Tyska IG Metall har utlyst varningsstrejker mot Volkswagen. De har tvingat ledningen till förhandlingsbordet och kräver högre löner samt bibehållen trygghet. Här i Sverige har LO en militant retorik, men valet av Veli-Pekka Säikkälä som utredare för arbetstidsförkortningen bådar inte gott, skriver Mats Alexandersson.

Den 2 december 2024 meddelade det tyska fackförbundet IG Metall att de utlyser varningsstrejker mot biltillverkaren Volkswagen. Detta efter att den så kallade ”fredenspflichten”, perioden då strejker inte är tillåtna enligt lag, hade upphört. Från och med nu planeras omfattande arbetsplatsnedläggelser på alla tyska Volkswagen-anläggningar. Strejken är ett svar på Volkswagens planerade nedskärningar, lönereduktioner och andra åtstramningsåtgärder.

Volkswagen har planerat att stänga flera fabriker i Tyskland och säga upp tusentals anställda. Man har också föreslagit lönesänkningar för de anställda. Precis som Trump i USA och toppskiktet i EU hänvisar man till den ökade konkurrensen från kinesiska biltillverkare som orsakar ekonomiska svårigheter för den betydande västerländska bilindustrin. Ökade importtullar är början på det handelskriget. Ingen kapitalistisk kreativ förstörelse här inte. Tvärtom kräver miljardärerna att staten ska välja vinnarna på marknaden, det vill säga dem själva.

Genom dessa välplanerade punktinsatser har IG Metall tvingat arbetsköparna till förhandlingsbordet.

Varningsstrejken har redan lett till produktionsstopp vid Volkswagens fabriker i Tyskland. Genom dessa välplanerade punktinsatser har IG Metall tvingat arbetsköparna till förhandlingsbordet när det gäller hur de leder och fördelar arbetet i landet. IG Metall definierar en varningsstrejk som en kortvarig strejk som i praktiken visar arbetsköparna att man menar allvar. Men också att man är beredda att vidta mer omfattande åtgärder om inte deras krav uppfylls.

Konflikten visar vägen för Tyskland och andra europeiska länder
Det är inte bara själva lönenivåerna IG Metall kämpar för att höja. Man har alltid, till skillnad från de tama svenska fackföreningarna, hänvisat till att löneökningarna måste motsvara inflationen och den ökade produktiviteten. Andra förmåner som antalet semesterdagar, pensionsavsättningar och sänkningen av arbetstiderna är viktiga förhandlingspunkter.

Anställningstryggheten är också central för IG Metall. När företag som Volkswagen nu planerar stora omstruktureringar och nedskärningar kämpar de för att rädda så många arbetstillfällen som möjligt. IG Metall förhandlar hårt för att få fram åtgärder som kan minska antalet uppsägningar, till exempel omplaceringar, vidareutbildningar och tidigarelagda pensioneringar med full ersättning.

När nu hela samhället och speciellt industrin genomgår stora förändringar, främst med språng inom digitalisering och elektrifiering, måste fackföreningarna säkerställa att de anställda ökar sin kompetens under den pågående transformationen. IG Metall är kända för att se till att företagen investerar i utbildning och omskolning av sin personal.

Den hårdaste lönekonflikten Volkswagen har upplevt

I skrivande stund (början av december) har förhandlingarna mellan IG Metall och Volkswagen inte lett till några konkreta resultat. Fackets förhandlingsledare, Thorsten Gröger, uttalade på den tyska nyhetskanalen Tagesschau24 att ”hur lång och intensiv denna konflikt blir beror på Volkswagen och deras agerande vid förhandlingsbordet”.¹ Gröger varnade också för att om det behövdes skulle denna konflikt bli den hårdaste Volkswagen någonsin hade upplevt.

För Volkswagens ledning innebär naturligtvis varningsstrejker ett ökat tryck om att gå med på fackets krav. Samtidigt har företag vilka ändå vill skära ner på sin verksamhet ett enormt övertag i förhandlingarna. Det svenska metallfacket IF Metall borde redan nu titta på om det sker någon komponenttillverkning till Volkswagen i Sverige.

Precis som i konflikten med Tesla borde IF Metall omedelbart varsla om sympatistrejk med IG Metall och försöka stoppa alla leverantörskedjor till Volkswagen.

