Juli, den officiella semestermånaden, är här! Då är det på sin plats med lite tips på böcker att lägga i resväskan för läsning på landet, stranden eller vilket resmålet nu är.
Parabols kulturredaktör ger förslag på både gammalt och nytt och på sådant som antingen utmanar hjärnkontoret eller bidrar till spänning i läshammocken.

• Dödens hand (Bookmark, 2024) av Lena Ljungdahl och Anna Jinghede
  Andra fristående delen i serien om superspanaren Nikki Kahn som gavs ut i maj.
  Handlingen kretsar kring försvinnandet av en miljonärshustru, vilket sker samtidigt som ett brutalt mord i en trappuppgång upptäcks, där offret saknar fingrar på ena handen. När miljonärshustrun senare påträffas död, även hon med kapade fingrar, måste utredarna hitta sambandet mellan de två brotten.
  Passar perfekt för den som gillar Krim och verklighetstrogen litteratur. Båda författarna har bakgrund inom polisen, som spanare respektive kriminaltekniker. Det bidrar till true crime-känslan, trots att det är fiktion, och det filmiska berättandet i scener gör det spännande nästan hela tiden.
• Källarmänniskor (Bonniers, 2018) av Carsten Jensen (översättning: Fredrik Ekelund/Marisol M)
  Har vi som samhälle slutat med att hoppas och handla? Betyder det att bara hatet och fruktan kan binda oss samman i framtiden? Är populismen psykoterapi för utsatta människor som befrias från osäkerhet och självförakt bara genom att rikta föraktet mot andra?
  Dessa frågor ställer sig danska journalisten och författaren Carsten Jensen i “Källarmänniskor”, som kom ut för snart sex år sedan. I förgrunden står terrorism och flyktingkrisen 2015 och i centrum den framväxta populismen. På 131 sidor, indelade i 109 punkter, skriver Jensen fram sin analys av en samtid där hat och fruktan blivit de enda överlevande ingredienserna i samhälskittet. Lättläst och tankeväckande!
• Någon måste dö (Norstedts, 2022) av Anna Jinghede och Lena Ljungdahl
  Första boken om spanaren Nikki Kahn från 2022.
  En kvinna hittas död i ett badkar på ett lyxhotell och trots oklara omständigheter avskriver åklagaren snabbt händelsen som en drunkningsolycka. Men Nikki nöjer sig inte utan börjar utreda fallet på egen hand. Den döda kvinnan är inte något okänt offer, utan hennes egen lillasyster. Och snart inser Nikki att hon själv är måltavla.
  Även denna första del i deckarserien är spännande nästan hela tiden och faktiskt något bättre skriven än efterföljaren. Passar utmärkt för den som vill koppla av och leva sig in i krimvärlden.
• Kallocain (Bonniers, 1940) av Karin Boye
  Boyes sista och mest välkända roman som har undertiteln “Roman från 2000-talet”.
  Kemisten Leo Kall förser Världsstaten med en sanningsdrog, Kallocain, som får medborgarna att visa sina sanna jag och avslöja drömmar om uppror mot staten, men också drömmar om Ökenstaden – en avlägsen plats för frihet och kärlek. Med tiden börjar även Leo Kall att tvivla på sin roll som trogen medsoldat och på Världsstatens förträfflighet.
  Boye sägs ha skrivit boken som en politisk varning efter att ha besökt Sovjetunionen 1928, där hon fick känslan av att folket var bevakade. Författaren, som drevs av ett starkt rättvisepatos och drömde om en större gemenskap, ska efter detta ha insett att det sovjetiska samhället inte lyckats förverkliga sina ideal i praktisk verklighet. Mindre än ett år efter att boken getts ut tog hon sitt liv.
  Karin Boyes längtan efter sanna möten, där det är tillåtet för var och en att vara sig själva, tycks ständigt aktuell. Inte minst mot bakgrund av dagens politiska klimat blir det tankeväckande läsning.
• Den siste teaterdirektören (Natur & Kultur, 2024) av Johan Hilton
  I december 2017 riktades anklagelser mot Kulturhuset Stadsteaterns vd Benny Fredriksson i Aftonbladet. Tre månader senare avslutade han sitt liv, på ett hotellrum i Sydney, efter ett mediedrev som följde i spåren av publiceringarna.
  Johan Hilton skriver fram ett porträtt av en makthavare som på sätt och vis bergtogs av sitt uppdrag – men som på flera punkter även förändrade svensk teater i grunden.
  För den som är intresserad av spelet bakom kulisserna och vill veta vad som egentligen stämmer, och inte stämmer, i rapporteringen om den omtalade teaterchefen, är “Den siste teaterdirektören” en välskriven, komplex och omfattande sammanställning.
