När Sverige behöver blidka Turkiet sker något kusligt: den tystnad som råder i Turkiet kring kurdfrågan och folkmordet på armenierna blir också svensk. Journalisten Hiram Li besöker Turkiet.

Det finns få saker som präglar Turkiet som stat lika mycket som tystnad. Tystnaden om det som har hänt och det som händer. Det är en smittsam tystnad. En tystnad som när Sverige ansöker om NATO-medlemskap har blivit svensk.

Stockholm, Sverige, oktober 2022

Den tillträdande utrikesministern Tobias Billström säger att Turkiet är en demokrati men med “allvarliga problem”. Vilka dessa problem är definierar han inte. Det finns all anledning att minnas förintelseöverlevaren och nobelpristagaren Elie Wiesels ord: “Det som skadar offret mest är inte förtryckarens grymhet utan tystnaden hos åskådaren”.¹ Andemeningen av orden är att den som tyst ser på när brott begås blir medskyldig.

Batman, Turkiet, september 2022

– Turkiet är ett land utan hopp, utan rättigheter, här finns ingen demokrati.

Orden yttras av en äldre man på ett café i den kurdiska staden Batman. Han lutar sig fram över bordet, tar fram sin telefon och visar en bild. På bilden syns ett sönderslaget ansikte.

– Det är min son, han heter Farhad, säger han.

Hans händer darrar och ögonen fylls med tårar. Farhad satt fängslad i det ökända Silivri-fängelset utanför Istanbul. Han dog i april 2022. Enligt myndigheterna avled han på grund av ett plötsligt hjärtstopp. Enligt pappan torterades han till döds.

–Ser det här ut som ett hjärtstopp, frågar pappan och håller fram bilden igen.

Bilderna han visar talar sitt tydliga språk. Den unga mannen han visar har utsatts för ett mycket grovt våld. Ändå finns läkarintyg som gör gällande att han inte var skadad när han dog.

–Läkaren sa privat till oss att det var ett falskt intyg, säger han som om någon som sett bilderna behöver övertygas.

Det finns fler bevis. I ett telefonsamtal som spelats in mellan mamman och Farhads vän varnar vännen för att fängelsevakterna kommer att slå ihjäl sonen.

– Kanske kan min min son få rättvisa om ni berättar om det i Europa, säger pappan

I Turkiet har han försökt att ta sin sons mördare till rätten, utan framgång. Hans berättelse är inte unik. Enligt flera rapporter från inhemska såväl som internationella människorättsorganisationer är tortyr och övergrepp vanliga i turkiska fängelser. Extra utsatta är kurdiska fångar. Sällan ställs förövarna till svars.²

Van, Turkiet, september 2023

Staden som ligger vid Vansjön var en gång en av armeniernas viktigaste städer och hem till den världskända familjen Kardashian. En av stadens få kvarvarande armenier berättar:

– Jag är armenier men det vet inte många. Det är inget jag berättar för folk. De armenier som inte dödades eller fördrevs tvingades att avsäga sig sin identitet. De slutade leva efter sina traditioner och teg om den etniska rensning de utsatts för.

Folkmordet på armenierna har Turkiet lyckats omgärda med tystnad. En av det turkiska nationsbyggets stora beundrare, Adolf Hitler, beskrev folkmordet på armenierna med en fråga: ”vem talar i dag om förintelsen av armenierna?”³

Svaret är lika sant då som nu, mycket få i Turkiet i alla fall. Istället är nästan alla spår av det armeniska utplånat.

Diyarbakir, Turkiet, september 2023

Det är tyst i Sur. Gatorna i det som finns kvar av den tusentals år gamla stadsdelen är spöklikt tomma. Under 2015 jämnades stora delar med marken. Enligt de turkiska myndigheterna gjordes det på grund av att det var en bas för PKK. Enligt en av dem som bor i stadsdelen gjordes det på grund av att kurder bor där.

– De ville ta bort ytterligare en del av den kurdiska identiteten.

Bland de vita villor som byggdes där de gamla husen en gång låg är det ännu tystare.

– Jag tycker inte om att vara här, det här är inte längre Sur.

