I Socialdemokraternas första partiprogram från 1897 är det avskaffandet av den privata äganderätten som står i centrum. Sedan dess har programmet skrivits om åtta gånger. Vad kan vi vänta oss av det program som kommer 2024?

Vart är socialdemokratin på väg? Dags för ett nytt partiprogram tycker den socialdemokratiska ledningen. Så vad betyder det som står i ett partiprogram? Uttrycker de orden den politik partiet kommer att föra? Eller är de mera att se som högtidstal, en retorisk uppvisning. Visst är det så, men främst visar nog partiprogrammet upp den bild av partiet som partiet i det aktuella läget vill marknadsföra. Att programmet kommer att innehålla nyheter är givet.

För att vi ska få perspektiv, låt oss granska de tidigare programmen med särskilt fokus på den sociala och ekonomiska jämlikheten.

Jämlikhetstanken finns i de första programmen, men andra tankar är minst lika viktiga. Det första partiprogrammet från 1897 skrevs av Axel Danielsson efter mönster av den tyska socialdemokratins Erfurtprogram. Uppgiften är arbetarklassens befrielse genom avskaffandet av det privata ägandet av produktionsmedel. Även i de reviderade programmen från 1905 och 1911 är huvudfrågan ett nytt socialistiskt produktionssätt och avskaffandet av klassamhället.

Jämlikhetstanken finns i de första programmen, men andra tankar är minst lika viktiga.

I 1920 års program slås fast att upphävandet av den privata äganderätten kommer att ske när arbetarklassen blir medveten om sin ”historiska mission att vara bärare av en ny produktionsordning, frigjord från profitintresset”. Så länge detta är huvuduppgiften finns av naturliga skäl ingen anledning att lägga stor energi på att åstadkomma social och ekonomisk utjämning inom ramen för den befintliga kapitalistiska ekonomin.

Historiens riktning är föreskriven. Socialismen är lösningen.

När vi kommer till 1944 års program har dock mycket förändrats. Programmet som i allt väsentligt är skrivet av Ernst Wigforss innehåller tre jämlikhetsnoteringar. Den första meningen är värd att citera i sin helhet: ”Socialdemokratins mål är att så omdana det borgerliga samhällets ekonomiska organisation, att bestämmanderätten över produktionen lägges i hela folkets händer, flertalet frigöres från beroende av ett mindretal kapitalägare och den på ekonomiska klasser byggda samhällsordningen lämnar plats för en gemenskap av på frihetens och likställighetens grund samverkande medborgare.”

Perspektivet och inriktningen är inte längre ett avskaffande av den privata äganderätten till produktionsmedlen. Kännetecknet på borgerlig ekonomi ”är nämligen icke att enskilda besitta egendom, men att äganderätten och rätten att bestämma över de väsentliga delarna av samhällets materiella produktionsmedel ligger i ett mindretals händer”. Det är inte längre ”anhopningen av rikedom” utan ”koncentrationen av den ekonomiska makten” som utmärker den ekonomiska utvecklingen och som i första hand bör angripas.

Perspektivet och inriktningen är inte längre ett avskaffande av den privata äganderätten till produktionsmedlen.

I denna första mening inryms också ett annat viktigt perspektivskifte. Det jämlika samhälle på ”frihetens och likställighetens grund” som ska ersätta den kapitalistiska samhällsordningen delar inte in oss i olika klasser utan ser oss i första hand som ”samverkande medborgare”.

I konsekvens med detta medborgarperspektiv betonas nu demokratin som det redskap som kan användas för att förbättra villkoren för arbetare, men inte bara för arbetare utan för alla medborgare. Demokratin är inte längre endast ett vapen i kampen för ett nytt samhälle utan ett mål och ett värde i sig. I programmet framhålls hur reformer kunnat genomföras som ökat anställdas inflytande och minskat ekonomiska klyftor. Ja, framgången har varit så stor att arbetarna med stöd av demokratiska rättigheter rent av kunnat bryta det envälde som kapitalägarna tidigare utövade. Formeln för den nya ekonomiska ordning som nu ska upprättas är ”planmässig hushållning”.

1960 års program innehåller betydligt fler jämlikhetsnoteringar och präglas av att det nu är ett parti vid makten som ska redovisa vad man åstadkommit. Redan i den första meningen kan vi notera en viktig förändring. Det är nu ”demokratins ideal som ska sätta sin prägel på hela samhällsordningen” och ”ge varje individ möjlighet till ett rikt och meningsfyllt liv”.

