Under andra världskriget inrättade den tyska staten bordeller – inte bara för sina soldater utan även för sina manliga offer. Genom att läsa dokument över Maria K., en polsk kvinna som tvångsprostituerades, kan man se var dagens tyska synen på prostitution har sina rötter. Maria K:s öde får inte förminskas, skriver den tyska historikern Anne S. Respondek.

Krig och sexualiserat våld går hand i hand under patriarkatet. Det inkluderar även tvångsprostitution av kvinnor under krig.¹ Vi känner till de brott som begicks på japanska militärbordeller mot kvinnor och flickor under andra världskriget. Men soldatbordeller är ingen japansk skapelse per se. Andra världskriget gav också upphov till statliga tyska bordeller. Bordeller upprättades av den nazistiska staten i anslutning till baser, mobila fältbordeller i vad som liknande husvagnar, och barackbordeller bakom frontlinjen.²

Från 1941 och framåt anslöt sig den nationalsocialistiska staten till denna patriarkala tradition och förvandlades till en hallick genom att uppföra bordeller i överflöd i nästan alla ockuperade länder. De var inte bara öppna för tyska soldater. Utan även för manliga fångar i koncentrationsläger³, utländska arbetare och tvångsarbetare⁴, de ukrainska vakterna i koncentrationslägren, medlemmar av SS⁵, medlemmar av Waffen-SS och polisen⁶, utländska militärförband, utländska frivilliga i armégrupperna⁷ för Todt-organisationen, NSKK och Wehrmacht (dvs. tyska flottan, flygvapnet, armén). Det var dock inte samma bordeller – det fanns alltid en åtskillnad mellan bordeller för officerare, korpraler, soldater, och för medlemmar av icke-tysk nationalitet i Waffen-SS, respektive medlemmar av östliga folkbataljoner, för handelsflottan och för medlemmar av de tyska statsjärnvägarna.⁸

Det finns dock, överraskande nog, inte särskilt mycket forskning om dessa bordeller, trots att andra världskriget är en nästan sönderforskad domän. Bordellerna är ett tabubelagt ämne. Myten om frivillig registrering dekonstruerades först 2006 av forskaren Robert Sommer.⁹

Det finns dock, överraskande nog, inte särskilt mycket forskning om dessa bordeller, trots att andra världskriget är en nästan sönderforskad domän. Bordellerna är ett tabubelagt ämne.

Hur hamnade kvinnorna på bordellerna och vilka var det som hamnade där? Jag har i min forskning analyserat ett enskilt fall. Den analyserade källan är en brottsutredningsfil om en polsk försäljare från Poznan (känd som Posen vid den tiden) som fördes till en bordell i Wehrmachts regi. I dokumentet noteras att hon registrerade sig frivilligt. Var det verkligen så, och kan detta utlåtande av angivaren – då denna anteckning gjordes av brottsutrednings-avdelningen – antas okritiskt?

Brottsutredningsfilen märkt Gewerbsunzucht Maria K. (Kommersiell oanständighet Maria K.) och bevarad av Poznans statliga arkiv, innehåller 47 sidor som täcker åren 1940 till 1943. Filen utfärdades av den nationella kriminalpolisen (Kriminalpolizeileitstelle Posen). Fram till nu har denna fil inte analyserats och tolkats noggrant, även om den har nämnts i filmen Frauen als Beute – Wehrmacht und Prostitution/ Kvinnor som byte – Wehrmacht och prostitution.¹⁰

Enligt första sidan i ärendet föddes Maria K. som oäkta barn till en sömmerska den 26 oktober 1919, i Rogasen (numera Rogoźno i Oborniki-distriktet, Polen). Hon lämnade den polska allmänna skolan efter att ha gått ut sjätte klass och började arbeta som försäljerska i en lanthandel specialiserad på matvaror från utlandet, och flyttade sedan till Posen, där hon arbetade på ett kafé. Hon var romersk-katolik och talade flytande tyska och polska. De tyska myndigheterna lade märke till henne när hon fyllde 21. Det första dokumentet i ärendet har tre fotografier bifogade som visar en prydligt klädd ung kvinna och beskriver hennes utseende.

