Den ryske krigsmotståndaren Boris Kagarlitskij har dömts till fem år i fängelse. Men hans tankar har fått eget liv. Klimatrörelsen bör lyssna på hans idéer om hur klimatomställningen kan bidra till att undvika ett nytt kallt krig, skriver Tord Björk.

I juli häktades krigsmotståndaren Boris Kagarlitskij i Ryssland. En bred internationell opinion organiserades för att släppa honom och andra ryska politiska fångar fria. Nätverket Folk och fred startade en internationell namninsamling tillsammans med Internationella fredsbyrån och World Social Forums kontaktnät som fick mer än 500 svenska underskrifter.

Kagarlitskij fick också omfattande stöd från vänstern i hela världen. I december kom den oväntade domen och han slapp ett långt fängelsestraff men fick böter. Många såg det som ett hoppfullt tecken. När fallet togs upp igen 13 februari hade vinden vänt. Nu blev straffet fem år i fängelse och en oviss framtid i ett Ryssland där oppositionen lever farligt. Domen kommer att överklagas.

Men Kagarlitsijs tankar lever sitt eget liv. I Ryssland har omfattande solidaritetsarbete innefattat att skriva brev till honom i häktet, klistra dekaler på offentliga platser till hans stöd och ägna sig åt högläsning åt hans texter eller sända in många bilder av katter, ibland tillsammans med någon av hans böcker. En populär protesthandling då det är allmänt känt att Kagarlitskij gillar katter.

Kagarlitskij har öppnat för nya perspektiv på läget i världen. Socio-ekonomiska synsätt och objektiva förändringar i naturen sätts i centrum när man lyssnar till vad han har att säga. En politisk aktivist och intellektuell som inte väjer för svåra frågor.

Kagarlitskij har öppnat för nya perspektiv på läget i världen. Socio-ekonomiska synsätt och objektiva förändringar i naturen sätts i centrum när man lyssnar till vad han har att säga. En politisk aktivist och intellektuell som inte väjer för svåra frågor.

Det gäller inte minst den globala uppvärmningen. I en intervju med Paul Jay från sommaren 2022 tar han upp hur oligarker i Öst och Väst ser på klimatkrisen. I Ryssland finns inga ledande politiker som förnekar klimathotet, men heller ingen som tar det på allvar. De ryska oligarkerna tänker mer kortsiktigt. En lösning skulle innebära en förändring av systemet och deras möjligheter att leva på oljeintäkter. I Väst finns politiker som Trump som förnekar klimathotet. Men samtidigt oligarker som arbetar för global minskning av användningen av fossila bränslen.

Problemet för oligarker eller om man så vill samhällseliten i Öst och Väst är vem som ska betala för den förändring som behövs. Med alla medel gäller det att undvika att det egna samhällsskiktet får betala. Den arbetande folkmajoriteten och länder med mindre makt i den rådande världsordningen blir svaret.

Kriget i Ukraina kommer här in som en räddning för Väst. Svaret på hur klimatomställningen ska finansieras blir att Ryssland får betala. Det sker genom att landet får allt mindre betalt för sina fossila bränslen och samtidigt minskar sin andel av en potentiellt minskande världsmarknad. Kina är ingen väg ut. Kina kräver upp till 40 procents rabatt för att köpa oljan påpekar Kagarlitskij. Enligt honom så agerar Kina på samma koloniala sätt mot Ryssland och tar vad man vill på egna villkor som Ryssland handlade mot Kina på 1800-talet. Höga allmänna priser på marknaden kan hålla uppe Rysslands inkomster en tid, men i längden blir det svårare. 

Att måla upp bilden av den onde Putin blir de västliga oligarkernas strategi för att undvika att på allvar ta itu med klimatomställningen. Titta vi är i krig, vi måste försvara Ukrainas frihet och demokrati och hela Europas! Det är en verksam metod enligt Kagarlitskij eftersom den bygger delvis på en sanning, han menar att Rysslands angrepp på Ukraina är ett uttryck för ond politik.

Men det blir också en förevändning för att låta den breda folkmajoriteten betala för den globala omställning som behövs. Kagarlitskij menar att folk i gemen är villiga att acceptera lägre materiell levnadsstandard och särskilt åtstramning av energianvändningen under förutsättning att kostnaderna fördelas jämlikt.

Kagarlitskij menar att folk i gemen är villiga att acceptera lägre materiell levnadsstandard och särskilt åtstramning av energianvändningen under förutsättning att kostnaderna fördelas jämlikt.

Det starka fokuset på kriget i Ukraina blir en avledningsmanöver om man så vill för att undvika en sådan förändring av systemet. Den globala strategin som Västs oligarker genomdriver utmanas inte. Istället tvingas folk i allmänhet att finansiera upprustning, acceptera åtstramning av tillgången till energi och se hur samhällseliten fortsätter berika sig.

Kagarlitskij kommer här i konflikt med dominerande föreställningar hos många i klimatrörelsen och vänstern. Länge vägrade klimatrörelsen att ta itu med fredsfrågan. Inte ens i den radikala plattformen COP26 coalition inför klimattoppmötet i Glasgow 2021 togs frågan om militarisering upp. Yrvaket har det istället blivit ett tema under Rysslands angreppskrig mot Ukraina sedan 2022. Att utpeka Ryssland och oljestater som det stora klimathotet har blivit ett återkommande tema och totalt stopp för all import av fossila bränslen från Ryssland som en samtidig lösning på både klimatnödläget och för att stoppa kriget i Ukraina.

