En blixtoffensiv fick Bashar al-Assad i Syrien på fall efter 24 år vid makten. Den nya makttagaren är Abu Mohammad al-Julani, ledaren för jihadistgruppen HTS, som på rekordtid gick från att vara en fruktad jihadist till en statsman som alla vill träffa. Parabol har pratat med den syriske journalisten Roger Asfar och med Shyar Ali, från kontoret för det kurdiska självstyret i nordöstra Syrien, för att reda ut vad som hänt.

På morgonen den 8 december, efter 13 år av ett blodigt inbördeskrig, störtades den syriska regimen ledd av Bashar al-Assad. Huvudstaden Damaskus föll som kulmen på den offensiv som inleddes den 27 november av en sammanslutning av rebellmiliser, ledda av den fundamentalistiska Hayat Tahrir al-Sham (HTS), med rötter i al-Qaida. Det var en blixtoffensiv som överraskade världen. Hur kunde Assads regim falla så snabbt och utan motstånd?

Roger Asfar, en syrisk journalist bosatt i Libanon, är kategorisk när jag ringer honom. Ingen var beredd att dö för Assad. Varken de libanesiska miliserna, Hizbollah-miliserna, som drog sig tillbaka från Syrien för att kämpa mot Israel, eller regimens armé, med soldater som var krigströtta, dåligt utrustade och dåligt betalda. Kanske en tredje anledning, men som Asfar menar inte har bekräftats officiellt, är en överenskommelse mellan Turkiet och Ryssland.

– De ryska styrkorna hade lätt kunnat stoppa de islamiska krigarna från att attackera städerna, men de gjorde inte det. Vi kan anta att det finns en överenskommelse mellan Erdogan och Putin.

Inte heller Iran hjälpte al-Assad den här gången. Det finns information om att Iran drog tillbaka sina miliser i ett tidigt skede. 

-Exakt, men du måste förstå att i stort sett alla al-Assads segrar tidigare under kriget berodde på hjälpen från Iran och Ryssland. De var överlägsna både i luften och på marken. Hade iranskt och ryskt stött Assad nu hade oppositionskrigarna aldrig vunnit. Men nu hade Iran och Hizbollah genomgått stora nederlag mot Israel.

Journalisten Roger Asfar ser Turkiet som den stora vinnaren för tillfället. Med Iran ute ur bilden har Turkiets makt i Syrien ökat avsevärt.

-Turkiet har framför allt varit mycket starkt i norra Syrien. Den så kallade nationella syriska armén som lyder direkt under turkiskt kommando har stärkt sin närvaro i norra delen av landet. De begår övergrepp mot civila, särskilt mot kurderna. Men nu har Turkiet stärkt sina ställningar över hela Syrien.

Turkiets roll i Assads fall har även stärkt Erdogans popularitet hemma.

-Det finns mer än 3 miljoner syriska flyktingar i Turkiet. Under de kommande månaderna kan Turkiet skicka tillbaka de syriska flyktingarna. I det senaste valet höll Erdogan nästan på att förlora valet. Men lyckas han med detta tror jag att han vinner lätt igen.

Abu Mohammad al-Julani, ledaren för jihadistgruppen HTS som tog makten, omvandlades på rekordtid från en efterlyst terrorist, med ett pris på sitt huvud på 10 miljoner dollar i USA, till att nu bli en eftertraktad kostymklädd statsman.

 -Al-Julani gör mycket bra ifrån sig. Han uppfattas som pragmatisk och realistisk. För ett år sedan var han ett mycket dåligt exempel, menar Asfar lite splittrad.

-Jag önskar att Väst kunde vara mer försiktiga med honom på grund av hans historia och på grund av människorna runt honom. Det kommer att ta lång tid att acceptera al-Julani som en del av den politiska ledningen i Syrien. Jag tror inte att han kommer att skapa en verklig demokrati. Men samtidigt vill jag inte använda samma argument som pro-Assad-folket. Vi har ingen annan plan. Det har inte funnits något politiskt liv eller partier i Syrien på mer än 50 år, vi har inga ledare. Vi har inga representanter. Al-Julani, som milisledare, är karismatisk och har mycket stöd. Det finns ingen annan än honom. Går vi till val nu vinner han stort. För han leder allt. Han bestämmer vem som ska skriva den nya konstitutionen och vem som ska vara med i den nationella dialogen om Syriens framtid. Han bestämmer allt och det är inte bra.