Maria beskrivs som en kvinna, 158 cm lång, smal, med långt medelblont hår och gråblå ögon. Beskrivningen nämner dessutom hennes glugg, hål i öronen och fräknar.

I handlingarna i målet hävdas att följande händelser har ägt rum under perioden 1940-43: Den anklagar Maria för att ha haft sexuellt umgänge med en medborgare i det tyska riket trots att hon lidit av en könssjukdom. Sannolikt har Maria angetts till kriminalpolisen av en person i hennes närmaste krets. När en påtvingad läkarkontroll inte hade gett några bevis på en könssjukdom bestred hon att hon tog pengar i utbyte mot att ha sex med mannen. Gåvor och lån tolkas dock av utredaren som “horlön” (Hurenlohn).

Vid det här laget gick den hemliga statliga polisen in, arresterade Maria och gav instruktioner om att hon skulle placeras på en Wehrmacht-bordell.

Anklagelserna mot henne hävdar vidare att hennes legitimation, som identifierar henne som tysk istället för polsk, var falsk. Maria K. erkände att detta var sant och dömdes följaktligen till sex veckors fängelse för urkundsförfalskning. Vid det här laget gick den hemliga statliga polisen in, arresterade Maria, förhörde henne angående hennes förhållande till den tyska medborgaren och gav instruktioner om att hon skulle placeras på en Wehrmacht-bordell. Medan Maria avtjänade sitt straff hävdade flera tyska soldater att hon hade smittat dem med en könssjukdom (även om hon inte var diagnostiserad med en könssjukdom).

På en promenad med en tysk soldat greps Maria ännu en gång av patrullerande polis, och arresterades och intervjuades av den hemliga statspolisen. Efter att ha fängslats i ett provisoriskt läger (Fort 7) instruerade den hemliga statspolisen återigen kriminalpolisen att anvisa Maria K. till en bordell. Hon fick sedan ett ”Merkblatt für Prostituierte“ (instruktionsblad för prostituerade), som informerade henne om att hon skulle följa instruktionerna, annars skulle hon föras till ett koncentrationsläger. Hennes underskrift på detta instruktionsblad förpliktigade henne dessutom att bo på bordellen vid 19 Fischereigatan i Posen, att underkasta sig myndigheterna, att följa reglerna, och gå med på att genomgå obligatoriska medicinska kontroller.

Hon fick sedan ett Merkblatt som informerade henne om att hon skulle följa instruktionerna, annars skulle hon föras till ett koncentrationsläger.

Hennes liv efter fängslandet på bordellen präglades av ett antal incidenter. Efter ett dagspass från vilket Maria K. visserligen återvänt berusad, rapporterades hon ha gjort tyska medborgare (Reichsbürger) obekväma och fällt kränkande repliker som ledde till en brottsanmälan mot henne. Efter en kort ledighet som syftade till att “återställa sin hälsa” hamnade hon i klammer ännu en gång: Enligt uppgift härjade Maria K. på bordellen medan hon var berusad och bet en sjukvårdare innan hon rymde från bordellen. När hon inte dök upp för sin läkarkontroll anmälde de lokala hälsomyndigheterna henne till kriminalpolisen. Efter några dagar överlämnade hon sig själv – av rädsla, som hon senare erkände – och fördes till ett sjukhus och ställdes sedan inför rätta. Återigen ingrep den hemliga statliga polisen och stämplade utan vidare den tidigare försäljerskan som en tidigare dömd prostituerad utan permanent uppehållstillstånd, som en luffare som prostituerar sig även utanför bordellen, och en bekräftad smittkälla.

