Frida Turanders nya diktsamling om arbetet i hemtjänsten är en sorglig läsupplevelse, skriver Frida Tånghag – New Public Management har gjort att varken författaren eller läsaren hinner ta del av de gamlas berättelser.

Frida Turander har tidigare gett ut romanen “Äldreboendet Solrosen- en hemskt orolig saga”. Nu ger hon ut en diktsamling. Boken “Dikter från hemtjänsten” är precis som det låter, dikter om hemtjänsten. Frida Turander är från Värmland med lång erfarenhet av att jobba inom hemtjänsten som undersköterska. De dikter hon delar med sig av är svåra att tolka som något annat än grundade i egna erfarenheter, erfarenheter man får genom att själv uppleva verkligheten.

Min enda erfarenhet från äldrevård och äldre omsorg är när jag gjorde praktik i ett storkök under gymnasietiden som också låg på ett äldreboende vilket inte är mycket till referens, men när jag läser dikterna är det tydligt att jag inte behöver några egna erfarenheter att referera till eller relatera till. När hon beskriver ögonblick då människor från en annan tid möter det kalla inom ett system som styrs av “new public management” enligt en marknadsprincip där människor är brukare, personal är maskiner och båda är minusposter när målet är en “budget i balans”.

Frida Turanders dikter visar upp den kompromisslösa verkligheten som de flesta av oss inte vet finns,
där jag får vara med som åskådare i den verklighet som är.

…Du tittar efter mig i fönstret
bakom glas och gardiner
du har slutat att försöka bjuda på kaffe
ändå ingen som har tid att stanna…

Frida Turander skriver med värdighet till ett “Du” eller “Dig” oavsett om det är om någon av de äldre eller en kollega. Hon skriver också i jagform som inte får en att tveka på att det handlar om egna erfarenheter som inte går att ifrågasätta orden är en sanning, som väcker en känsla den känslan stannar kvar, precis så som dikter borde göra. Det finns humor i dikterna även om känslan som blir kvar hos mig mycket består av sorg, sorg över hur vi behandlar våra äldre en inblicken i hur trasig våran välfärd är och hur personalen inom offentlig sektor stressas i sitt arbete och klockas på minuten när det kommer till möten med människor.

Jag hade önskat att Frida Turander fick stanna upp och lyssna till dessa människors historier och att jag istället hade fått läsa dikter om det. Verkligheten är inte sådan och jag som saknar egna erfarenheter av äldrevård tar med mig den sanningen även efter att jag läst sista dikten och stängt boken.

Det mänskliga mötet
Vibrationer i kvantfysiken
ensam och avklädd
I en effektivisering och
kostnadsminimerad planering
skälig men inte god
allt enligt lagen