Ett år med Parabol
Chefredaktören Kajsa Ekis Ekman reflekterar över det första året med Parabol.
För ett år sedan grundade vi Parabol Press: Aleksa Lundberg, Francisco Contreras, Nina Björk, Stefan Arvidsson, utvecklare Jesper Nilsson, multimediaspecialist Emma Hager samt undertecknad. Vi hade inget startkapital, inget kontor eller något annat att börja med. Hemsidan och servern fick vi betala för själva. Vi kunde inte få tag på domänen parabol.se, eftersom den ägdes av en dam som ville ha 50 000 kr för den. Vi fick ta parabol.press, som kostade 13 dollar och därmed var Parabol Press född.
Vår tanke var att Sverige behövde ett intellektuellt magasin som ägnade sig åt sakfrågor, inte pajkastning och ad hominem, utan där argumenten och analysen stod i centrum. Flera av oss hade skolats som skribenter på kultursidor som idag förlorat – eller kastat bort – sin självklara position som debattens centrum. Vi var övertygade om att det var bråttom, för allt tydde på att svenskarna läser mindre och blir mer obildade för varje år som går – och vem tjänar på det? Vi ville också vara en brygga mellan akademin och folket. DN:s före detta chefredaktör Arne Ruth blev senior advisor och vår mentor.
Eftersom vår ambition också var folkbildning, visste att vi inte ville ha någon betalvägg. Inte heller ville vi ha en sida med kakor, reklam, tusen pop up-fönster och videos som inte slutar spela.
Eftersom vår ambition också var folkbildning, visste att vi inte ville ha någon betalvägg. De som läste texterna skulle kunna dela dem fritt med sina vänner för att diskutera vidare. Inte heller ville vi ha en sida med kakor, reklam, tusen pop up-fönster och videos som inte slutar spela. Jesper Nilsson designade hemsidan för att vara så snygg, stilren och läsvänlig som möjligt och Emma Hager byggde designen för sociala medier. Ayman Osman designade Parabol-loggan, som vi testade på tio personer för att se att de förstod att det var en parabol och som även blev en t-shirt.
Under året som gått har vi lyckats över förväntan. Vi har:
- inte bråkat som de gjorde på Bulletin
- 500 prenumeranter
- 74 900 unika läsare
- 1 text om dagen i ett år (30 i månaden)
- 200 skribenter, därav Sveriges främsta tänkare och en hel del internationella.
Under året har vi publicerat tänkare och analytiker som Göran Therborn, Étienne Balibar, Pierre Schori, Frida Röhl, Stefan Jonsson, Kitimbwa Sabuni, Mikael Wiehe, Frida Stranne, Alf Hornborg, Rashid Khalidi, Marianne Lindberg de Geer, Jan Guillou, Mattias Gardell, Chung Wool-Rim, Martin Schibbye, Cecilia Verdinelli, Donald Boström, Andreas Malm, Astrid Menasanch Tobiesen, Aleksei Sachnin, Tobias Hübinette, Mikael Nyberg, Günther Wallraff och många andra.
Vi visste inte, när vi publicerade det första numret i september 2023, vad som snart skulle komma att hända i Gaza. Det visade sig snart att varken våra traditionella medier, våra alternativmedier eller vår vänsterpress hade förmågan eller viljan att avvika mer än någon centimeter från det israeliska och amerikanska narrativet. Parabol kom därför att bli ett forum för djupare analys av Palestinafrågan. Vi har publicerat analyser av folkmordsforskare, om sionismens framtid, relationen mellan Ryssland och Israel, vad Israel vill uppnå i Gaza, jämförelser mellan apartheid i Sydafrika och Israel, om Socialdemokraternas och Sveriges historiska relation till Palestina och om hur kriget skildras i svenska skolor, för att nämna några. Som ingen annan svensk tidning har vi publicerat svenskpalestinska röster i stor utsträckning, som Ammar Makboul, Rim Khazaal-Nilsson, Yaser Alshobaky, Hiba Qatanani och George Totari. Vi har även publicerat texter direkt från plats, som Khulud Shabans intervjuer med överlevande från folkmordet eller de sjuttio palestinska kvinnoorganisationernas upprop.