Maria K. blev med andra ord stigmatiserad för att vara just produkten av vad myndigheterna själva hade gjort henne till. Kriminalpolisen bekräftade att Maria K. och en tjänsteman som nekats tillträde till bordellen hade träffats på ett lokalt etablissemang. Maria K. nekade till detta och vidhöll istället att mannen följde efter henne tills hon lyckats fly från situationen. Hon förklarade att hon hade lyssnat för mycket på några andra flickors samtal som hela tiden tog upp koncentrationsläger, och till råga på allt hade bordellmanagern hotat att flytta henne till ett av dem. Hon uppgav att hon tappat modet på grund av detta och flydde från bordellen av rädsla. I januari 1942 ställdes Maria K. inför rätta för att ha missat en obligatorisk läkarkontroll. Hon dömdes att avtjäna ett år i ett fångläger.

I januari 1942 ställdes Maria K. inför rätta för att ha missat en obligatorisk läkarkontroll. Hon dömdes att avtjäna ett år i ett fångläger.

Efter avtjänat straff släpptes hon dock inte. I stället hölls hon i förebyggande förvar. Detta fick henne att skriva ett brev där hon bad om att få arbeta igen, för hon var villig att arbeta, till och med återvända till bordellen. Hennes skrivna löfte om att förbättra sig hjälpte inte. Kriminalpolisen sammanställde ett kriminellt CV om den då hemlösa, arbetslösa, tidigare dömda prostituerade. Dokumentet har klassificerat henne som ett asocialt element som borde hållas fängslat “av hänsyn till den tyska nationalkaraktären och människors hälsa” (Volkstumspflege und Volksgesundheit). Sammanställningen nekar henne också möjligheten till förbättring och avslår hennes begäran om att flytta från förebyggande förvar till en bordell. Hennes rädsla och hennes instinktiva självbevarelsedrift uppfattades således felaktigt som en förolämpning. Den 4 mars 1943 blev Maria K. internerad i Auschwitz.

Hennes rädsla och hennes instinktiva självbevarelsedrift uppfattades således felaktigt som en förolämpning. Den 4 mars 1943 blev Maria K. internerad i Auschwitz.

En rad slutsatser och teser kan dras från hanteringen av detta ärende: Det finns flera enheter som var inblandade i Maria K:s placering på en bordell, samt att behålla henne där. När hon väl hade uppmärksammats förblev hon helt under statens kontroll. Statens inblandning i Marias liv sträckte sig alltså till kriminalpolisen, den hemliga statliga polisen, folkhälsomyndigheterna, Wehrmacht – för vilken bordellen grundades – samt militärpatruller och sjukvårdspersonal. De diskriminerande mekanismerna som ligger till grund för exemplet är trefaldiga: sexism, klassism och rasism.

Som kvinna var Maria övervakad och kontrollerad, eftersom hon som prostituerad var av värde för det manliga Wehrmacht, som skulle upphålla moralen genom ensidigt njutbara möten.¹¹ På så sätt påstods de inte vara lika benägna att jaga “kvinnor som krigsbyte” och kunde vara säkra på att inte drabbas av könssjukdomar eftersom kvinnorna i Wehrmacht-bordellerna stod under ständig övervakning av hälsomyndigheterna, kirurger, och ambulanspersonal.¹²

Om kvinnorna missade att infinna sig för en läkarundersökning på folkhälsomyndigheten, skulle den senare anmäla detta till kriminalpolisen, vilket skulle föranleda gripning av kvinnorna.¹³ Kvinnor som bröt mot uppförandereglerna på en bordell hotades med att flyttas till koncentrationsläger.¹⁴

Användningen av kondom var obligatorisk och det var kvinnorna som skulle se att regeln följdes.¹⁵ Detta var problematiskt. Många gånger hävdade de beväpnade sexköparna att de hade sex med de prostituerade kvinnorna utan kondom i deras privata rum.¹⁶ Som en konsekvens exponerades kvinnorna för infektioner, vilket ledde till att de blev inspärrade på sjukhus som hade förvandlats till interneringscenter.¹⁷ Vissa köpare hävdade också att de blivit smittade av en registrerad prostituerad för att undvika straff för sexuella relationer med lokala kvinnor i de ockuperade områdena, eller för att dölja våldtäkt eller besök hos oregistrerade prostituerade, eftersom detta var förbjudet.¹⁸