Precis som i konflikten med Tesla borde IF Metall omedelbart varsla om sympatistrejk med IG Metall och försöka stoppa alla leverantörskedjor till Volkswagen. Sympatistrejker är fortfarande tillåtna i Sverige då den är undantagen fredsplikten. Min gissning är att det ändå aldrig kommer att hända, då ledningen i IF Metall i Sverige är ett av de mest arbetsköparvänliga facken.

Vad strider IG Metall om
IG Metall har under 2024 krävt betydande löneförhöjningar. Man har krävt att lönerna måste höjas kraftigt för att kompensera för den stigande inflationen och säkerställa en rättvis löneutveckling för medlemmarna. 7% är deras bud baserad på förlorad köpkraft och andra ökande kostnadsnivåer för många hushåll.

Detta kan jämföras med LO som presenterade sitt lönebud i november med in nivå på 4,2 %. Då ska man veta att de svenska reallönerna sjönk med 7,6 % mellan år 2020 och 2022, främst på grund av inflationen. Enligt Medlingsinstitutet har reallönerna i Sverige minskat totalt sett från 2020, vilket gör LO:s utgångsbud väldigt lågt jämfört med motsvarande i Tyskland. Säkert med motivationen att de är ”realistiska”.

En annan stor fråga för IG metall har varit kortare arbetstid. Kravet här är att den minskade arbetstiden inte ska innebära någon motsvarande lönesänkning. Ett återkommande krav har varit införandet av en fyradagars arbetsvecka i vissa sektorer.

En annan stor fråga för IG metall har varit kortare arbetstid. Kravet här är att den minskade arbetstiden inte ska innebära någon motsvarande lönesänkning. Ett återkommande krav har varit införandet av en fyradagars arbetsvecka i vissa sektorer. Som jag skrivit på annat ställe har 35-timmarsveckan redan införts inom stålindustrin. Nu kräver man att den ska utvidgas till andra sektorer. En ytterligare viktig fråga är att de anställda dessutom själva i större utsträckning ska kunna påverka när och hur de arbetar.

LO utökar klassamarbetet trots militanta ordval
Detta kan jämföras med LO som på sin kongress i somras beslutade att ”utreda” frågan om arbetstidsförkortning. Utredningen ska ta fram förslag på hur arbetstiden kan förkortas, vilka konsekvenser det kan få och hur man kan hantera vad man kallar ”eventuella utmaningar.” LO ska ta hänsyn till att det inte leder till ökande kostnader för företagen och utredningen beräknas vara klar under 2025.

Enligt de uppgifter jag har från LO:s presstjänst är det den nyvalda avtalssekreteraren Veli-Pekka Säikkälä som kommer att leda utredningen. Om historien säger något om framtida händelser kommer hans ledarskap, enligt min mening, att leda LO åt totalt fel håll när det gäller arbetstidsförkortningen. Dessutom definitivt längre ifrån exempel på den kampvilja som tyska IG Metall uppvisar.

Glöm inte att Veli-Pekka Säikkälä varit avtalssekreterare sedan 16 år tillbaka på svenska IF Metall innan han fick samma jobb på LO i somras. Han har tidigare uttryckt minst sagt kontroversiella åsikter om strejkrätten tidigare.

Säikkälä stödde aktivt lagförslag om inskränkningar av strejkrätten i samband med Hamnarbetarförbundets strejk i Göteborg.

Han stödde aktivt lagförslag om inskränkningar av strejkrätten i samband med Hamnarbetarförbundets strejk i Göteborg. Även om han uttryckt det på sitt speciella sätt när man formulerar klassamarbete.²

Alla fackföreningsmedlemmar i Sverige borde därför ställa sig frågan om IG Metall i Tysklands relativt sett större kampvilja för sina medlemmar, som infört 35 timmars vecka sedan 20 år tillbaka och som idag kräver nästan dubbelt så stort lönepåslag som LO, har främjat deras medlemmar. Eller om det har, som LO och Veli-Pekka Säikkälä påstår, skapat en oro över långvariga konflikters negativa konsekvenser för både arbetstagare och företag, särskilt inom exportindustrin.

Om LO inte levererar – protestera, organisera, demokratisera – och slutgiltigt, byt ut ledningen!