Men vi har även publicerat israeliska journalister, eftersom Parabol har mottot “Tysta inte – säg emot.” Vår princip är att alla analyser kan bemötas med en annan analys. Vi arbetar inte med “svar direkt” – den typ av härskarteknik som redaktioner använder när de vill drämma till en avvikande röst, utan varje artikel får regera i ensamt majestät i en månad och begrundas i lugn och ro tills den får svar i nästa. För att skriva om en fråga i Parabol behöver man dock sakkunskap – antingen praktisk erfarenhet eller teoretisk sådan. Vi vill undvika artiklar som endast bygger på googlingar och youtube. Skribenten ska ha läst en bok eller varit på plats.
Parabol har mottot: Tysta inte – säg emot. Vår princip är att alla analyser kan bemötas med en annan analys.
Utrikesfrågorna har under Francisco Contreras kommit att ta stor plats. Parabol har som enda svenska tidning kunnat få intervjuer med Lumumbas son om statskuppsförsöket i Kongo, med den i Polen fängslade spanske journalisten Pablo Gonzalez fru, med vänsterns presidentkandidat i Argentina och med den fängslade borgmästaren i Chile, Daniel Jadue. Det är här man har kunnat läsa om vad NATO och DCA egentligen innebär, om Europas förändrade förhållningssätt till USA eller läsa Bolivias före detta vicepresident förklara varför globaliseringen är död. Vi har också kunnat skildra utvecklingen i Niger, Burkina Faso, Mali och Senegal genom Olive Carlson och Marième Niang Ndiaye, svenska skribenter med större kunskap än vissa av våra stora mediers utrikeskorrespondenter.
Även kulturdebatten har under Aleksa Lundberg kunnat täcka ett stort antal områden inom scenkonst, film (missa inte Monica Mazzitellis intervjuer), litteratur, konst (som Sonia Hedstrands kritik av konstkritiken) men även klassisk idé och kritik, den typ av essä som ligger i skärningspunkten mellan kultur, politik och sociologi: myten om Abba-hatet, softboys och könsdebatt, Dawid Bowies vithet och om Karens är ett antifeministiskt ord för att nämna några, vilket Lundberg skriver själv om här.
Från Skåne har Nina Björk och Stefan Arvidsson städslat ett antal akademiker som kunnat delge sig av sin forskning till allmänheten, som Carl Wilén om Haitis revolution, Sara Edenheim om genus, Alf Hornborg om AI och Erik Svensson om huruvida revolutioner går att förutsäga.
Flera av dessa texter har lett till debatt. Under året har debatter förts på Parabol om Kina är imperialistiskt, om det går att åtala Onlyfans för koppleri, om Vänsterpartiets partiprogram, om Barzanis ledarskap i Kurdistan är bra eller dåligt, om dödshjälp, om det var rätt att ge Leninpriset till Knausgård och om Coop är socialism och om vi bör vara rädda för AI.
En annan av våra ambitioner när vi startade var att bli ett forum för nordiska samtal.
En annan av våra ambitioner när vi startade var att bli ett forum för nordiska samtal. Tyvärr lever svenskarna ofta i ovisshet om vilka intellektuella som finns i resten av Norden och vad de diskuterar, eftersom vi tenderar att rikta blicken mot USA – samtidigt som man i resten av Norden har bra kunskap om den svenska debatten. Detta ville vi råda bot på och har därför lyckats skapa årets kanske enda nordiska debatt: Vad är nordisk socialism? med finska, danska och svenska bidrag. Vi har även introducerat flera kända norska skribenter i svensk offentlighet, såsom Linn Stalsberg och Eirik Vold. Ignorera inte våra grannar!