Maria K. dömdes flera gånger av medlemmar av försvarsmakten, tvingades genomgå läkarkontroller på grund av detta och omhändertogs.¹⁹ Men, som klargjorts ovan, upptäcktes aldrig en könssjukdom hos Maria K, vare sig under någon av de tvångsvistelser på sjukhus eller under hennes medicinska kontroller.²⁰ I alla handlingar från Wehrmacht har termen “Ansteckungsquelle” (“infektionskälla“) en underförstådd kvinnlig klang.²¹

Att det också var manliga köpare som smittade kvinnorna nämns aldrig.

Att det också var manliga köpare som smittade kvinnorna nämns aldrig. Flygblad med instruktioner om sanitära åtgärder gick till och med så långt som att göra torskarna till offer genom att påstå att de var offer för kvinnliga smittkällor samt offer för sina egna behov.²² Offer som i ett “ögonblick av svaghet” gav efter och begick äktenskapsbrott, som ett flygblad beskrev det: “Undvik kontakt med lättsamma kvinnor! De lider nästan alltid av könssjukdomar! Om du har haft utomäktenskapligt umgänge med en kvinna i ett vårdslöst ögonblick, undvik inte hänsynslöst dina sanitära skyldigheter. Kom i alla fall ihåg namn, adress, bostad och fysiska egenskaper hos kvinnan du hade sex med.”²³

En soldat som led av könssjukdom ansågs vara olämplig, eftersom han kanske inte skulle kunna avla friska barn senare. Enligt flygbladet: “En soldat med en könssjukdom kan inte göra militärtjänst; funktionshinder för tjänstgöring på grund av eget fel är dock ovärdigt en tysk soldat! Ditt fosterland förväntar sig inte bara din fulla soldattjänst, utan också att du bildar en frisk familj och blir far till friska barn!”

Medan soldaterna fick instruktioner att sanera sig efter ett besök på en bordell, tyder rapporter på att straffen för undanlåtenhet att ta hand om sin hygien i princip inte verkställdes förrän 1943.²⁴²⁵

Vidare finns rapporter om fysiska övergrepp och sexuella övergrepp av grupper av berusade soldater som tagit sig in på bordeller med våld och som utövade fysiskt våld mot kvinnorna.

Således utsattes kvinnorna, däribland Maria, för pågående sanitära risker på bordellerna. Vidare finns rapporter om fysiska övergrepp och sexuella övergrepp av grupper av berusade soldater som tagit sig in på bordeller med våld och som utövade fysiskt våld mot kvinnorna.²⁶

Von Brauchitsch förklarar att etableringen av militära bordeller var tänkt att minimera utbredningen av homosexuella aktiviteter och förhindra våldtäkt.²⁷ Men så var inte fallet. Snarare tvärtom, eftersom de få soldater som faktiskt ställdes inför domstol för våldtäkt i de ockuperade regionerna påstod sig alltså ha misstagit motsvarande offer för en prostituerad vid samma tillfälle.²⁸

Till slut var till och med Wehrmachts ledning tvungen att erkänna att prostitution leder till en ökad efterfrågan av mer prostitution.

Till slut var till och med Wehrmachts ledning tvungen att erkänna att prostitution inte bara misslyckas med att ge sexuell tillfredsställelse (“Triebableitung”) och begränsa dåligt beteende, utan också leder till en ökad efterfrågan av mer prostitution, och sedermera, att det bestialiserar soldater sexuellt på ett sätt som får dem att utvidga sin kvinnofientliga uppfattning om kvinnor, inte bara till kvinnor utanför prostitution i de ockuperade länderna, utan även “deras” kvinnor i hemmet.

