Varje månad undersöker vi en känsla. Hur känns den och varför? Vilka känslor dominerar i samtiden?

VERGÜENZA AJENA. För tio år sedan bodde jag med min bästa vän Lisa hos min faster i en förort till Madrid. Det var åren runt bankkraschen, den ekonomiska krisen och min faster fick gå från flygbolaget hon hade jobbat för i 25 år. Med avgångsvederlaget flyttade hon till havet, började spela musik och jobba som gatusopare på den lilla vulkanön El Hierro. 

Lisa och jag fick bo kvar i hennes hus under tiden jag pluggade skådespeleri och Lisa spanska.

För att komma till vår gata i García Noblejas tog vi buss 38:a från tjurfäktningsarenan där min skola låg. Bussen hade gratis Wifi så jag Whatsappade och Lisa gjorde sina läxor. Det var på buss 38, när Lisa frågade mig vad det spanska uttrycket “vergüenza ajena” egentligen betyder, som jag för första gången överhuvudtaget tänkte på det och varför det inte riktigt finns på svenska. Det var också under den tiden i Madrid som det blev uppenbart för mig att i vissa ord, uttryck och förskjutningar av grammatiska tidsbegrepp öppnar sig en hel värld där folksjälen, humorn och vardagen ofta bor. 

Men låt mig börja, som man gör nu förtiden, med Google. Hittills i år har Google Translate använts av en miljard människor och 100 miljarder ord översätts varje dag. De vanligaste orden att söka på är: beautiful, good, love och mama och spanska är ett av de mest översatta språken i sökmotorn. Slår man in “vergüenza ajena” i Google Translate översätter den: “skam över andra”. Och det var nog ungefär på den nivån jag förklarade uttrycket för Lisa på buss 38 innan det var dags att stiga av. 

Men denna “skam över andra” är på spanska uppbyggd av två ord. Där det första ordet “vergüenza” är något som drabbar en människa oavsett om man blir blyg eller skäms (läs det igen). På spanska är alltså upplevelsen av blyghet och skam samma känsla. På svenska är det två olika känslor som värderas på olika sätt. Det andra ordet i uttrycket betyder: “tillhörandes någon annan”.

Så medan någon på spanska plötsligt blir drabbad av en omedelbar blyghet som tillhör någon annan, så känner någon på svenska skam över någon annan. Jag fortsätter leta på nätet.

Jag söker i svenska Google på att “skämmas för någon annan” och träffarna som kommer upp heter “skam och psykisk ohälsa” och följs av goda råd från blimeradu.se och måbra.com tätt följt av bokapsykolog.se.

Söker man på den spanska skammen på det spanska servern så är träffarna av en annan sort. Visserligen kvalar ett försäkringsbolag som säljer hälsoförsäkringar sig upp till toppen men annars domineras sökningen av humorserier, etymologisk förklaringar och en rumba orkester med samma namn. På något sätt talar dessa internetgestaltningar för sig själva. 

Skammen man känner i det spanska uttrycket har aldrig med en själv att göra så som i det svenska, det har alltid med att leva sig in i den andra och hur omgivningen ser på den personen i just den givna situationen. “Vergüenza ajena” kan du inte värja dig emot, det drabbar dig djupt oavsett om det är en familjemedlen, en vän eller en meningsmotståndare du betraktar. 

Kanske kan man säga att just den där “spanska skammen”, inlevelsen i något som inte har med en själv att göra, är något av en raritet i vår polariserade samtid där det verkar näst intill otänkbart att leva sig in i den andre oavsett situation. 

Vi borde skämmas! Vergüenza nos debería dar.