Andra ämnen vi återkommit till har varit arbetsmarknad, vårdkrisen och välfärdsfrågor, varför medelklassen inte klarar uppgiften som samhällsbärande eller hur arbetarna kan ta över gruvindustrin i norra Sverige. Parabol har även införlivat Arbetarbloggen, där arbetare skriver om sin vardag på jobbet – vissa av Parabols skribenter, som Jari Söyrinki, har börjat med att skriva på Arbetarbloggen för att även skriva essäer på Parabol. Vi har skrivit om hedersvåld, koranbränning och islamofobi, vi har haft queerteori och kritik av queer och vi har visat att en intellektuell debatt både är möjlig och engagerar.
Den svåraste och mest tidskrävande formen av journalistik är grävet. Utan resurser är det nära omöjligt att göra gräv – det handlar ju om att journalisten ska ta sig från att veta inget till att veta allt. Men det finns ett annat sätt att berätta historier, och det är att fråga dem som var med. Vem kan berätta historien om Tensta gymnasiums uppgång och fall, från en skola som var så eftertraktad att det var kö för att komma in, genom projekt, konsultfiaskon och dyra renoveringar till att slutligen läggas ned – än en som var med om allt? Malena Rydberg var lärare på Tensta gymnasium i 22 år och hennes artikel i Parabol är förmodligen första gången historien berättas från insidan.
Ingen annan tidning har heller gjort vad Kamal El Salim gjorde när han gick igenom två års Expressen-löpsedlar. Det han fann var att nio av tio handlade om Putin – inte en enda nämnde folkmordet i Gaza. Hans artikel visade oss svart på vitt hur geopolitiskt vinklade våra medier blivit, och förklarar även hur det gick så lätt att få med oss i NATO. Den borde vara obligatorisk kurslitteratur på samtliga journalistutbildningar.
Vad gäller kvinnofrågan har vi lyckats undvika att trampa vatten i debatten om debatten och ‘vad ska feminismen göra’ och istället gått rakt på patriarkatet:
Vi har haft en särskild bevakning på adoptionstemat, där vi publicerat texter av Maria Fredriksson, Tobias Hübinette och föreningen Chileadoption. Chung Wool Rim har intervjuat den nya zeeländska adoptionsaktivisten Barbara Sumner som berättar att första gången hon träffade någon hon var släkt med, var när hon födde barn. Vad gäller kvinnofrågan har vi lyckats undvika att trampa vatten i “debatten om debatten” och “vad ska feminismen göra” och istället gått rakt på patriarkatet: vi har skrivit om vårdnadsfrågor, prostitution, porrindustrin, surrogat och varför nio av tio skribenter på Wikipedia är män.
Vi har på ett år kommit att bli ett forum där både intellektuella och folkrörelser kan höras – som föreningen Harakat, Rättvisa för alla och fredsrörelsen på Orust. Vi vill nämligen inte enbart publicera redan etablerade tänkare, utan vara en plantskola för nya skribenter, där de kan utvecklas – som Fria Tidningar en gång var för en generation vänsterskribenter, som BLM var för litteraturkritikerna och Moderna Tider var för renegaterna.
Skribenter som Sedagül Yavuz, Andi Olluri, Oskar Brandt, Reza Chitsaz, Nadja al-Malki, Jonatan Fahlén och Pabi Shrestha kanske du har läst första gången i Parabol – men du kommer säkerligen höra allt mer från dem, även i andra medier.
Vi har även startat youtubekanal med hjälp av kollektivet Pråmfilm, som producerar material som är fristående från våra texter samt en podd under ledning av Francisco Contreras.
Bilderna på Parabol då? De är alltså inte AI som alla tror. Inte enbart AI i alla fall. Konstduon Blundlund fick fria händer att göra samtliga (icke-fotografiska) illustrationer på sidan. Vad de gör är att använda sin egen konst och göra ny konst av den med hjälp av AI, vilket sedan blandas med de originella verken. Till jubileumsnumret har de skapat enfärgade bilder som ni ser här.