Ur Wehrmachts rapport: ”Nackdelarna med bordeller är den övergripande motbjudande massprocessen, och det faktum att ett stort antal unga soldater och de, som knappast skulle engagera sig i detta annars, dras med av kamrater och praktiskt taget tvingas till samlag med prostituerade, och dessa uppenbara nackdelar kompenseras inte på något sätt av de befintliga sätten att utöva kontroll”.²⁹

Diskrimineringen av Maria på grundval av social klass har även den tecken av förvrängning. Som en prostituerad, som kriminalpolisen tog henne för, och som hon till slut blev på bordellen, kategoriserades hon som “asocial” i myndigheternas ögon. Så länge staten kunde utnyttja henne gjorde den ju henne till precis det den anklagade henne för. Som “vanärad” kvinna och “asocial” karaktär kunde Maria fortfarande användas som prostituerad, så länge hon inte gjorde motstånd. Det var inte förrän hon bet en sjukvårdare, gjorde våldsamt motstånd och slutligen flydde, som kriminalpolisen rapporterade att hon skulle föras till ett koncentrationsläger i enlighet med lagen. I samma ögonblick som “asociala” Maria K. vägrade hjälpa till med de tyska soldaternas “Geschlechtsnot”, var hon inte längre till nytta för myndigheterna.³⁰

Staten förvandlade Maria från en försäljerska med jobb och permanent bostad till en tvångsprostituerad, och fortsatte sedan med att anklaga henne för just det.

Staten förvandlade Maria från en försäljerska med jobb och permanent bostad till en tvångsprostituerad, och fortsatte sedan med att anklaga henne för just det. Men hennes placering i ett koncentrationsläger på grund av hennes “asociala” status beslutades först efter att hon flytt. Från och med den tidpunkten ansåg staten att hon var en ovillig, oåterkallelig, hemlös och arbetslös prostituerad, som inte längre var till nytta för “Volksgemeinschaft” – folkgemenskapen. Man skrev: “Hennes frihetsberövande är en nödvändighet med hänsyn till den tyska nationalkaraktären och folkhälsan, eftersom hon är att betrakta som en smittkälla vid spridning av könssjukdomar. Att försätta henne på fri fot skulle vara oansvarigt ur säkerhetspolisens perspektiv.“³¹

Ingenting tyder på fri vilja i Marias överföring till en bordell. Kriminalpolisen tog bort orden “zwangsweise untergebracht” (tvångplacerad) och ersatte dem med “eingewiesen” (överförd) i hennes ärendeakt. Det är uppenbart att hon inte frivilligt anmälde sig till “tjänstgöring på bordellen”, uppenbarligen inte efter de många gånger hon greps och förhördes av den hemliga statspolisen.

Maria hotades med koncentrationsläger och hon fängslades. Hon förbjöds att lämna bordellen under natten på polisens order. Men under dagen fick hon inte heller synas på allmänna gator och platser, vilket påpekades av instruktionsbladet som gavs till henne. Att överhuvudtaget lämna bordellen, även om det bara var för en promenad, krävde officiellt tillstånd av myndigheterna. En tjänstledighet måste också vara officiellt sanktionerad och beviljades inte alltid. När hon var på bordellen var hon inte fri att bestämma sig för att vägra prostitution, inte ens tillfälligt. Att lämna bordellen skulle innebära att bli upptäckt av patruller, poliser, soldater och civila som kände sig “besvärade” av hennes närvaro, med påföljd att hon i så fall kunde gripas igen och föras tillbaka till bordellen.

