I reportagen om Dumpen återkommer en retorik som går ut på att kärnfamiljen är hotad – inte av mäns övergrepp på barn, utan av de som avslöjar männen. Helena Brors synar en genre som genomsyras av obehagliga undertoner.

Dumpen och andra sajter har synliggjort hur vanliga mäns övergrepp på barn är. I stället för att uppmärksamma detta har dock svenska medier ägnat sig åt en journalistisk iscensättning där män som stämt träff för sex med barn framställs som offer och pedofiljägarna som förövare. Allt medan de verkliga offren, barn som utsätts för sexuella övergrepp, blir osynliggjorda.

Samma tema återkommer gång på gång: hur kärnfamiljen hotas av de som avslöjar de gifta männens övergrepp på barn.

Samma tema återkommer gång på gång: hur kärnfamiljen hotas av de som avslöjar de gifta männens övergrepp på barn.

Dramaturgin lanserades i juni 2022 i grävreportern Christoffer Röstlund Jonssons femsidiga Dagens ETC-reportage med följande rubrik i versaler: “I DET TOTALA KAOSET TÄNKTE JAG ATT VI ALLA MÅSTE DÖ”, en intervju med Moa, vars sambo Pontus avslöjats av Dumpen som en man som stämmer träff med barn för att förgripa sig på dem.¹

Moa har drabbats av en katastrof och hennes liv ligger i spillror. Den som har krossat hennes tillvaro är Pontus. Dagens ETC iscensätter dock Moas tragedi som en hollywoodthriller från det thatcherist-reaganistiska 1980-talet, där en lycklig kärnfamilj hotas av att en icke-normativ singelkvinna med erotiskt kapital vill frånta fadern (vanligtvis spelad av Michael Douglas) hans patriarkala auktoritet för att han har gjort ett litet snedsteg.

Föröverskan i ”I DET TOTALA KAOSET TÄNKTE JAG ATT VI ALLA MÅSTE DÖ” är Dumpens Sara Nilsson, en femme castratrice som med Röstlund Jonssons språkbruk ”förintar” familjeenheter när hon ”snärjer” deras patriarker genom att utge sig för att vara ett barn de kan våldta utan konsekvenser. Offret är ”den numera ödelagda lyckliga kärnfamiljen” och dess beståndsdelar, inklusive den barnvåldtäktsjagande Pontus. Osynliggjorda blir de verkliga offren, de barn som råkar ut för fullvuxna män som vill förgripa sig på, förlåt, ”ligga med” den mest sårbara delen av befolkningen.    

I Röstlund Jonssons iscensättning porträtteras Moa som en mor och husmor, som på grund av Dumpens uthängning inte längre kan sköta sina huvuduppgifter, att sköta barn och laga mat. Referenserna till detta duggar tätt. ”Försommarregnet piskar” när ”flerbarnsmamman” Moa berättar att hon hade ägnat hela dagen åt trädgårdsarbete – en god husmor vårdar jorden – när hon blev varse att ”göteborgaren Patrik Sjöberg” och ”skånskan Sara Nilsson” hade orsakat hennes ”eget privata Hiroshima” genom att ”ocensurerat” avslöja att hennes sambo Pontus hade planerat att våldta barn, vilket med Dagens ETC:s terminologi kallas ”sökt sex med minderåriga.”

Språkdräkten för tankarna till Polen, Turkiet eller något annat land som har frånträtt Istanbulkonventionen för att den hotar kärnfamiljen som institution. Moa beskrivs genomgående med fysiska attribut som förpassar henne till rollen som hjälplös liten kvinna.

Språkdräkten för tankarna till Polen, Turkiet eller något annat land som har frånträtt Istanbulkonventionen för att den hotar kärnfamiljen. Moa beskrivs genomgående med fysiska attribut som förpassar henne till rollen som hjälplös liten kvinna.

Hon ”har proppat sin späda kropp full med betablockerare” och ”börjar gråta in i en röd mönstrad snusnäsduk.” Hennes ”hand är tunn, den hårt spända huden blek.”

