Palmemordet är fortfarande inte löst. Utredarna gav upp - det gör inte Gunnar Wall. Varje månad publicerar han det senaste i Palmefallet.

Lever Sverige fortfarande i skuggan av mordet på Olof Palme?

Frågan gör sig påmind igen nu när ett av de senast skrivna dokumenten från den nedlagda Palmeutredningen har offentliggjorts.

Jonas Englund, en av medarbetarna i Hans Melanders Palmegrupp, författade den 15 mars 2020 en 26-sidig promemoria om en ”eventuell internationell motivbild till mordet på Olof Palme”.¹

Observera datumet, vi kommer igen till det.

Promemorian handlar till stor del om spänningarna mellan Palme och politiskt ledande kretsar i USA, framför allt när det gällde nedrustningsfrågor och Sverige förhållande till NATO. Bland annat heter det: ”När svensk militär samarbetar med NATO och USA så går Palme samtidigt ut och försvårar det samarbetet.” Från amerikanskt håll skilde man på det militära och politiska Sverige, skriver Englund och tillägger att de problemen för Washington ”i stort sett försvann i och med mordet”.

Han ger ett antal exempel på sådana problem. Ett av dem rörde ”Sveriges geostrategiska läge som var av största betydelse för luftkriget över Europa”.

”Problemet för USA”, skriver Englund, ”var att Palmes regering inte skulle låta USA använda flygbaser i Sverige i ett tidigt skede så länge inte Sovjetunionen först hade gått till angrepp.”

Jonas Englunds PM tar också upp Sveriges stöd till vänsterregeringen i Nicaragua och att det ”retade amerikanarna” – vilket var högst begripligt med tanke på att de i sin retorik presenterade det lilla centralamerikanska landet som en direkt sovjetisk satellitstat som innebar ett militärt hot mot USA.

I promemorian redovisas uppgifter om att Palme efter valet 1985 övervakas och avlyssnas och att rapporter om honom skickas till Säpo.

Promemorians slutavsnitt innehåller följande rader om den svenska militära underrättelsetjänsten och den svenska säkerhetspolisen:

”Tre varningar från personer med koppling till underrättelseverksamhet innan mordet pekar mot underrättelsetjänsten. Hur ofta kom varningar från folk med kontakter inom underrättelsetjänsten om att Palme skulle mördas just av underrättelsetjänsten?

Säpo har bränt allt material som rör Olof Palme.

Vi får inga skriftliga svar från Must.”

(Must är den svenska militära underrättelse- och säkerhetstjänsten. Palmeutredarna hade ställt en rad frågor till Must, men hade alltså inte fått några besked som var fästa på papper.)

Dokumentet avslutas med ytterligare några rader. Men de har maskats av polisen – innehållet är inte avsett för allmänheten trots att mordutredningen är avslutad.

Särskilt anmärkningsvärt är att promemorian är daterad den 15 mars 2020. Det är ungefär en månad efter det att Palmeåklagaren Krister Petersson gått ut och sagt att han skulle presentera en lösning på mordgåtan senast vid halvårsskiftet. Och som vi vet: den lösning han presenterade var inte en mordkomplott utan ett dåd begånget av en medelålders och tidigare ostraffad grafiker, Stig Engström.

Den naturliga tanken för en utomstående betraktare var väl att efter Peterssons besked så var alla utredarna hårt sysselsatta bara med en enda sak: att leta bevisning mot Stig Engström. Men så var det alltså inte.

Det här dokumentet pekar på att Palmeutredarna in i det sista fortsatte att grubbla över om det låg en politisk sammansvärjning bakom dådet på Sveavägen, en sammansvärjning med rötter in i den svenska staten och kanske också in i andra stater.

Det finns en formulering i promemorian som pekar på att författaren föreställer sig att Stig Engström hade spelat en roll i en sådan komplott. Och den som lyssnade riktigt noga på Krister Petersson vid presskonferensen kunde konstatera att han inte helt avvisade den typen av konspirationsscenario – även om han föredrog att inte tala om det.

Nu är bevisningen mot Stig Engström i själva verket mycket svag. Men de övergripande frågeställningarna i promemorian om mordet på Olof Palme äger sin relevans. Det finns en rad konkreta uppgifter från kvarteren kring mordplatsen som pekar på ett organiserat dåd – och den saken var utredarna väl bekanta med. Och åren efter Palmes död gick Sverige verkligen igenom ett drastiskt politiskt systemskifte – något som inte hade gått lika smidigt om den kontroversielle statsministern fortfarande varit i livet.

Frågorna kring mordet kvarstår. Och promemorian – okänd tills helt nyligen – påminner om det.