Efter flera omgripanden, intervjuer av den hemliga statliga polisen och kriminalpolisen, och efter ett år i ett straffläger, fick hon en social prognos av myndigheterna som – för första gången – hävdade att hennes registrering på bordellen var en egen fråga om frivillighet. Det var först då som Maria, som inför utsikterna att tvångsförflyttas till ett koncentrationsläger, bad om att få föras tillbaka till bordellen. För hon skulle vara “villig att arbeta”. Oavsett vilket höll kriminalpolisen stadig kurs. De listade alla hennes “överträdelser” tillsammans med förvrängda fakta och grova överdrifter som beskrivits tidigare. De gick ännu längre och anklagade henne för ett rebelliskt sinnelag och en omedgörlig karaktär, immun mot pedagogiska och disciplinära åtgärder. Denna ogynnsamma sociala prognos ledde till rekommendationen att hon skulle föras till ett koncentrationsläger. En handskriven anteckning anmärker på hennes frivilliga beslut att återvända till bordellen. Hur frivilligt kan beslut taget i rädsla för ens liv vara, egentligen?

Maria var också ett offer för rasdiskriminering. Eftersom hon var polsk i ett protektoratområde var hon medlem i det tyska riket, men hon hade inte status som medborgare: hon fick inte gå in i tyska anläggningar (en regel hon struntade i), hon skulle följa utegångsförbud, och hon ansågs tillhöra en “underlägsen ras”³² Hon greps bland annat för “Rassenschande” (rasförorening) och “verbotener Umgang” (förbjuden kontakt).³³

Ett dekret från riksguvernören fastställde att polska kvinnor som hade sexuella relationer med medborgare i det tyska riket skulle föras till en bordell, där de skulle tvingas utföra just denna “Rassenschande” i praktiken.³⁴ Den motsägelsefulla karaktären av denna sammansättning förklarades av Heinrich Himmer, och de högre medicinska officerarna vidarebefordrade detta till trupperna: “Flickorna var polska. Sex med polska kvinnor på bordeller skulle inte betraktas som en social handling, eftersom detta är förbjudet för polacker enligt Führers dekret. Kopplingarna mellan skökorna och deras olika besökare är av funktionell och ekonomisk karaktär. De har inte heller den sociala inverkan som en bekantskap i stadsrummets offentlighet, gatuprostitution eller någon annan form av bekantskap skulle ha. En social handling kräver en viss respekt och rapport som bordellerna inte förmedlar.”³⁵

Utanför bordellen förbjöds Maria dock kontakt med “rikstyskar”. Hon greps flera gånger för att ha pratat med tyska soldater utanför bordellen, eller för att de följde med henne till spårvagnen. Wehrmacht var bekymrad över att soldater skulle förlora den fiendebild de hade gentemot polackerna de hade fria relationer med polska kvinnor, eller att de kunde bli spionerade på, vilket man fruktade skulle ske särskilt i Sovjetunionen.³⁶ Massprocesserna på bordellerna skulle dock inte lämna något utrymme för att betrakta kvinnorna som människor.³⁷

Inte bara utmålades kvinnorna som lägre stående, utan det var också en signal från tyska till polska män med syfte att degradera den polska nationen.³⁸

Sexköpare spelade också en viktig roll i Wehrmacht-bordellernas missbrukssystem. De pratade med Maria på gatan, vilket hon sedan straffades för, de följde efter henne, trakasserade henne och fördömde henne. De var orsaken till att hon greps flera gånger. På själva bordellen använde de henne, förödmjukade henne och utövade andra former av övergrepp. Varifrån detta beteende härrör kan utläsas från avlyssningsrapporter, som tydliggör hur soldaterna uppfattade kvinnor i allmänhet och kvinnor från de ockuperade länderna i synnerhet.³⁹

Avlyssningsrapporterna illustrerar också påtagligt hur våldtäkt, avrättning, förflyttning till bordeller m.m. ansågs normala. Enligt ett vittnesmål: “Sedan slog vi hennes rumpa med ett drget vapen. Sen knullade vi henne, sen kastade vi ut henne, sen sköt vi på henne när hon låg på rygg, sen siktade vi på henne med granater. Och varje gång de slog ner i närheten av henne, skrek hon. Till slut kollapsade hon och vi gjorde oss av med kroppen.”⁴⁰

