt utsatta kvinnor, som utsätts för både våldsamma och förnedrande övergrepp i produktionen av pornografi.

Men åter till den största kategorin av policyförslag, de som riktar in sig på barn och ungas konsumtion av pornografi. Hur framställer egentligen dessa förslag problemet med pornografi? Förslagen som handlar om att skydda barn och unga från porrens skadeverkningar ser visserligen att det finns problem med pornografi, men de presenterar porren som ett problem som framförallt rör just barn och unga – porren framstår som problematisk när barn och unga konsumerar den, inte annars. De lösningar som presenteras är att antingen göra så att barn inte ser porr (filter, åldersverifikationer, porrfria policys), eller ge dem verktyg för att kunna hantera det de ser i porren (genom sexualundervisning). Båda dessa “lösningar” är på flera sätt problematiska.

Att enbart tala om att begränsa barn och ungas åtkomst till porr innebär att man osynliggör alla de vuxna män som står för det mesta av porrkonsumtionen. Problembilden blir därmed att ‘barn ser på sånt som är till för vuxna’; vilket är långt ifrån den kunskapsbaserade, feministiska problembilden av porr som ett uttryck för mäns våld mot kvinnor. Åldersverifikationer blir dessutom ett legitimerande av porren som företeelse; det budskap det sänder är att så länge du är över 18 år och har ett bank-ID så är det fritt fram! Titta på hur mycket övergrepp du vill!

Att enbart tala om att begränsa barn och ungas åtkomst till porr innebär att man osynliggör alla de vuxna män som står för det mesta av porrkonsumtionen.

Porrfilter är dessutom inte ett effektivt sätt att skydda barn från att exponeras för pornografi. Forskning har visat att filtren ofta överfiltrerar bort material som kan vara viktigt för barn och unga att ta del av, till exempel sexualupplysningshemsidor. Dessutom underfiltrerar filtren ofta, och alltså släpper igenom material som skulle ha filtrerats bort.³

Förslagen om sexualundervisning kan även de problematiseras. Jag är självklart för en god sexualundervisning i skolan, men problemet med att se detta som en lösning på problemen med pornografi är att det blir ett slags förskjutning av ansvar från vuxenvärlden till barnen. I flera av motionerna jag läst framkommer idén att ‘barn kommer att se porr vare sig vi vill eller inte’, och att vi därför måste se till att de är förberedda på det.¹

Dels befäster detta idén om att ‘porren alltid kommer finnas’ – något jag verkligen inte hoppas är sant – och dessutom så ska vi alltså ge barnen verktyg för att själva kunna hantera porren, istället för att vi vuxna tar vårt ansvar och löser problemet. Vad sänder det för budskap till barnen egentligen? Och klarar verkligen barn av att hantera exponering för sexuellt våld bara för att en vuxen i skolan pratat med dem om det? Jag ställer mig ytterst tveksam. Om vi verkligen menar allvar med att bekämpa porren borde vuxna föregå med gott exempel, snarare än att vi ska sätta allt hopp till kommande generationer. Varför säger till exempel inte politikerna något om porrfria policyer på arbetsplatser?

Och klarar verkligen barn av att hantera exponering för sexuellt våld bara för att en vuxen i skolan pratat med dem om det? Jag ställer mig ytterst tveksam.

Det är av högsta vikt att porren inte ses som något så enkelt som “något barnförbjudet” och något som enbart är skadligt för de barn och unga som exponeras för den. Just nu, medan du läser detta, utsätts kvinnor och barn världen över i pornografiproduktionen. Det är riktiga kvinnor och barn som våldtas, misshandlas, förnedras och samtidigt filmas i underhållningssyfte.² Detta sker även i den svenska porrindustrin; till exempel har mer än hälften av de som utsatts i svensk porrproduktion blivit strypta under inspelningen, och 81 procent lider av symptom på PTSD.⁴

Samtidigt sitter män världen över vid sina datorer, redo att runka till detta. Politiken måste ta detta på allvar, bekämpa pornografiproducenter som de hallickar de är, och aktivt erbjuda pornografins offer stöd och vägar att ta sig ur pornografin, på samma sätt som man bör stötta de som utsätts i prostitution – som ju dessutom ofta är samma personer som de som utsätts i porren.⁵

Pornografi är inte något ‘barnförbjudet’ – den är ett uttryck för mäns våld mot kvinnor. Detta framgår redan när man undersöker ordets språkhistoriska ursprung. I antikens Grekland var Porne de allra mest förtryckta och socialt utsatta kvinnorna i prostitution, de var sexslavar som hölls inlåsta och behandlades som smuts. Grafi betyder att skildra, skriftligt eller bildligt. Ordet pornografi betyder alltså redan i sin ursprungliga mening skildringar av kvinnor som sexobjekt som bara finns till för mannens lust. Än idag är denna definition av pornografi helt rättvisande när man ser till vilka det är som utsätts i dagens pornografi, hur de skildras och under vilka produktionsförhållanden det sker.⁶

Kvinnor som utsätts i porrindustrin är nämligen bland de allra mest utsatta i samhället; det är framförallt kvinnor som tillhör socioekonomiskt utsatta grupper, ofta fattigdom eller hemlöshet, många tillhör även minoritetsgrupper. Väldigt många har tidigare erfarenheter av sexuella övergrepp i barndomen. Dessa kvinnors utsatthet innebär att de är särskilt sårbara för att utsättas för extrem exploatering och våld under produktionen av pornografin.⁷

Dessa forum riktar aktivt in sig på att rekrytera unga kvinnor, vilka har vittnat om att de ofta pressats att lägga upp material regelbundet, och att materialet ska innehålla allt mer extremt innehåll, för att detta drar in mer pengar.

