Regeringens beslut att förlänga utredningen om oegentligheter i den svenska internationella adoptionsverksamheten väcker oro. Kan Kristerssons intressekonflikt påverka utredningen? Och varför bryter Sverige mot FN:s rekommendationer om att inte preskribera olagliga adoptioner? skriver den chilenska journalisten Ana María Olivares Rivas från Hijos y Madres del Silencio.

I de internationella adoptionernas hjärta finns ett djupt smärtsamt kapitel. Liv som skulle varit sammanflätade, men som skiljts åt av tid, avstånd och orättvisa. Vår organisation Fundación Hijos y Madres del Silencio (HMS) har blivit ett hopp för dem som har genomlevt de hjärtskärande konsekvenserna av olagliga adoptioner i Chile. HMS har som mål att återförena bortrövade barn med sina ursprungsfamiljer. Förfarandet var systematiskt: bortförande av barn, manipulering av dokument och bedrägeri mot utsatta mödrar, och har lämnat bestående spår i tusentals människors liv.

Militärdiktaturen bortförde barn under förevändningen att de skulle skyddas från riskfyllda förhållanden.

Den chilenska militärdiktaturen, som infördes 1973, rättfärdigade bortförandet av barn med att de skulle skyddas från förment “riskfyllda förhållanden”. I själva verket gavs dessa barn till utländska familjer utan sina mödrars medgivande. Många av dessa kvinnor blev lurade av socialarbetare och läkare som försäkrade dem att deras barn hade dött vid födseln. Detta förfarande fick skydd av rättsliga och administrativa institutioner, och i förlängningen omfattades det även av en ideologi om social kontroll som syftade till att ge omvärlden en humanitär bild av regimen.

I Sverige utreder Adoptionskommissionen förekomsten och omfattningen av oegentligheter i Sveriges internationella adoptionsverksamhet. Nyligen beslutade regeringen att förlänga Adoptionskommissionens utredningstid till den 2 juni 2025.¹ Detta väcker både hopp och oro. Samtidigt som det är glädjande att mer tid kommer att avsättas för att analysera allvarliga oegentligheter i internationella adoptioner, bland dem över 2 200 chilenska män och kvinnor, finns det också en risk att politiska intressen kommer att avleda utredningens fokus.

I juni förra året undertecknade Chile och Sverige ett banbrytande samarbetsavtal kring frågan. Avtalet, som nåddes under mötet mellan president Gabriel Boric och statsminister Ulf Kristersson, lägger grunden för ett gemensamt arbete med att utreda dessa oegentligheter. Men det väcker också allvarliga frågor på grund av eventuella intressekonflikter.

I juni förra året undertecknade Chile och Sverige ett banbrytande samarbetsavtal kring frågan. Avtalet, som nåddes under mötet mellan president Gabriel Boric och statsminister Ulf Kristersson, väcker också allvarliga frågor på grund av eventuella intressekonflikter.

Kristersson var VD för Adoptionscentrum, en central aktör i hanteringen av internationella adoptioner från Chile till Sverige. Under hans tid som VD förmedlade Adoptionscentrum ett flertal barn till Sverige från barnhem vars ägare sedan dömdes för människohandel och att ha sålt barn.² Denna koppling väcker farhågor om opartiskheten i undersökningskommissionens resultat. Öppenhet är nödvändig för att ha förtroende för en rättvis framtid.

Den 28 september 2022 gjorde ett flertal FN-organ ett gemensamt uttalande om olagliga internationella adoptioner där de påminde medlemsstaterna om deras skyldighet att förebygga, bestraffa och gottgöra olagliga internationella adoptioner.³

Bland skyldigheterna anges att “staterna ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att alla fall av olagliga internationella adoptioner utreds grundligt, opartiskt, snabbt och effektivt, även om inget formellt klagomål har lämnats in. Lämpliga åtgärder ska vidtas, när så är lämpligt, för att säkerställa att klaganden, vittnen, brottsoffer och deras försvarare samt de som deltar i utredningen skyddas mot misshandel eller hot på grund av det klagomål som lämnats in eller något uttalande som gjorts. Staterna skall säkerställa att myndigheter som utreder olagliga internationella adoptioner har tillgång till all relevant dokumentation, register och annan information som är nödvändig för att de effektivt skall kunna genomföra sina utredningar”.

Har Adoptionscentrum överlämnat all information till undersöknings-kommissionen?

Frågan som uppstår är om Adoptionscentrum överlämnat all den information som begärts till undersökningskommissionen. Frågan är relevant eftersom Adoptionscentrum aldrig har velat ge informationen till de adopterade själva, trots att rätten till identitet är en grundläggande mänsklig rättighet.