Vad som tydligt framkommer är att Wehrmacht-soldaterna visste, eller åtminstone var i stånd att veta, att kvinnorna inte var där frivilligt, men de brydde sig inte på något sätt.⁴¹ Tvärtom fick kvinnorna som prostituerades till och med delvis skulden.⁴²

Kvinnor omtalades med chockerande likgiltighet, vilket illustreras av ett exempel från en avlyssningsrapport: “I Warsawa stod våra trupper i kö vid ytterdörren. I Radom var första rummet fullt, medan våra lastbilschaufförer väntade utanför. Varje kvinna hade 14 till 15 män på en timme. De ersatte kvinnorna där varannan dag.”⁴³

Vad det innebar att “ersättas” är en fråga om antaganden. Dessa kvinnor sågs som handelsvaror. En lägesrapport konstaterar: “Flickornas ‘kvalitet’ övervakas ständigt och man tar hänsyn till att endast engagera unga, presentabla och vackra flickor, eftersom detta verkar vara det enda sättet att konkurrera effektivt med okontrollerad prostitution.”⁴⁴

Soldater såg våldtäkt och prostitution som ett brott mot en kvinnas heder. Men de ansåg dock att kvinnor i de ockuperade länderna inte hade någon ära, vilket ledde till en lägre nivå av förbud att vara fysiskt våldsamma mot dem.⁴⁵ Soldaternas skryt – inklusive berättelser om övergrepp och våldtäkt – bland trupperna underbygger intrycket av att soldater uppfattade sina handlingar som “sexuella äventyr” och som ett sätt att bevisa sin manlighet.⁴⁶

På ett sätt förvandlar detta en nödvändighetens gemenskap till en övergreppens, och speglar därigenom det tyska samhällets sexistiska, klassföraktande och rasistiska världsbild, som uttrycktes utan återhållsamhet i krig.⁴⁷

Det kan konstateras att soldaterna villigt använde sig av det utrymme som gavs. Att besöka en bordell var en mans personliga val. Vid varje besök på en bordell valde soldaterna att utnyttja den makt som staten tillät, och utnyttjade sina privilegier, nämligen missbruk av kvinnliga kroppar. Soldaterna var inte bara medvetna om det tvång kvinnorna utsattes för, de gynnades av det. De genomförde även detta tvång själva. Som medlemmar i en gemenskap av förövare och medbrottslingar med NS-staten som beskyddare, drog de nytta av systemet med Wehrmacht-bordeller och använde det och stödde det följaktligen. Eftersom övergreppen manifesterades i deras privata handlingar när de valde att utöva det, ges soldaternas val att anta den makt som de tilldelats av staten, deras gärningar en politisk dimension.⁴⁸

Marias syn på saken las förstås aldrig in i ärendet om henne. Den kan som mest rekonstrueras. Från det att hon fördes till bordellen finns en hel del omnämnanden i ärendet om Maria i samband med alkohol, liksom berättelser om hur hon fysiskt försvarade sig och flydde. Vad det hela handlar om är detta: Maria hölls fången gång på gång, och hon hade inte ens något att säga till om om priset för att ha sex med henne.⁴⁹ Hon fråntogs all beslutanderätt. Hon omringades av så många regler att hon praktiskt taget förbjöds att någonsin lämna bordellen utan att hotet om att bli arresterad låg som en skugga över henne. Detta förvärrades av den faktiska rädslan för att föras till ett koncentrationsläger, ett straffläger eller fler förhör.

Från Frankrike känner vi till fysiska övergrepp från sexköparna, skottlossningar som äger rum på bordeller, torskar som påtvingar kvinnorna sex utan kondomer och kvinnor som riskerar fängelse av disciplinära skäl när de försvarade sig mot kränkande sexköpare.⁵⁰ Andra rapporter vittnar om det höga antalet sexköpare på truppbordellen och med hög sannolikhet fick Maria inte heller avvisa en sexköpare. Maria behandlades som en inredningspjäs på Wehrmacht-bordellen. Vi har att göra med massiva attacker mot Marias människovärde, och även hennes självbestämmande.