På bara två tre veckor har britterna, tyskarna, EU-sändebud och så klart USA varit i Syrien. Sanktionerna ska upphöra och de diplomatiska relationerna återupptas.

Det var lite av en överraskning när tyskarna och britterna kom till Damaskus för att träffa al-Julani.

-Det var lite av en överraskning när tyskarna och britterna kom till Damaskus för att träffa al-Julani. Vi vet inte exakt vad de pratade om men jag är skeptisk till hur västerländska länder så snabbt accepterar den nya makten, hur de behandlar al-Julani som om han vore den lagliga presidenten. Häromdagen besökte amerikanska utrikesdepartementet Syrien och al-Jolani. Jag föredrar dock att de behåller det internationellt trycket på HTS. 

-Jag förstår den pragmatiska inställningen hos de västerländska länderna. Syrien har varit en huvudvärk i så många år att alla vill att Syrien ska vara stabilt och lugnt. De måste förhålla sig till de som har kontroll i landet.

Övergången är en osäker väg att gå. Många befarar att landet hamnar i ett kaos som i Irak efter Saddam Hussein och Libyen när Gaddafi störtades. Det är inte lätt att få alla olika grupperingar, folkgrupper och intressen att komma överens om exempelvis val och en ny grundlag. Ingen utesluter ett inbördeskrig.

-Men allting har hittills skett under någorlunda kontrollerade former. Med tanke på att Assad-familjen styrde landet i mer än 50 år förväntade jag mig en blodig uppgörelse. Det finns hot och det har skett överträdelser, men jag befarade mycket mer än så. Jag är lättad att det inte blev så.

Det kan bero på vad som pågått bakom kulisserna. Förhandlingarna mellan Turkiet och Ryssland, överenskommelsen i Libanon, kontakterna med både armén och HTS och andra jihadistgrupper.

-Armén flydde och jihadisterna har följt HTS-ledningens order. De har förberett maktövertagandet. De har gått ut med flera uttalanden och tal i en positiv andemening.  HTS bad också krigarna att vara trevliga mot folket och till och med mot Assads soldater. HTS-krigarna behandlade befälhavarna och officerarna i armén och säkerhetstjänsterna bra och detta påverkade också att det inte blev en blodig uppgörelse.

En fråga kring övergången är vad som händer med både al-Assad-familjen som styrde landet i 50 år och med officerarna. Asfar menar att de redan har flytt från Syrien.

-Jag tror att de viktigaste personerna som stödde Assad, Assad-familjen och höga officerare i säkerhetsstyrkorna och armén, har redan lämnat Syrien. Det finns ingen politisk framtid för Assad-familjen i Syrien. Inte en chans. Al-Julani skickade ett brev till Faroul al-Sharaa, den tidigare vicepresidenten, och bad honom att delta i dialogen om Syriens framtid. Han var en av de viktigaste aktörerna i Assad-regimen. Detta kan vara det enda som kommer att hända för Assad-familjen och de som stödde Assad. Men vi vet redan att många av dem har flytt Syrien.

Väst, Libanon och Turkiet är angelägna om att flyktingar ska återvända till Syrien. Roger Asfar menar dock att inte alla syrier i Libanon är flyktingar. Många kom för att arbeta.

-Med kriget mellan Israel och Hizbollah återvände många. Enligt de libanesiska myndigheterna har 400 000 redan återvänt. Många kommer återvända så fort det är lugnt i landet.

-Om den nuvarande situationen i Syrien är stabil i sex månader eller ett år kommer folk att återvända. Problemet är också att gränsen mellan Syrien och Libanon är öppen, du kan gå och komma tillbaka på ett olagligt, enkelt sätt. Så man borde göra nåt med gränserna.