• Tisdagarna med Morrie (Textat bokförlag, 1999, nyutgivning 2024) av Mitch Albom (översättning: Sandra Gustafsson)
  Modern klassiker som fortsätter vara populär 25 år efter första släppet.
  Morrie Schwartz var författaren Mitch Alboms favoritlärare, mentor och vän. På examensdagen lovar Mitch att hålla kontakten, men det dröjer tjugo år innan han hör av sig. Av en händelse får han se sin gamle lärare på teve; Morrie har drabbats av en nervsjukdom som långsamt förlamar hans kropp.
  Mitch bestämmer sig för att besöka Morrie varje tisdag – precis som under skoltiden. De pratar om kärlek, äktenskap, känslor, förlåtelse, saknad och död. Deras vänskap blir en sista föreläsning, en lektion i konsten att leva.
  Drabbande läsning. Frågorna som lyfts är stora och Alboms språk gör de lätta att ta till sig. För den som har fallenhet för nostalgi och grubblerier om livets förgänglighet finns risk för att det spelas på en känslosträng eller två.
• Ånger (Monidal, 2024) av Carolina Jemsby och Karin Mattisson
  Granskande reportage inifrån transvården av reportrarna bakom Uppdrag gransknings “Tranståget”.
  Aldrig tidigare har så många unga stått i kö för behandling på landets transkliniker. Men i takt med att transvården byggs ut höjer både läkare och föräldrar sina röster om att allt kanske inte går rätt till i mottagningarnas slutna rum. Allt förändras när det visar sig att patienter har skadats av behandlingen och att det har mörkats av vården.
  En viktig bok om ett svårt ämne, som på ett lättbegripligt sätt tydliggör hur transvården till vissa delar är en ljusskygg verksamhet. Ett reportage som ingen, som på minsta sätt intresserar sig för ämnet, får missa.
• Till Jerusalem (Arbetarkultur, 1989, nyutgiven som e-bok av SAGA Egmont, 2020) av Alice Staffan Beckman
  Beckmans tolfte roman sedan debuten 1963.
  Ett äventyrslystet porträtt om viljan att göra skillnad trots att förutsättningarna säger att det borde vara omöjligt. Som Ikaros med sina hemmasnidade vaxvingar som närmar sig solen och ändå känner någonstans att det fortfarande kommer gå an.
  Om skilsmässa, längtan efter att bli kvinna, att söka sin hemvist i religionen och att konfronteras med att ha utsatt en närstående för en sexuell våldshandling.
  Ett nedslag i ett liv som pågår utan omskrivningar eller säkerhetsbälten. Den ibland vårdslösa uppriktigheten överlåter åt läsaren att antingen döma eller förlåta, vilket sorgligt nog känns unikt för en nutid där, ofta, självmedvetna författare lägger orden till rätta för att inte stryka samtiden mothårs.
• Fjollornas fest (Norstedts, 2023) av Jonas Gardell
  Gardells senaste roman om “de feminina homosexuella män som då som nu är bland de mest utsatta av alla”.
  Natten den 29 juli 1971 flyttade Club Etoile till Piperska muren och ställde till med en fest som kom att kallas ”Sveriges största fjoll-party”. Samtidigt någonstans i en förort vaknar en liten pojke och stiger fram till fönstret och tittar ut åt det håll som staden ligger.
  Parallellt med festnatten utspelar sig pojken Mikaels historia. Han slåss med sin “vekhet” och sitt fjolliga sätt. Han varnas av mamman för “fula gubbar” men ser samtidigt den fula gubben som ett löfte om någon som ska ta honom bort, vart vet han inte, men bort räcker tills vidare.
  “Fjollornas fest” är inte Gardells största litterära insats, men boken är viktig, inte minst för att den avhandlar en milstolpe i svensk homohistoria, år 1971 som kommit att kallas för “homorevolutionens år”. Helt klart läsvärd och absolut folkbildande.
• Med kallt blod (Random House 1965, senast utgiven på svenska av Bonniers 2018) av Truman Capote (översättning: Olav Jonason)
  Krimklassiker och ett av de första exemplen på dokumentärroman, av författaren bakom “Frukost på Tiffanys” (1960).
  1959 mördas den förmögne farmaren Herb Clutter och hans familj på Clutters gård i Kansas. Den 30 december arresteras de nyligen frigivna straffångarna Dick Hickock och Perry Smith för mordet. Drygt fem år senare hängs de. “Med kallt blod” växer från en skildring av individuella öden till en bild av skoningslösa sociala mekanismer i det amerikanska samhället.
  En klassiker som är ett måste för alla Krimälskare. Inte en nyans av den här historien har lämnats onämnd och bakom skrivmaskinen satt en av de mest tongivande författarna i 50- och 60-talets USA.