Den 18 juni röstar riksdagen om att upplåta 17 militärbaser åt USA:s armé. Det är hög tid för varje socialdemokrat att ställa sig frågor om ideologi och ideologilöshet, om krig och fred, om imperialism och antiimperialism, skriver John Lapidus.

Häromkvällen satt jag på tåget till Göteborg efter mitt femtioelfte föredrag om utförsäljning av svensk sjukvård till inhemska och utländska kapitalister. Några platser längre fram pågick en hetsig ordväxling. Eller snarare uppläxning. Det var en öldrickande amerikan som berättade för alla som ville höra, och alla som inte ville, om vilka friheter han och hans landsmän nu skulle kunna ta sig på svensk mark.

Det var en öldrickande amerikan som berättade för alla som ville höra, och alla som inte ville, om vilka friheter han och hans landsmän nu skulle kunna ta sig på svensk mark.

Den framfusige amerikanen kallade sig contractor. Men när åhörarna ville veta vad det betydde blev han förtegen och närmast hemlighetsfull, om än lika högljudd som innan. Han sa att han arbetade för ett privat företag som köpte och sålde för den amerikanska militärens räkning. Han var inte militär, skrek han, men det var inte nödvändigt för att syssla med upphandling och utplacering av mark och materiel.

Jag gick till bistron för att slippa allt skryt och skrävel. Tåget var försenat så jag hade gott om tid att dricka kaffe och reflektera över hur vi säljer ut vårt land till högstbjudande, vinstdrivande och tvivelaktiga aktörer. En stor vårdkedja såldes för några år sedan till ett multinationellt företag i Australien.¹ Och nu väljer vi att skänka bort 17 militärbaser till den amerikanska armén, som är skyldig till folkrättsbrott och andra övergrepp i varje vrå av världen.²

Hur gick detta till? Och har vi medborgare haft något som helst inflytande? När det gäller utförsäljningen av sjukvård blir svaret nej, för det finns inte mycket att sätta emot alla penningstarka lobbyorganisationer och snåriga regeländringar som aldrig blir föremål för offentlig debatt.

Men utskänkningen av stora landområden till USA:s militär är ännu mer odemokratisk, för en klar majoritet av svenska folket motsatte sig den händelsekedja som nu har lett fram till att en av världshistoriens mest aggressiva supermakter får fritt tillträde till Sverige.

Men utskänkningen av stora landområden till USA:s militär är ännu mer odemokratisk, för en klar majoritet av svenska folket motsatte sig den händelsekedja som nu har lett fram till att en av världshistoriens mest aggressiva supermakter får fritt tillträde till Sverige. I riksdagsvalet 2018 röstade de flesta medborgare nämligen på partier som inte ville ansluta till Nato. Men mitt i mandatperioden ändrade sig plötsligt S och SD och sa i stället ja till Nato. Och mer än så: S körde över sina medlemmar via en ren parodi på interndemokrati, varpå både S och SD hjälpte till att hasta fram en Natoansökan i god tid före valet 2022.³ Detta för att undvika att få sin nya uppfattning prövad i ett riksdagsval.

Vi medborgare har varit totalt uteslutna ur Natoprocessen. Samma sak när det gäller 17 amerikanska militärbaser på svenskt territorium. Någon folkomröstning har aldrig varit aktuell men nu, den 18 juni, ska våra folkvalda plötsligt rösta om det DCA-avtal som blivit yttersta konsekvens av den odemokratiska händelsekedjan.

Finns det någon chans att S och SD röstar nej den 18 juni? Knappast SD, för de brukar rätta in sig i ledet på ett sätt som rimmar illa med den påstådda etablissemangskritiken. Se bara hur de svängde om vinster i välfärden så fort Kreab uppvaktade dem.⁴ Och om de är så lättpåverkade av vinstlobbyn, hur rädda ska de då inte vara för den mäktiga militärlobbyn? Det kan dock bli svårt att kalla sig Sverigevän för den som säljer ut landet till främmande makt.

Dagens socialdemokrater är ännu mer präglade av bombhögerns hegemoni, men låt oss ändå sätta ett fåfängt hopp till enstaka riksdagsledamöters civilkurage. Tänk om de kunde lyssna på sina medlemmar för en gångs skull. Tänk om de kunde fundera över hur militarisering och vinstjakt hänger ihop, och vilka intressen som tjänar på att sälja ut allt gemensamt.

Det var skakigt i bistron, så när kaffet var urdrucket gick jag tillbaka till min vagn. Jag ångrade mig så fort jag hörde amerikanen, som nu höll låda om Teslas och Elon Musks rätt att slå sönder den svenska modellen.