På grund av Dumpen har den späda flerbarnsmamman Moa glömt bort hur mikrovågsugnen fungerar och gått ned till sin tonårsvikt. Som den sensationslystna rubriken på det framträdande reportaget visar har hon planerat att döda sina barn för att utesluta risken för att de ska bli trakasserade. Något som Dagens ETC framställer som en rimlig reaktion. ”Varenda djävla dag” vaknar Moa med fruktan för att barnen ska komma hem från skolan och fråga ”mamma, vad är en pedofil?” När hon följer barnen till skolan är hon skräckslagen för att någon ska ha tapetserat kvarteret med ”varning för pedofilen”-lappar. Observera att det inte rör sig om något som har skett, utan om saker som eventuellt skulle kunna ske.      

Dagens ETC:s problemformulering har fått spridning i andra medier. I kristna Dagen beskriver Elisabeth Sandlund Dagens ETC:s reportage som ”gripande” samt menar att eftersom Nilsson och Sjöberg båda har utsatts för sexuella övergrepp i barndomen så borde de vara ”lyhörda och ödmjuka”.²  Janne Josefsson liknar Dumpens tillvägagångssätt vid ”att steglas på torget under medeltiden”.³ ”Här har ETC visat hur oskyldiga fått sina liv förändrade efter att Dumpen gått på jakt efter egen rättvisa,” berömmer Maia Hörstadius i Nya Ludvika Tidning med flera.⁴

Ett år senare, i juni 2023, publicerade DN två reportage om uthängda pedofilers förtvivlade fruar och barn.⁵ Återigen är de verkliga offren osynliggjorda och återigen betonas Dumpens roll som förgörare av fordom lyckliga kärnfamiljer.

Elin förtäljer att sedan Dumpen ertappade exmannen Kristoffer har sonen Lucas skjutit undan falukorven hon lagar åt honom, så hon har övergått till att servera honom panpizza till frukost. Vad är det meningen att man ska läsa in i detta? Falukorv, den namnskyddade nationalrätten – det har gått så illa att han väljer bort husmoderligt hemlagad husmanskost till förmån för utrikiska halvfabrikat?

Falukorv, den namnskyddade nationalrätten – det har gått så illa att han väljer bort husmoderligt hemlagad husmanskost till förmån för utrikiska halvfabrikat.

Nämnas bör dock att DN:s bevakning av Dumpen är mer nyanserad än Dagens ETC:s dito. En intervjuad förtvivlad fru uttrycker lättnad över att grannarna har kunnat ta del av hennes makes pedofilchattar så att de förstår varför hon har lämnat honom.   

Dagens ETC:s bevakning av Dumpen har dock förblivit selotisk med salvelsefulla texter om kärnfamiljer som levde i harmoni ända tills någon dödsbringande senapsskånska eller göteborgare transformerade far till pedofil. Budbäraren bär hela ansvaret för händelseförloppet. Familjefäderna skulle aldrig ha frekventerat hemliga pedofilkanaler om inte Dumpens representanter hade spelat barn i kanalerna i fråga, tycks innebörden vara. Om Dumpen inte hade avslöjat fäderna hade deras pedofili inte lett till någon kris i familjen eller barn som inte ville äta husmanskost.

Ett återkommande implicit antagande är att pedofilerna som kontaktar Dumpen är medvetna om att barnen de stämmer träff med är fiktiva. Att ”söka sex med ett påhittat barn” är inget brott understryker Röstlund Jonsson. ”På samma sätt som det inte är olagligt för en vuxen att låtsas vara en minderåring (sic) som chattar.” Varför ”på samma sätt?” Är att utge sig för att vara ett barn att jämställa med att försöka våldta barn?