-Med Turkiet är det annorlunda eftersom den turkiska regeringen är riktigt stark, inte som den libanesiska. Om situationen blir stabil kommer den turkiska regeringen att tvinga syrierna att återvända.  

Det finns en risk för att landet delas i olika områden mellan intressen och grupper, såsom Irak med shiiterna i söder, sunniterna i centrala Irak och kurderna i norr. Både kurderna och Turkiet gör anspråk på norra delen av Syrien och Israel har ockuperat Golanhöjden.

-Det finns ingen plan på uppdelning. Tidigare har det talats om att kurderna, alawiterna och druserna ville ha kontroll över vissa områden men varken alawiterna eller druserna i söder har gjort anspråk på att dela landet. Däremot det kurdiskkontrollerade området är ett problem, säger Roger Asfar.

Trump kommer att dra tillbaka soldaterna från det kurdiska området.

-Vi vet redan att Trump kommer om några månader att dra tillbaka de amerikanska soldaterna från det kurdiska området. Det försvagar kurdernas förmåga att försvara sina områden och de måste vara tillräckligt pragmatiska för att komma överens med HTS. Turkiet kommer aldrig acceptera en kurdisk stat eller ett federalt land med en kurdisk del vid sina gränser. Frågan är om och vad Erdogan kommer att acceptera.

På kontoret i Stockholm för det kurdiska självstyret i nordöstra Syrien är det blandade känslor. Det är en motsägelse där glädje för att Assad-dynastin störtas efter 50 år sammanflätas med rädsla för framtiden. Shyar Ali, den officiella representanten på Sverigekontoret, menar att det var Israels krig i Gaza som förändrade förutsättningarna i Syrien.

– Israel sönderbombade en stor del av Assads militära apparat. Både Iran och Hizbollah blev försvagade av Israels attacker. Hizbollah tvingades dra tillbaka tiotusentals krigare från Syrien till Libanon. I överenskommelsen i Libanon fanns också ett krav på att Iran och Hizbollah skulle dra sig tillbaka från Syrien. USA, Västvärlden och även arabländerna tryckte på för att Irans närvaro i Syrien skulle upphöra. Israel krävde ett stopp på vapenleveranser från Iran till Hizbollah som gick genom Syrien.

-Sanktionerna har också påverkat Assads regim. Det har varit en enorm kris i landet. Det gick inte till slut. Missnöjet var totalt. Han kunde inte vara kvar vid makten med tanke på omständigheterna. Men i grund och botten var det syriernas kamp som aldrig gav upp som avgjorde Assads fall

Men varför var det just HTS som tog initiativet till offensiven. Hade de hjälp utifrån? 

– HTS backades upp av utlandet. Jag törs inte säga av vilka, men det är uppenbart att de inte agerade själva. HTS har styrt Idlib under 10 år och är mer organiserad och disciplinerad än de andra jihadistorganisationer som Turkiet stött. HTS var tidigare en del av al-Qaida men nu klippt bort banden och blivit mer av en syrisk oppositionsgrupp.

För kurderna har Turkiet gått starkt ur det syriska inbördeskriget. Turkiet spelar en farlig roll. Det var på grund av Turkiet som inbördeskriget blev så långt. Erdogan kom överens med Ryssland tidigare och även nu. De försökte styra hela oppositionen mot Assad. De har utbildat och beväpnat jihadistgrupperna i norra Syrien. Det är dessa grupper som idag attackerar kurderna och även andra minoriteter, kristna, assyrier, syrianer och jazidier. Turkarna styrde även förhandlingarna i Geneve. De förlängde inbördeskriget för egen vinning.

-Turkiet har en plan för Syrien. En fascistisk, nationalistisk plan. Det turkiska parlamentet utropade att Allepo historiskt tillhör Turkiet. Det är den nya ockupationsmakten. Turkiet hotar nu norra delen av landet där kurderna finns.

Israel bombade Syrien och ockuperade Golanhöjderna.