Det modus operandi som Maria K. leddes in på bordellen med är inte unikt. Faktum är att majoriteten av kvinnorna på bordellerna hade tvingats eller utpressats till att befinna sig där.⁵¹

Den knappa forskningslitteraturen som finns tillgänglig tycks vittna om problem kopplade till kontextualiseringen av prostitution på Wehrmachts militärbordeller och sexualiserat våld mot kvinnor under kriget. Det innebär att kvinnorna många gånger blir nedvärderade i processen, och händelserna tonas ner. Definitionen av “Zwangsprostitution” (tvångsprostitution) inom tysk forskningslitteratur är outhärdlig, och det är också förståelsen av “nicht ganz freiwillige prostitution” (inte helt frivillig prostitution) som tvångsarbete snarare än serievåldtäkt. Ett typexempel på formulering är från Plassmans Wehrmachtsbordelle: ”Naturligtvis har svårigheterna i krigstider ofta lett till att kvinnor inte anmält sig helt frivilligt. Ett exempel på detta är observationen att fler kvinnor registrerade sig på vintern än på sommaren, eftersom Wehrmacht-bordellerna hade en tillfredsställande tillgång på kol.”⁵²

Men vad betyder det om kvinnors registrering på bordellerna ‘inte var helt frivillig’ utan nödgades utifrån nöd, och om de senare inte är fria att lämna, om de måste ha sexuellt umgänge för att de inte får sluta? Flera gånger talar Plassmann om “arbete” på bordellen, även om de fall som involverar direkt tvång. Att använda termen “arbete” för tvångsprostitution är förminskning. Tvångsprostitution innebär inget midre än att utsättas för otaliga våldtäkter.⁵³

Att använda termen “arbete” för tvångsprostitution är förminskning. Tvångsprostitution innebär inget mindre än att utsättas för otaliga våldtäkter.

Och om våldet som sexköparna utövade mot kvinnorna skriver Plassman att det rör sig om en ”upptrappning”. Det är fortfarande oklart hur detta kan beskrivas som en normal arbetsrelation. Författaren reflekterar inte heller över vad det innebär för en kvinna att inte kunna säga upp sitt kontrakt eller lämna bordellen: det betyder att hon måste ha sex med män som hon inte vill ha sex med, helt enkelt för att det finns ett kontrakt som tvingar henne att göra det. Vad är detta, om inte påtvingad prostitution? Dessutom saknas inte uppmaningar att sympatisera med förövarna som inte kunde få tag på tillräckligt många kvinnor som krigsbyte.⁵⁴

Wendy Jo Gertjejanssen, vars arbete med sexualiserat våld på östfronten under andra världskriget även omfattar bordellerna, kommer fram till att dessa bordeller var en fråga om sexualiserat våld. Hon är den enda som konsekvent betecknar det som hände på bordellerna som våldtäkt, genom vilket hon tar ställning mot en skrämmande trend att definiera prostitution som sexarbete och tvångsprostitution som tvångssexarbete. För hur skiljer sig tvångsmässigt samlag från våldtäkt, även om någon får pengar för det?⁵⁵

I det moderna Tyskland, ett land som har förändrats till Europas människohandelscentrum nummer ett sedan 2002 års legalisering av sexindustrin är den typen av förminskning oundvikligen färgad av samtiden.⁵⁶ Detta gör det dock inte rätt, det kommer inte ens i närheten.

Det borde vara tydligt för alla att se att det som Maria K. faktiskt fastnade i var sexuellt våld. Att tona ner det och använda omskrivningar bör undvikas. Vad som är mycket mer nödvändigt är att reflektera över det våldssystem som prostitution utgör i ett patriarkalt samhälle i allmänhet.

Översättning: Charlotte Brandin