Merparten av Dagens ETC:s resonemang om uthängda pedofilers fruar och skulle lika gärna kunna användas om fruar och barn till krigsförbrytare som ställs inför rätta eller näringslivstoppar som blir uthängda av Dagens ETC för att de bryter mot strandskyddet.⁶ Skulle man, exempelvis, kunna tänka sig följande reportage: ”Simon Wiesenthal är förblindad av sitt eget hat mot nazister. Han hänger ut Klaus Barbie som krigsförbrytare utan att tänka på hur det påverkar Barbies fru och barn”?

En annan förekommande trop i ETC:s rapportering är pedofiljägarnas våldskapital. Våren 2021 publicerade Dagens ETC en artikelserie om pedofiljägare författad av tidningens chefredaktör Andreas Gustavsson samt Christoffer Röstlund Jonsson. Däri kombineras intervjuer med Patrik Sjöberg och TV-gladiatorn Roddy ”Hero” Benjaminson med bloddrypande skildringar av illegala kampsportsmatcher. Artiklarna innehåller även frekventa referenser till en dödsmisshandel i den nederländska staden Arnhem i oktober 2020. Åtta tonårspojkar från tre olika provinser beslutade sig för att bryta coronatristessen genom att sammanstråla och jaga en pedofil tillsammans. De hade aldrig gjort något dylikt tidigare och tvärtemot vad Dagens ETC insinuerar så ingick de inte i något internationellt nätverk.

Del 1 i artikelserien, ”KÄNDISARNAS KORSTÅG MOT PEDOFILER”, innehåller förvirrande formuleringar, vars syfte verkar vara att läsarna ska blanda ihop fallet i Arnhem med en annan misshandel i staden Hilversum.  Arnhem-referenserna tjänar huvudsakligen som guilt by association.⁷ Ordet ”korståg” förstärker våldsassociationen; man ska associera till religiösa krig med miljoner offer.

Intressant att notera är även hur artikelförfattarna använder sig av dialekt för att andrafiera.

Intressant att notera är även hur artikelförfattarna använder sig av dialekt för att andrafiera. I det femsidiga reportaget pratar Roddy ”Hero” Benjaminson ”i kulsprutetempo på tjockt skaraborgsmål” och Sara Nilsson, som vid intervjutillfället administrerade Patrik Sjöbergs facebookgrupp 2forty2, talar ”sin grovkorniga senapsskånska”. En förstulen signal om att de skulle passa i en hillbilly horror-film. Sjöbergs “grötgöteborgska” är fonetiskt stavad: ”Sex år är den lelle tjejen”.

När någons repliker är fonetiskt stavade i romaner indikerar det i regel att personen är obildad och/eller illvillig. Som i Emily Brontës Svindlande höjder: ”’Va vill I?’ skrek gamle Josef. ’Husbonn ä i fårahuset.’”⁸ Fruarna till pedofilerna talar dock aldrig på dialekt och det anges att de finns ”någonstans i Sverige.” 

På webben är reportaget rubricerat ”Kändisarnas korståg öppnar dörren för kriminella pedofiljägare”. Hur Sjöbergs klädmärke och Benjaminsons Instagram-uthängningar av kvinnomisshandlare öppnar dörren för kriminella jaktlag framgår inte. I följetongens scenografi är pedofiler offer: oansenliga små män som omringas, fjättras och mörbultas av förövarna, det vill säga pedofiljägarna. Frånvarande i narrativet är de hekatomber av barn som har blivit, blir och kommer att bli våldtagna av pedofiler.

När en kvinna som har blivit sexuellt utnyttjad som barn blir intervjuad i del 3, ”Oskyldiga drabbas när pedofiler hängs ut”, är det i rollen som alibi. Även hon framför nämligen budskapet att uthängning av barnvåldtäktsmän enbart gör skada.⁹ Att exponera barnvåldtäktsmän är fel, säger hon till Christoffer Röstlund Jonsson, eftersom det kan leda till att barnen de har våldtagit får skuldkänslor.    

