Planscherna är tidens tecken. De ska väcka känslor, locka köpare, värva röster. Stefan Arvidsson gräver i arkiven och tolkar politiska planscher från förr.

När hörde du senast någon nämna proletariatet? På 1970-talet var ordet desto populärare. Till och med så vedertaget att en X-Men kallades Proletären. Enligt Marvel-mytologin föddes Piotr Rasputin på den sovjetisk kolchosen Ust-Ordynski. Som X-Men-mannen Colossus slog han världen med häpnad genom att kunna bli till stål. Tyvärr hjärntvättade onda personer honom: då blev han Proletären.

Socialistiska karaktärer dyker då och då upp i populärkulturen. Sällan är de speciellt sympatiska. Avvikande från mönstret är serietidningen Superman: Red Son (2003, som animerade film 2020) som låter Stålmannens rymdskepp landa i Ukrainska Socialistiska Sovjetrepubliken där han växer upp till en mönstergill kamrat och bekämpar det kapitalistiska USA.

Han möter amazonprinsessan Wonder Women som till skillnad från i filmerna med Gal Gadot 2017 och 2020 har kvar den röda stjärnan i pannan.

Före murens fall hade Superman: Red Son knappast varit möjlig, då var sovjetkommunismen fortfarande ett hot. Å andra sidan har den amerikanska kulturindustrin alltid, eller i alla fall efter mccarthyismen, förmått härbärgerar samhällskritiskt kryddat underhållning.

Eftersom kapitalismen, om man ska tro en del marxister, rullar på utan en veritabel överbyggnad, vilket är möjligt eftersom självaste arbetsmarknaden disciplinerar medborgarna, hotas knappast kapitalackumulationen av att Stålmannen ibland identifierar sig som kommunist.

Serietidningen X-men, vol. 1, nr. 124, 1979