I Sverige sker porrproduktionen idag till stor del på internetforum där framförallt kvinnor laddar upp och säljer material. Forumen tar sedan en andel av förtjänsten från försäljningen. Dessa forum riktar aktivt in sig på att rekrytera unga kvinnor, vilka har vittnat om att de ofta pressats att lägga upp material regelbundet, och att materialet ska innehålla allt mer extremt innehåll, för att detta drar in mer pengar. Kvinnornas unga ålder gör att de besitter en sämre förhandlingsposition vid dessa påtryckningar, och är mer ekonomiskt sårbara.⁸

Att porrproducenter och -forum riktar in sig på särskilt sårbara grupper av kvinnor är föga förvånande när man ser till vad det är de vill att dessa kvinnor ska utsättas för – ju sämre en kvinnas förhandlingsposition är, desto mer kan man förmodligen få henne att gå med på. I mainstreamporren innehåller 88 % av porren fysiskt våld såsom till exempel slag och stryptag. Detta våld utövas nästan alltid av män, mot kvinnor.⁹

Både våldsamma och förnedrande handlingar är otroligt vanliga inslag i dagens mainstream-pornografi, så det är inte konstigt att de som utsatts i porrindustrin visar upp lika höga nivåer av PTSD som krigsveteraner och offer för tortyr. Överhuvudtaget är filmande eller fotograferande i en sådan utsatt situation en förnedring i sig självt, och något som ofta drabbar de utsatta väldigt hårt.² Som Andrea Dworkin sade redan på 80-talet: “När din våldtäkt är underhållning, är din värdelöshet fullkomlig”.¹⁰

Enligt Folkhälsomyndigheten kollar 70 % av de svenska männen på porr. De som konsumerar allra mest porr är män födda på 80- och 90-talet, det vill säga vuxna män i 30-40-årsåldern.

Porrindustrin lever precis som andra industrier vidare på grund av efterfrågan; i detta fall efterfrågan på skildringar av kvinnor som sexuella objekt, av mäns makt och kvinnors underordning, av mäns våld mot kvinnor. Vilka är det då som efterfrågar detta? Enligt Folkhälsomyndigheten kollar 70 % av de svenska männen på porr. Motsvarande siffra för kvinnor är 30 %.¹¹ De som konsumerar allra mest porr är män födda på 80- och 90-talet, det vill säga vuxna män i 30-40-årsåldern. Män är också i mycket högre utsträckning positivt inställda till pornografi jämfört med kvinnor, något som knappast är förvånande när man ser till porrens innehåll och budskap.¹²

Med anledning av detta borde det stå klart att:

1. porren bör bekämpas om man är emot mäns våld mot kvinnor, och
2. man bör rikta sig mot vuxna män om man vill bekämpa efterfrågan på pornografi, eftersom de är den största gruppen porrkonsumenter.

Men så ser det som sagt inte ut inom politiken – där riktar man in sig på barn och unga, eller i ett fåtal fall porrindustrin i sin helhet. Vuxna mäns porrkonsumtion är ett ämne som lyser med sin frånvaro. Att politiker blundar för detta, trots att de säger sig vilja bekämpa porrens skadeverkningar, är anmärkningsvärt.

Det är dessutom anmärkningsvärt att politiker i ett land som Sverige, med vår banbrytande sexköpslag, inte i större utsträckning gör kopplingen mellan pornografi och prostitution; för den som bemödar sig att läsa på framstår det som självklart att den enda riktiga skillnaden mellan porr och prostitution är kameran. Det är samma kvinnor som utsätts för dessa sexuella övergrepp och detta våld, och det är män som står för efterfrågan och göder denna könshandel. Politiken behöver öppna ögonen för vilka storkonsumenterna av pornografi är – precis som för prostitution är det de vuxna männen. Det är inte barn som bär skulden för den enorma efterfrågan på kvinnors kroppar och lidande. Att blunda för vilka de främsta konsumenterna är och sätta allt hopp till kommande generationer är ett svek mot både kvinnor och barn.

Man bör rikta sig mot vuxna män om man vill bekämpa efterfrågan på pornografi, eftersom de är den största gruppen porrkonsumenter.

För kvinnorörelsen och feminismen är detta ingen ny analys; att porren är ett uttryck för mäns våld mot kvinnor har länge varit en självklar del i vår kunskap och vår kamp. Porr är på samma sätt som prostitution en handel med kvinnors kroppar, det begås övergrepp när den spelas in och filmer och bilder finns sedan kvar i princip för alltid. Att män tar inspiration från porren för att sedan begå sexuella övergrepp mot kvinnor och flickor har även det varit länge känt.¹³ De larm vi sett på senare år om flickor som kommer till ungdomsmottagningar med olika skador i underlivet visar hur detta fortgår än idag.¹⁴

Detta väcker såklart frågan: hur länge ska det egentligen vara såhär? Hur många kvinnor och flickor ska utsättas innan vi får stopp på detta våld? Svaret är att vi inte får slut på det förrän män slutar efterfråga och betala för att få konsumera pornografi. Därför måste mycket mer göras för att motverka vuxna mäns konsumtion av porr. Porrens normalitet betyder inte att den är acceptabel, utan att vi behöver kämpa ännu hårdare emot den. Porren måste ses för vad den är: ett uttryck för mäns våld mot kvinnor. Så alla män: ta ert ansvar och sluta kolla på porr! Kvinnor: organisera er!