Den bestämmanderätt över produktionen som var helt central och som fick inleda 1944 års program finns kvar, men har nu reducerats till ett medel för att uppnå demokratins ideal. Den socialistiska samhällsuppfattningen är nu ett ”uttryck för viljan att förverkliga idéer om frihet och jämlikhet”, idéer vars djupaste rötter finns i ”övertygelsen om varje människas okränkbarhet och alla människors lika värde.”

Den bestämmanderätt över produktionen som var helt central och som fick inleda 1944 års program finns kvar 1960, men har reducerats till ett medel för att uppnå demokratins ideal.

I linje med denna förskjutning av fokus från ekonomi och produktion till individer, idéer och medborgerliga rättigheter ligger nedtoningen av ägandefrågan. Det som istället betonas är de negativa sociala och psykologiska konsekvenser som är en följd av kapitalismens ”konkurrensmentalitet”. Att undanröja sådana missförhållanden är nu uppgiften som ska lösas genom jämlikhetspolitik, som nu framför allt är ”krav på lika chanser”.

1975 års program skrevs under ledning av Olof Palme, som var ordförande i programkommissionen. Inledningen är nästan identisk med den från 1960 års program. Nytt är att fem centrala värden – frihet, jämlikhet, solidaritet, demokrati och arbete – får var sitt förklarande stycke. ”Socialdemokratin vill förverkliga jämlikheten som ett uttryck för allas lika värde. Kampen för jämlikhet riktar sig mot alla slags klasskillnader, såväl ekonomiska som sociala och kulturella.”

Samhället är ännu inte jämlikt. Det brister i fördelning av inkomster och förmögenheter och maktkoncentrationen är stor, men avsevärda förbättringar har kunnat genomföras på flera områden. Kapitalismens fördelningsprinciper har kunnat ersättas av fördelning efter behov samtidigt som det kollektiva ägandet under demokratisk kontroll ökat. Det som återstår är att samordna ekonomin till en ”planmässig hushållning”. Den ekonomiska demokratin är lika viktig som den politiska.

1990 års program har växt kraftigt i omfång och innehåller också vad som tidigare rymdes i kommunala program. Ordet jämlikhet i olika former förekommer 24 gånger. Jämlikheten är ett uttryck för allas lika värde och bör ta sig uttryck i en jämlik fördelning av resurser som ”självbestämmande, ekonomisk styrka, utbildning och kultur”. Inte minst har jämlikheten kunnat främjas genom verksamheter som bedrivs av stat, kommun och landsting och alltså undandragits privata vinstintressen. Det är demokratin som ger människorna ”jämlika möjligheter”. Demokratin måste därför utsträckas till det ekonomiska livet, men det är inte ”det formella ägandet” som är huvudsaken utan ”bestämmanderätten”, ”arbetets rätt” måste överordnas ”kapitalets”. Den grundläggande tanken är att jämlikheten ska åstadkommas genom ett utbyggt välfärdssamhälle.

Programmet från 2001 är fullkomligt pepprat med jämlikhet. Noterbart är ändå att ordet demokrati är dubbelt så frekvent.

Programmet från 2001 är fullkomligt pepprat med jämlikhet. Noterbart är ändå att ordet demokrati är dubbelt så frekvent. Så här inleds programmet: ”Socialdemokratin vill forma ett samhälle grundat på demokratins ideal och alla människors lika värde. Fria och jämlika människor i ett solidariskt samhälle är den demokratiska socialismens mål.”

Det är demokratins ideal som är grunden för samhällsbygget. Målet eller syftet är inte längre att minska ekonomiska klyftor eller att lägga bestämmanderätten i hela folkets händer utan ett samhälle med fria och jämlika människor, vilket framför allt innebär frihet ”att utvecklas som individ”. Friheten förutsätter jämlikhet och ”jämlikhet förutsätter rätten att välja och utvecklas olika”.

En populär metafor för denna möjlighet till personlig utveckling är att alla människor nu ska kunna utvecklas och ”växa” som individer. Alla ska ”fritt kunna göra sina egna olika val och utveckla sin egen identitet”. Jämlikhetspolitik blir närmast identiskt med välfärdspolitik. ”Välfärdspolitiken handlar om ekonomisk trygghet, men också om att rättvist fördela livschanser”.