Israel har också utnyttjat läget. De bombade Syrien även när Assad redan hade fallit och har nu ockuperat Golanhöjderna.

-Att ockupera Golanhöjderna går emot folkrätten. Israel måste dra tillbaka trupperna från syriskt område. Vi måste få en uppgörelse, ett fredsavtal, mellan Syrien och Israel, säger Shyar Ali.

-Israel bombade militärbaser och förstörde vapnen för de är rädda att de skulle senare användas mot dem. Men vi tycker inte att de hade rätt att göra det. Det kostade miljoner dollar att skaffa vapnen för att skydda landets gränser. Men som regimen använde mot sitt eget folk. Här krävs också att FN går in och undersöker om det finns kemiska vapen. Assad använde kemiska vapen mot syrier men just nu vet man inte om det finns.  

Syrien behöver hjälp från FN med resolutionen 2254 om en övergångsregering och om en ny grundlag.

Shiyar Ali är skeptisk till uppgörelserna. Han menar att Syrien behöver hjälp från FN. Det finns sen tidigare en FN-resolution 2254 som handlar just om en övergångsregering och om en ny grundlag. Även regionala aktörer som arabländerna måste vara med. De har ekonomiska resurser.

Risken att landet delas i olika områden som i Irak eller att det utmynnar i ett kaos som i Libyen finns latent. Men Shyar Ali är optimist. Han tror inte att Syrien blir en nytt Libyen. Och kurderna vill inte ha en egen kurdisk stat.

-Kurderna vill vara en del av Syrien och har inga planer på att dela landet. Vi vill delta in en nationell samling som diskuterar landets framtid. Minoriteterna måste finnas representerade i dialogen. Kurderna måste dock få ett erkännande som landets andra största folkgrupp efter araberna.

-Det är Turkiets agenda att kurderna ska komma i konflikt med araberna. De menar att kurderna inte har med Syrien att göra. Att kurderna kommer från bergen och är terrorister. Detta trots att vi kurder tillsammans med andra etniska grupper har försvarat Syrien i tolv år.

Just nu pågår förhandlingar mellan Turkiet och USA om de kurdiska områden. Fortfarande finns 2 000 amerikanska soldater på nordöstra Syrien och Rojava. Deras roll har varit att bekämpa terrorismen och ISIS.

– Vi är öppna för dialog med Turkiet. Vi kan hjälpa till att skydda gränsen med hjälp av USA. Det var uppgörelsen som gjordes tidigare med Ryssland. Tanken är att Turkiet ska kontrollera de här gränsområdena. Men Turkiet vill ha mer. De vill in 30 km i Syrien och ha en buffertzon, en säkerhetszon. Det är omöjligt. Det betyder att kurderna måste försvinna därifrån och att jihadister flyttar in. Det är en etnisk rensning.

Flyktingproblematiken upptar mycket av Stockholmskontorets tid. I Sverige bor 250 000 syrier.

-Många som flydde tidigare från regimen vill hem men avvaktar. De vill se först vad som händer härnäst. Att landet blir stabilt.

– Sverigedemokraterna vill skicka tillbaka dem. Men de flydde från ett krig och fick i Sverige en fristad. Här har de fått jobb, deras barn går i skolan. De är en del av vårt samhälle nu. Vi måste kunna hantera detta i Sverige på bästa möjliga sätt. Och folk måste få välja om de vill återvända eller stanna kvar i Sverige.

Även de som flydde undan jihadisterna behöver hjälp. Vi måste sätta in resurser för att hjälpa dem. Både de som flyttar tillbaka nu och de som är kvar i flyktinglägren.

Förutom flyktingarna måste det också komma till en lösning med jihadisterna, menar Shyar Ali. Både de som fortfarande tillhör beväpnade grupper, som kommer från hela världen, från 54 olika nationaliteter. Men även de som finns i lägren i norra Syrien.

-Ingen vill ha dem. De är cirka tolv tusen jihadister. Det finns även ett tiotal från Sverige. Som inte heller vill ha dem tillbaka. De är farliga och måste ställas inför rätta och även rehabiliteras. De måste få hjälp.