Stockholm, Sverige, januari 2023

En docka föreställande Erdogan hängs upp utanför Stockholms stadshus. I Turkiet väcker tilltaget starka känslor och turkiska politiker kräver ett fördömande.⁴ Statsminister Ulf Kristersson kritiserar aktionen.

–Jag förstår Turkiets ilska – vi hade visat exakt samma ilska om det hade hänt i ett annat land, riktat mot en svensk ledande politiker.

Han fortsätter och kallar tilltaget för “avskyvärt”. Utrikesministern går ännu längre och säger att det rör sig om en “skenavrättning”.

Tatvan, Turkiet, september 2023

En vän pekar på en byggnad omgärdad av höga murar.

–Där satt jag fängslad, berättade han.

Enligt myndigheterna fängslades han för att han gav stöd till PKK. Enligt honom själv fängslades han som straff för att han studerade det kurdiska språket. Han är lärare men jobbar inte som lärare. Fängelsestraffet gör att han är helt förbjuden från att undervisa på offentliga skolor.

–Det här stället gör mig deprimerad, landet, minnena och känslan gör att jag kommer gå under här, säger han.

Jag tror honom. Det syns på honom. Det är som om en tyngd ständigt vilar på hans axlar. När Sverige sökte medlemskap i NATO sa han till mig att han förstod det.

–Ni måste försvara er, jag hoppas bara att ni tänker på kurderna ibland.

Jag vet att det gör vi inte. I Sverige tänker vi allt mindre på kurderna.

Istanbul, Turkiet, december 2022

Enligt Europakonventionen ska ingen som riskerar att utsättas för tortyr utvisas.⁵

Ändå deporteras kurdiska Mahmut Tat den 2 december 2022 från Sverige. När hans flygplan landar i Istanbul grips han och förs till Metris-fängelset, ett fängelse ökänt för återkommande tortyr.⁶

Van, Turkiet, september 2023.

Mannen presenteras för oss av vår kurdiska kollega som den som lärt honom allt. Han är iklädd en väst som pryds av ett dussintals fickor.

–Jag blev journalist för att få ha på mig en jacka som denna, säger han.

När han pratar lyssnar alla runt bordet. Han är en av dem som lever med de “allvarliga problemen” som vår utrikesminister pratar om. Han har suttit i fängelse. Enligt myndigheterna fängslades han för samröre med PKK. Enligt honom själv fängslades han för att ha skrivit om att turkisk militär kastat ut två fångar ur en helikopter.

– Det finns två typer av journalistik, den mjuka och den hårda. Jag håller på med hård journalistik. Den typ av journalistik man riskerar livet för.

Han fortsätter:

–Det behövs solidaritet, när vi fängslas för att vi skriver en berättelse borde alla andra publicera den. Om de tystar en av oss borde alla säga samma sak, då går vi inte att tysta.

När vi lämnar cafét berättar han om sin väst igen.

– Jag har alltid tänkt att jag en dag kommer ge min väst till en journalist som är bättre än mig, jag har inte träffat någon än.

Enligt senaste statistiken sitter 40 journalister fängslade i Turkiet. Det gör att landet hamnar på fjärde plats bland de länder som har flest fängslade journalister.⁷

Stockholm, Sverige, November 2022

En ändring av Sveriges grundlag röstas igenom. Lagändringen gör det straffbart för till exempel journalister att avslöja uppgifter som kan skada Sveriges förhållanden till andra stater och organisationer som Nato, FN och EU.⁸

Ankara, Turkiet, oktober 2023

När det turkiska parlamentet öppnar efter sitt sommaruppehåll kräver Turkiets vicepresident Cevdet Yilmaz att Sverige tar “verkligt konkreta steg mot de terroristgrupper eller individer som öppet motarbetar Turkiet”. Det turkiska parlamentet, menar han, är “väldigt känsligt kring dessa frågor”.⁹ Vi gör rätt i att återigen vända oss till förintelseöverlevaren Elie Wiesels ord.

“Tystnaden uppmuntrar den som plågar, aldrig den plågade. Ibland måste vi lägga oss i. När människoliv är i fara, när den mänskliga värdigheten är i fara, blir nationella gränser och känsligheter irrelevanta”.¹