Att tro att AI kommer att ta över världen och radera ut hela samhällsklasser är inte realistiskt. Snarare är det att gå på AI-företagens tomma skryt, skriver Jesper Nilsson i en replik till Jacob Oscarson.

Medelklassen riskerar att bli en farlig klass, konstaterar programmeraren Jacob Oscarson i sin artikel i Parabols förra nummer. Detta eftersom ”medelklassen inte längre kommer få behålla sina medelklassjobb” då ”AI kommer oundvikligen att få stora konsekvenser för maktfördelningen i arbetslivet”. ¹

Medelklassen håller redan på att bli en farlig klass – men inte av de spännande anledningar som målas upp i artikeln. Utan av mycket enklare sådana.

Medelklassen håller redan på att bli en farlig klass – men inte av de spännande anledningar som målas upp i artikeln.

Debatten om AI omgärdas av två stora problem. Det första problemet är att de flesta inte vet, eller i alla fall inte är överens om, vad exakt begreppet ”AI” inbegriper.² Det andra problemet är att det finns de som tjänar stora pengar på just denna förvirring.

För oavsett om vi lyssnar till de som säger att världen är på väg att gå under på grund av artificiell intelligens, eller på de som påstår att den kommer lösa världens alla problem – riskerar vi att blir en del i den marknadsföring som sätter företagen som säljer AI-produkter i historiens centrum. En företeelse som ibland kallas ”hype scare marketing”.³

Vagheten i begreppet artificiell intelligens är ett problem som Oscarson själv berör i sin text. Ändå används begreppet synonymt med allt från automatisering, effektivisering, generativa språkmodeller, artificiell generell intelligens (AGI) och autonoma vapensystem genom artikeln.

Men ett påstående som att ”AI kommer oundvikligen att få stora konsekvenser för maktfördelningen i arbetslivet” får helt olika innebörd beroende på vilken typ av artificiell intelligens vi faktiskt pratar om.

Redan 2013 menade forskare vid Oxford Martin School att 47% av alla arbetstillfällen i USA skulle försvinna på grund av automatisering, med hjälp av bland annat artificiell intelligens, under de kommande 10 till 20 åren ⁴. Idag, tio år senare, ser vi inga tendenser till det. Snarare har trenden varit den motsatta med stabil ökad sysselsättningsgrad samtidigt som artificiell intelligens haft sin största tillväxtperiod någonsin.

Redan 2013 menade forskare vid Oxford Martin School att 47% av alla arbetstillfällen i USA skulle försvinna på grund av automatisering. Idag, tio år senare, ser vi inga tendenser till det.

Dels har vi haft tydligt överdrivna förväntningar på den teknologiska utvecklingen. Dels skapar ny teknologi nya behov av mänskligt arbete. Mot de 85 miljoner jobb som man 2020 förväntade sig effektiviseras bort till 2025 ställer man 97 miljoner nya ”framtidsjobb” som kommer skapas inom samma sektorer.⁵

Än större hot riktades för ett årtionde sedan mot oss EU-medborgare.⁶ Där till exempel telefonförsäljare sades löpa upp till 99% risk att konkurreras ut av artificiell intelligens. En utveckling som många av oss fortfarande går och väntar på.

Inte ens inom de företag som satsat absolut mest på artificiell intelligens såsom Google, Facebook eller Amazon ser vi en övertygande tendens av både produktivitetsökning och samtidiga uppsägningar.⁷

Oscarson pekar ut två tydliga riskgrupper för den stundande maktfördelningen inom arbetslivet.

De som riskeras att konkurreras ut helt: ”kommunikatörer, informatörer, revisorer, bruksillustratörer och (enklare) skribenter.” Och de som riskerar att delvis effektiviseras bort: ”programmerare, omvärldsanalytiker, projektledare, redaktörer, samhällsvetenskapliga forskare och skribenter av faktatexter”.

Då artificiell generell intelligens (AGI), precis som Oscarson själv är tydlig med, knappast kan ses som verklighet inom en synbar framtid får vi anta att det vi faktiskt pratar om främst handlar om maskininlärning och generativa modeller.

Det vill säga modeller som på ett imponerande sätt redan idag kan sammanfatta texter, beskriva bilder, skapa nya bilder utifrån givna sammanhang eller läsa upp text med en imponerande mänsklig stämma. För att bara nämna några få användningsområden.

Oavsett om vi lyssnar till de som säger att världen är på väg att gå under på grund av artificiell intelligens, eller på de som påstår att den kommer lösa världens alla problem – riskerar vi att blir en del AI-företagens marknadsföring.

Låt oss säga att Oscarson trots allt får rätt angående utbredningen av artificiell intelligens inom arbetslivet.

Varken kommunikatörer, informatörer, illustratörer eller skribenter finns med på listan över de 30 vanligaste yrkena i Sverige.⁸ Och om vi nu tillåter oss att spekulera i att dessa arbetsuppgifter till stor del skulle automatiseras eller effektiviseras bort måste vi fråga oss hur stor förändringen faktiskt skulle bli i det svenska kapitalets organiska sammansättning.

Inte ens det som brukar kallas för den tredje industriella revolutionen – införandet av datorteknologi och informationsteknologi inom produktionen – innebar effekter på produktivitet och sysselsättningsgrad som de vi tidigare bevittnat vid introduktionen av förbränningsmotorn, elektrifieringen eller det löpande bandet.⁹

De teknologiska framsteg som nu sker inom maskininlärning och de generativa modellerna tycks helt enkelt inte frambringa de förändringar inom kapitalets organiska sammansättning eller dess komposition som domedagsprofeterna och säljarna vill påvisa.

I sin artikel jämför Oscarson effekterna av införandet av artificiell intelligens i arbetslivet med de som följde på den ekonomiska krisen i 70-talets Chile – det vill säga militärkuppen – och Argentina under kalla kriget. Det är stark tobak, minst sagt. Det går inte att jämföra att några kontorister blir av med jobbet, med den geopolitiska krigföring Chile var utsatt för samtidigt som exportpriserna landets ekonomi byggde på halverades.

Ändå har vi faktiskt sett just den maktförskjutning mellan arbete och kapital som Oscarson varnar för, under de senaste 30 åren. Vi har bevittnat en förflyttning av konsumtion, skuldsättning och ägande från det gemensamma till det privata. Inflationen i ägandet tillsammans med låg ränta har samtidigt kraftigt gynnat de som haft sina tillgångar från kapital jämfört med de som levt på sitt arbete. Allt det där som förvandlat Sverige till det ”paradis för de superrika” som Andreas Cervenka så föredömligt beskriver i sin bok Girig-Sverige.¹⁰

Samtidigt har medelklassens särställning på arbetsmarknaden försvagats i något som bäst kan beskrivas som en proletarising.¹¹ En omorganisering av arbetsmarknaden där artificiell intelligens får en allt viktigare roll om man skall tro på researchnätverket Cracked Labs senaste rapport.¹²

Tillsammans med hög belåning och nya räntelägen formeras nu en rädd och farlig klass. Men det bakomliggande orsaken till denna utveckling stavas medveten klasspolitik snarare än den utbredning av artificiell intelligens inom arbetslivet som Oscarson varnar för.

Om vi vill stärka tryggheten på arbetsmarknaden och minska samhällets klyftor så låter vi nog bäst bli att spela med i AI-företagens hyperboliska pr-maskineri. För att gemensamt bilda oss en nyktrare uppfattning av vad artificiell intelligens får för konsekvenser. Och istället fokusera på de faktiska omständigheter ur vilka klassernas framtida politiska makt växer ur.

Oavsett om det handlar om skattesatser eller gevärspipor.