23/2 2022 publicerade ETC.se texten ”Hängdes ut av Patrik Sjöbergs pedofiljägare – tog sitt liv”.¹⁰ Redan i rubriken utpekas Sjöberg som personligt ansvarig för någon annans suicid. Reportern Stina Berglund frågar upprört Nilsson om det är första gången en av de ”påstådda pedofiler” Dumpen har exponerat har tagit livet av sig, om självmordet får Dumpen att ändra tillvägagångssätt och om det är rimligt av Dumpen att samla in pengar till verksamheten när någon har begått självmord.

Flera artiklar om självmordet följde i landets största medier. Världshälsoorganisationens riktlinjer för ansvarsfull medierapportering om självmord finns utgivna anpassade till svenska förhållanden av Nationellt centrum för Suicidforskning och Prevention.¹¹ Några av dessa lyder: ”Ge korrekt information om var det går att söka hjälp. Låt rapporteringen innehålla skildringar om hur man kan hantera stress eller självmordstankar och hur man kan få hjälp. […] Använd inte en framträdande placering för skildringar som rör självmord och undvik upprepning av sådan rapportering. Använd inte ett språk som är sensationsartat eller som normaliserar självmord, eller presenterar det som en konstruktiv lösning på problem. Använd inte sensationsartade rubriker.”  Brittiska Samaritans, världens äldsta och största länkrörelse för suicidprevention, har utarbetat följande råd till medier: ”Spekulationer om ’den utlösande faktorn’ eller orsaken till ett självmord kan förenkla frågan och bör undvikas. Självmord är extremt komplext och för det mesta finns det ingen enskild händelse eller faktor som driver någon till att ta sitt liv.”¹² Rapporteringen om nyssnämnda suicid följde ingen av dessa rekommendationer.   

Rapporteringen om nyssnämnda suicid följde ingen av dessa rekommendationer.

I Arbetarbladet den fjärde februari 2022 beskriver tidningens nöjesredaktör Simon Ridell hur en cykelburen pedofil ”flydde” och “trampade på av bara fa-an” när barnet han skulle våldta “visade sig vara den två meter långe, biffige och hämndlystne Patrik Sjöberg”.¹³  Offret blir den besvikna och chikanerade pedofilen medan förövaren blir den tornande patriarken Sjöberg. Det sexuellt utnyttjade barnet inom den ”biffige och hämndlystne” Sjöberg osynliggörs. Om ett annat klipp från Sjöbergs och Sara Nilssons projekt Dumpen skriver Ridell att pedofilens bön om att slippa bli uthängd är ”ångestframkallande”. Skildringen verkar vila på presuppositionen att läsekretsen känner igen sig i män som planerar att våldta barn.

”Finns det överhuvudtaget någon tanke på hur ett sådant beteende (att låtsas vara en 13-åring som flörtar med medelålders män) kan egga på dessa vuxna att begå övergrepp i verkligheten?” frågar sig Anny Berglin, ombudsman för Vänsterpartiet Jämtlands län, i en krönika om Dumpen publicerad i Arbetet den elfte mars 2022.¹⁴  Med andra ord: Finns det någon tanke på att barn som verkar vilja ha sexuella kontakter med vuxna frammanar obetvingliga lustar hos medelålders män? Att barnvåldtäkt kan orsakas av att pedofiler blir ofrivilligt uppkåtade?

”Polisen: Inte rätt väg att hänga ut ’pedofiler’ med namn och bild” lyder rubriken för en intervju som publicerades i Göteborgs-Posten, Bohusläningen och Hallands Nyheter i mars 2022.¹⁵ Citattecknen antyder starkt att vuxna som letar efter barn att våldta inte är pedofiler; ja, rentav att pedofiler över huvud taget inte existerar annat än i myter. ”Det är inte av ondska man begår sexuella övergrepp mot barn,” understryker poliskommissarie Björn Sellström i sagda intervju. Av någon outgrundlig anledning är det endast sexualbrott mot barn som avskiljs från sadistiska motiv i media. Höga företrädare för våldsmonopolet kommer sällan med moralfilosofiska uttalanden om huruvida dödsskjutningar begås av ren ondska eller inte. Så är ju också rapporteringen om övergrepp mot barn en helt egen genre.