Ägandefrågor och ekonomisk utjämning framstår inte längre som särskilt viktiga jämlikhetsfrågor. Privat ägande och privat vinst är något fullt accepterat, men ska inte tillåtas dominera, utan en blandning är det önskvärda. Dock bör sådana samhälleliga nyttigheter som vård, skola och omsorg undandras marknaden.

I 2013 års partiprogram slutligen, som är omskrivet och anpassat till en alltmer globaliserad värld, är jämlikhetsnoteringarna fortfarande många. Socialdemokratin har nu blivit ”Framtidspartiet”. Ojämlikheten består främst i bristen på makt och maktklyftor, inte i ekonomiska klyftor. Människor med låga inkomster kan inte välja fritt utan berövas den frihet som innebär både ”materiell och social trygghet, och ständigt nya chanser.”

Marknad och vinst accepteras inom ramen för en blandekonomi, däremot inte den ”renodlade kapitalismen”. Det är liksom i det föregående programmet kapitalismens ideologiska makt och möjlighet att styra oss människor och vårt tänkande som är allvarligast. Den ideologiska makten tar sig bland annat uttryck i en individualisering och framväxt av ett ”incitamentsamhälle” där allt, även mänskliga värden, förvandlas till lönsamhetskalkyler.

Den moderna anonyma globaliserade kapitalismen framhålls som något nytt och som skapar nya ojämlikheter, inte minst inom länder. I ett helt nytt stycke med rubriken ”Den nya ojämlikheten” konstateras att ”(ä)ven i Sverige har ojämlikheten vuxit sedan flera decennier.” Nya klyftor har uppstått på arbetsmarknaden och inte minst gentemot dem som står utanför arbetsmarknaden. Globalisering, nyliberalism och borgerliga regeringar har orsakat dessa växande klyftor och medfört ett ”systemskifte”. Uppgiften är nu att möta denna utveckling med ett ”brett jämlikhetsarbete”.

Åtta socialdemokratiska partiprogram är granskade. Perioden sträcker sig över hundra år. Jämlikhetstanken finns där hela tiden, men det är först i 1944 års program som begreppet blir en viktig fråga. Så länge ett ekonomiskt systemskifte och en ny socialistisk produktionsordning står på dagordningen finns ingen anledning att särskilt utveckla en strategi för hur klyftorna ska minska i det ekonomiska system som ändå kommer att avskaffas.

Med de förändringar som manifesteras bland annat genom Per Albin Hanssons folkhemstal och den socialdemokratiska regeringsbildningen 1932 har ett avgörande perspektivskifte skett. I partiprogrammet från 1944 är ägandefrågan inte längre lika central. I stället betonas den ojämlikhet som är en följd av att makten över produktionen är koncentrerad till ett litet fåtal kapitalägare. Ett i grunden ojämlikt tillstånd som kan förändras genom att makt överförs till medborgare som görs delaktiga i det demokratiska samhället som nu ska byggas upp.

Samtidigt som demokratin i de kommande programmen efter kriget lyfts upp, som det kanske viktigaste värdet, och ägandefrågan och ekonomisk utjämning tonas ned tillförs ett individperspektiv som bland annat tar sig uttryck i formuleringar om människors lika värde och krav på allas lika chanser och möjligheter till utveckling. I förlängningen av detta perspektiv finns en tendens att förlägga jämlikheten till den enskilde individen, som en fråga om en inställning som kan väljas. Över huvud taget ägnas frågorna om ekonomisk ojämlikhet och ekonomisk demokrati mycket litet intresse i de senaste partiprogrammen.

Vad kan vi då 2024 förvänta oss av ett nytt program? Självklart kommer den militära alliansfriheten och stödet för en konvention som förbjuder kärnvapen att försvinna ur programmet, liksom formuleringen att ”vi vill ha en generös och reglerad invandring”. Kommer ett brett jämlikhetsarbete att bli huvuduppgift? Eller kommer fokus att hamna på frågor som migration och kriminalitet, när Sverige ska bli mer som Sverige igen, som Magdalena Andersson uttrycker det? Ska ”Framtidspartiet” från 2013 bli ett parti som går baklänges in i framtiden? Att den arbetarrörelse som alltid haft sin blick riktad framåt nu börjar blicka bakåt är illavarslande.