Parabol ber dig inte att ge oss dina pengar, men vi ber dig att ge oss din hjärna. Parabol är för de som är bildade eller som vill bli det.
I en tidig recension av Parabol skrev Aftonbladet Kulturs Erik Rosén att våra texter var för långa och intellektuellt utmanande.1 Vilket vi tog som ett bra betyg. Parabol ber dig inte att ge oss dina pengar, men vi ber dig att ge oss din hjärna. Parabol är för de som är bildade eller som vill bli det. Parabols texter kräver ansträngning. De läses bäst med wifi:n avstängd, i lugn och ro hemma i soffan. Man kan med fördel skriva ut texterna och läsa dem flera gånger. Vårt mål är att när du läst klart en text hos oss ska du veta mer än du gjorde när du började läsa den. Ja, det är jobbigt! Men det finns ingen genväg till kunskap!
Vi har dock ett annat format som bryter av: Månadens. Månadens-texter känns igen på den orangea formen som Jesper Nilsson tagit fram. De är korta, snabba och gör ett nedslag i något. I Månadens Namnbyte intervjuar Cyril Hellman varje månad en känd person som bytt namn. Resultatet är fascinerande: en stor del av våra kändisar har både tagna efternamn och förnamn. Ofta lägger de till mer aristokratiska eller exotiskt klingande namn än Kalle och Svensson – samtidigt som kändisar med utländsk bakgrund kan ha lagt till ett -son eller liknande. Det är dock långt ifrån alla som är villiga att prata om det, och vissa insisterar till och med på att Skatteverkets uppgifter inte stämmer.
Parabol vill bryta med dogmen att allt som skrivs i medierna måste vara aktuellt. Vi tror att det finns frågor som är eviga – som Palmemordet. I Månadens Palme skriver Gunnar Wall, Sveriges främsta expert på Palmemordet, varje månad om en aspekt av frågan. För mordet är inte löst, och även om utredarna gett upp, så gör inte Gunnar Wall det.
Ett annat Månadens-format är Månadens känsla. Varje månad skriver en författare om en känsla – hur känns den? Hur speglas den i litteraturen och varför är vissa känslor moderna och andra passé?
Varje månad utnämner vi månadens canclare i Månadens Cancel, där vi tar upp ett fall där en person blivit av med ett jobb, ett uppdrag eller en befattning på grund av sina åsikter – oavsett åsikter. Men medan alla fokuserar på den som blivit canclad, skriver vi om canclarna. Vilka är de? Hur fattar de sina beslut?
I nästan samtliga fall har vi fått luddiga svar om värdegrunder och demokrati utan att det specificeras vad som avses.
Vi ringer upp de som canclat, vilket har varit en fascinerande uppgift. Lika snabba som de var att avboka eller avskeda en människa, lika ovilliga är de nu att förklara. I nästan samtliga fall har vi fått luddiga svar om “värdegrunder” och “demokrati” utan att det specificeras vad som avses. Vilka är det då som canclar? Det kan vara allt från partier, teatrar, skolor, kommuner och företagarassociationer. Få av dem hade brytt sig om att ta hand om den som canclats efteråt; hur de mådde, om de behövde ekonomisk hjälp eller stöd.
Vilka frågor canclas man då över? Under året har de fall vi undersökt handlat om kriget i Ukraina, kriget i Palestina, covidvaccin och sexuella övergrepp. Ofta canclas man för aktiviteter som inte har något med uppdraget att göra, som i fallet med läraren som sades upp för sina tweets om Palestina. Detta tyder på en oroväckande totalitär tendens i samhället, där arbetstagaren ska kontrolleras även på sin fritid och i praktiken inte tillåts ha yttrandefrihet.
Det är emot den tendensen Parabol vill verka.
