Janne Josefsson, som själv byggt sin karriär på att konfrontera och exponera människor, har nu riktat in sig på att kritisera just Dumpen. I debatt efter debatt attackerar han oss och visar stor sympati för de män som begår övergrepp, medan hans sympati för utsatta barn är frånvarande. Sara Nilsson från Dumpen förklarar varför hon lämnade Publicistklubbens debatt den 29 maj.

I år firar Publicistklubben Västra 150 år och med anledning av detta bjöd de in till debatt den 29/5. Bland de inbjudna återfanns Janne Josefsson samt undertecknad och Patrik Sjöberg som företrädare för Dumpen. Tillställningen var tänkt att handla om maktförskjutningen från traditionell media till s.k. alternativ media där Dumpen kan ses som en representant. Enligt maktbarometern hade Youtubekanalen ClueeNews seglat upp på förstaplats och vi med Dumpen på sjunde.

Vi trodde att det skulle bli en intressant debatt om nya och gamla medier. Tyvärr kom debatten att urarta till en osaklig freakshow som jag sedermera valde att lämna.

Snarare än att föra en saklig debatt uppträdde Janne Josefsson som ett självspelande piano. Hans sympati för män som förgriper sig på barn och deras familjer stod i tydlig kontrast mot hans brist på sympati för utsatta barn. Istället för att lyssna, analysera och föra en konstruktiv och saklig debatt om just maktförskjutningen som debatten skulle handla om så gav han sig in i debatten om Dumpen – to be or not to be.

Snarare än att föra en saklig debatt uppträdde Janne Josefsson som ett självspelande piano. Hans sympati för män som förgriper sig på barn och deras familjer stod i tydlig kontrast mot hans brist på sympati för utsatta barn.

”Det är fruktansvärt att peka ut människor”, ”herregud, tänker ni inte på deras barn och familjer”, ”detta är inte civiliserat” sa Josefsson och höll oss ansvariga för människors död.

Nu var det tredje gången jag mötte Janne Josefsson i en offentlig debatt. Förra året, även då på Publicistklubben, var det precis likadant.¹

Då for han ut och anklagade oss med orden ”fattar ni inte vad ni gör”, ”hur kändes det att hänga ut en intellektuellt funktionshindrad, han har ju inte begått något övergrepp än”, ”det måste ju finnas gränser” och att ”ni kan väl lämna över materialet till polisen istället för att hänga ut” när den närvarande juristen precis förklarat att det inte går att polisanmäla kontakter med ett fiktivt barn.

Patrik Sjöberg invände då med att Josefsson ägnat hela sin karriär åt att hänga ut folk, och varför anmälde han dem inte till polisen istället, men Josefsson svarade att ”jag är journalist, ni är fan inte journalister, det kan jag tala om.” Tydligen tycker han att det är en helt annan sak att hänga ut någon som ändrat datum på köttfärsen än en person som våldtar barn.

Han suckade och stönade att ”ni hänger upp folk i stolparna som på medeltiden” och ”jag tycker det här är så vedervärdigt.”

Tydligen tycker han att det är en helt annan sak att hänga ut någon som ändrat datum på köttfärsen än en person som våldtar barn.

Vidare använde Josefsson uttryck som ”sätta på barn” och menade att han hälsat på pedofiler i Coalinga i San Francisco och att ”95-98% av vad de gör för barnen är bra för barnen, förutom de här 2% där de våldtar barnen.” Det kan tilläggas att Janne Josefsson var motståndare till lagen om att kriminalisera innehav av barnpornografi som kom 1999.² Det säger han sig nu ha glömt och dessutom ändrat sig.

Under varje debatt fokuserar Janne Josefsson på vuxna människors självmord men osynliggör barnens. Suicid är vanligt förekommande både i gruppen förövare och övergreppsutsatta. Förövare som avslöjas löper en kraftigt förhöjd suicidrisk. Detta förringar dock inte det faktum att de behöver avslöjas då flickor som utsätts för sexuella övergrepp i sin tur löper 26 gånger högre risk än icke utsatta att försöka ta sina liv, enligt en studie från KI 2020.³ Dessutom ökar risken att de ska fastna i ett intravenöst missbruk när de växer upp.

Dumpens existens kan förvisso debatteras i en evighet. Att sajten är kontroversiell kan vi nog alla vara överens om.

Men vad som är än mer kontroversiellt är att mängder med barn skadas för livet av sexuella övergrepp. Och problematiken fortgår år ut och år in, utan att saken uppmärksammas. Dumpen hade inte funnits till om media och makthavare fokuserat på övergreppsproblematiken i den omfattning som situationen kräver. Vi finns för att samhället inte gjort sitt jobb.

Samma sak hände i SVT för två år sedan.

Med enda skillnaden att jag nu fick nog.

Alltså lät jag det självspelande pianot fortsätta spela och lämnade scenen.

Vårt arbete syftar till att skydda barn från sexuella övergrepp och ingenting i denna debatt bidrog på något sätt till detta.

Debatten som vi bjudits in att delta i spolades ner till förmån för en freakshow. Vad jag hade velat framföra under kvällen framkom således inte, men väljer att förmedla mina tankar och känslor i textform istället.

Representanter för traditionell media försöker ofta smutskasta alternativ media och framställa sig själva som moraliskt överlägsna, trots att arbetsmetoderna faktiskt är mer lika än olika, och trots att det finns många beröringspunkter med program som Uppdrag Granskning och Kalla Fakta.

Inte bara Josefsson, utan stora delar av traditionell media verkar förvånad över den maktförskjutning som sker. Samtidigt tycks man oförmögen att forma en förståelse kring fenomenet annat än att gemene man som läser och stöttar alternativ media har, från deras perspektiv, fel värdegrund. Självreflektionen uteblir.

Representanter för traditionell media försöker ofta smutskasta alternativ media och framställa sig själva som moraliskt överlägsna, trots att arbetsmetoderna faktiskt är mer lika än olika, och trots att det finns många beröringspunkter med program som Uppdrag Granskning och Kalla Fakta. Att vi har ett Tiktok-konto, till exempel, som hänvisar till vår sajt, framställs som extremt suspekt av Robert Aschberg, trots att Sveriges radio också har ett konto på Tiktok.⁴ När vi frågade Aschberg vad han kände till om Tiktok blev han märkbart irriterad och svarade att ”jag håller inte på med sån skit” och ”vad är det här för skitdiskussion.”

Resultatet av den här attityden är att traditionell media tappar än mer mark. Resultatet av alla dessa icke objektiva artiklar blir tveklöst konspirationsteorier om ”pedofiler på redaktionen” och skapar både ett osunt debattklimat och en misstro mot media.

Ett annat bra exempel på varför traditionell medias trovärdighet sjunker som en rysk ubåt är att större medier såsom DN, Expressen mfl, trots inbjudan, missade en av årets viktigaste föreläsningar. Den 29/5 medverkade vi vid ett riksdagsseminarium som syftade till att belysa bristen på hjälp och skydd för sexualvåldsutsatta barn och hur man kan lösa dessa problem.

Seminariet var lysande och drog med sig ett ordentligt engagemang från politiskt håll.

Men likväl håller delar av pressen sig under skrovet och letar hål i Dumpen, samtidigt som man missar den stora nyheten: att vi sakta närmar oss hamn.

Inte heller berörs det faktum att Föreningen Dumpen finansierar traumabehandling till sexualvåldsutsatta som inte kan få det på annan väg. Idag har vi 48 personer som, efter många års väntan fått sin rehabilitering och möjligheter att bearbeta sitt barndomstrauma.

Detta har ingen tidning skrivit om.