För Kagarlitskij är den globala strategin det viktigaste. Det finns som han ser saken ingen annan väg än att beslagta oligarkernas tillgångar i både Väst och Öst om en klimatomställning som inte bara betalas av arbetarna ska bli möjlig.

Det finns som han ser saken ingen annan väg än att beslagta oligarkernas tillgångar i både Väst och Öst om en klimatomställning som inte bara betalas av arbetarna ska bli möjlig.

Här får han mothugg av Paul Jay, och kan man tillägga stora delar av den vänstern som engagerat sig i klimatfrågan i Sverige. Någon möjlighet att expropriera samhällseliten tillgångar innan 2050 menar Jay inte finns. Här har Kagarlitskij en annan syn på vad som kommer att ske.

För honom finns objektiva skeenden som det rådande samhällssystemet inte kan lösa. På ena eller andra sättet kommer vi därför se omvälvningar. Inte minst i Ryssland. De breda folklagren i Ryssland är för stunden ”apatiska, atomiserade och passiva” menar han. Men omständigheterna kommer att tvinga fram en politisering. Då kommer följdverkningarna märkas också långt utanför Ryssland.

Valet stora delar av svenska klimatrörelsen gjorde var raka motsatsen till Kagarlitskijs tes att klimatomställningen måste sättas som den viktigaste frågan, före acceptans av den rådande nyliberala världsordningen och dess krig.

Inte ens krav riktade mot att göra naturen till handelsvara var acceptabelt för den klimatvänster som i samverkan med resursstarka nyliberala institutioner som Centerpartiets tankesmedja Fores formade klimatrörelsen. Inte heller att ta upp frågan om militären och militäralliansers roll. Den strategin har nu nått vägs ände. Idag krävs inte bara ett stort utbud av rader av klimatpolitiska uppslag att välja mellan, det behövs en samlad politik där också frågan om krig och globala finansflöden från Syd till Nord och från folkmajoriteten till de rika ingår. Det räcker inte längre med att enbart visa till många små steg, det krävs en politik som står för den nödvändiga förändringen av hela systemet.

I en intervju i Links International Journal of Socialist Renewal tas repressionen med exempel som Navalny, Kagarlitskij och flera andra fall upp. I intervjun säger poeten, översättaren och aktivisten Kirill Medvedev i den Ryska Socialiströrelsen: ”Generellt sett har den ryska oppositionen bara en chans om den kan föreslå en ny agenda, inte bara för Ryssland utan för världen, en som bryter sig fri från kalla krigets konfrontation mellan det fria västerlandet och det totalitära öst.” Detta som ett svar på frågan – Hur kan solidaritetsaktivister utanför Ryssland bäst hjälpa vänstern i Ryssland inför denna våg av förtryck?

Generellt sett har den ryska oppositionen bara en chans om den kan föreslå en ny agenda, inte bara för Ryssland utan för världen, en som bryter sig fri från kalla krigets konfrontation mellan det fria västerlandet och det totalitära öst.

Det Medvedev säger om rörelsen i Ryssland gäller också i närmast alla länder, inte minst om Kagarlitskijs syn på vikten av klimatfrågan och dess samband med social rättvisa och fred blir en inspiration. Ett klimatrådslag med alla stora klimat- och miljöorganisationer, fackföreningar, Hyresgästföreningen, kyrkor, småbrukarrörelse och fredsorganisationer i Immanuelskyrkan i Stockholm 6 maj 2023 visar på ett uppvaknande. Behovet av fredlig samexistens, gemensam säkerhet och långsiktig nedrustning kom med i konsensusuttalande från mötet.

I värdegrunden för Aktionsveckan för social och klimaträttvisa som ordnades av ett hundratal organisationer i september 2023 ingår fred också som ett ämne. Arbetsgruppen för Fred och rättvis klimatomställning i Svenska Freds har tillsammans med Jordens Vänner, Artister för fred och Fridays for Future i Lund lanserat en tanke på att samla freds- och miljörörelsen i en kampanj för fred på Jorden och fred med Jorden. En tanke som också fick genomslag i en deklaration som antogs under World Social Forum 2024 i Kathmandu 28 februari av World Assembly of Struggles and Resistance of WSF, en trevande nystartad permanent organisation inom ramen för den globala WSF familjen.

Kanske är det folkrörelser snarare än vänstern som förmår ta upp de tankar som finns i Ryssland om att utmana samhällseliten både i Öst och Väst och gå emot den globala våldseskaleringen.

Kanske är det folkrörelser snarare än vänstern som förmår ta upp de tankar som finns i Ryssland om att utmana samhällseliten både i Öst och Väst och gå emot den globala våldseskaleringen och kalla krigsmentaliteten. Den strategi som klimat-, freds- och många andra rörelser använder med fokus på en enda fråga behövs ofta.

Flera initiativ tas nu för förnyat stöd för Kagarlitskij av intellektuella och aktivister från globala Syd på World Sociala Forum, av internationella fredsrörelsen och en bred gemensam för vänstern. Men att enbart begränsa sig till en enstaka fråga eller hålla sig inom ramen för hur det etablerade systemet ser på klimatfrågan eller fred som en fråga om säkerhetspolitik håller inte längre.

Först när nyliberala lösningsmodeller eller samband med militarisering tas upp av klimatrörelsen och fredsrörelsen ser det största hoppet i samarbete med ryske miljö- och fredsrörelsen för nedrustning för social och klimaträttvisa kan vi komma vidare.