Vidare påpekar FN-organen att i “fall av olagliga internationella adoptioner till följd av påtvingade försvinnanden ska staterna betrakta det som en försvårande omständighet att den försvunna personen är ett barn, med beaktande av att påtvingade försvinnanden och tillägnande av barn i samband med påtvingade försvinnanden utgör en extrem form av våld mot barn. Staterna ska säkerställa att preskriptionstiden inte utgör ett hinder för offer som vill söka rättvisa, med tanke på de särskilda svårigheterna för barnoffer att lämna in ett klagomål, liksom den fortsatta karaktären av detta brott.”

Brott begångna i samband med adoption ska alltså inte preskriberas enligt FN. Ändå gör Sverige precis detta.

Brott begångna i samband med adoption ska alltså inte preskriberas. Ändå gör Sverige precis detta.

Sverige har lagt ner förundersökningarna av adoptionerna från Chile eftersom åklagarmyndigheten menar att fallen är preskriberade. Beslutet grundas på ett expertutlåtande från Uppsala universitets historiska institution som menade att brotten inte begicks under inbördeskrig eller under permanenta kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Endast i det fallet skulle brotten inte vara preskriberade. Historiska institutionen svarade på en fråga av Åklagarmyndigheten att det endast rådde vad man skulle kunna kalla inbördeskrig under de tre första månaderna efter statskuppen i Chile!

Detta strider mot allt som publicerats av Chiles sannings- och rättvisekommissioner samt samtliga internationella organisationers utlåtanden om Chile: permanenta kränkningar av mänskliga rättigheter förekom under de 17 år som den chilenska diktaturen varade.

Därför väcker reaktionerna på en ytterligare senareläggning av utredningens slutsatser misstankar både i Chile och bland dem som adopterades i Sverige.

I Chile är situationen inte helt olik. Vi volontärer på Hijos y Madres del Silencio har arbetat ensamma i 10 år för att lokalisera försvunna barn och återförena dem med sina biologiska familjer. Organisationen har lyckats återförena 340 familjer och har även träffat flera europeiska regeringar, inklusive den svenska, för att lyfta frågan.

Den 1 mars 2024 togs ett stort steg framåt i denna strävan efter rättvisa. Under den fjärde internationella kongressen Tvångsadoptioner och brott mot mänskligheten, som hölls på Museo de la Memoria y los Derechos Humanos i Santiago i Chile, tillkännagav justitie- och människorättsministeriet inrättandet av ett tvärsektoriellt råd för att samordna den chilenska statens svar på dessa irreguljära adoptioner. Ministern Luis Cordero förklarade i ett känslosamt tal att regeringen kommer att vidta övergripande åtgärder för att garantera varje människas rätt att känna till sitt ursprung och främja familjeåterförening. Rådets arbete har pågått under hela 2024 och slutsatserna ska snart överlämnas till president Boric så att han kan se om det är möjligt att genomföra dem.

Kampen för att få fram sanningen har dock varit långt ifrån enkel. För sex år sedan beslutade det chilenska rättsväsendet att inleda brottsutredning av fallen. Efter år av utredningar av mer än 1 200 fall har inte en enda person åtalats eller dömts. Varför avslöjades i början av året när domaren, Jaime Balmaceda, i en intervju i den spanska tidningen El País uppgav att han inte hade kunnat fastställa att något brott begåtts i samband med stölderna av spädbarn i Chile under diktaturen.⁴ Så här svarade han:

El País: Är det inte ett brott att berätta för någon att deras barn dött om barnet egentligen inte gjort det?
Balmaceda: Det är inte ett brott.
El País: Vad är det då?
Balmaceda: Det kan vara en handling som är moraliskt förkastlig, men jag är domare i brottmål, jag måste straffa brott.

Hans uttalanden skapade en våg av upprördhet. Marisol Rodríguez, HMS’ ordförande, beskrev kommentarerna som en brist på erkännande av det lidande som mödrar och deras familjer utsatts för. “Jag vet inte vad det är för land vi lever i. Vi lever i en förnekelse av dessa fall”, sade Rodríguez, samtidigt som hon betonade att det var brådskande att avsätta domaren för att uppnå rättvisa. Balmaceda ersattes i mitten av förra året med en ny domare, Alejandro Aguilar, som förklarade att han hade avsikten att skipa rättvisa i ärendet.

Offren och deras familjer, i Sverige, i Chile och på andra håll, förtjänar tydliga svar.

Vägen till rättvisa är fortfarande lång. Men civilsamhällets uthållighet och det internationella samarbetet inger hopp för dem som väntar på svar. Vi måste säkerställa att framtida generationer känner till det förflutna så att det aldrig mer upprepas.

I detta sammanhang finns det ett brådskande behov av öppenhet och ansvarsutkrävande. Offren och deras familjer, i Sverige, i Chile och på andra håll, förtjänar tydliga svar. Förlängningen av den svenska utredningen får inte bli ett svepskäl för att fördröja slutsatser eller skydda dem som måste ta ansvar. Varje vittnesmål, varje hemligstämplad akt som öppnas och varje möte mellan mor och barn är en seger över glömska och likgiltighet. Låt inte detta lidande gå oss förbi.