Brevformen eller den epistolära romanen har tillämpats med stor framgång av Madame de Sévigné, Montesquieu och Rosseau. I Månadens brev publicerar vi ett öppet brev - till ett ex, en statsminister eller någon du sett på gatan.

Hej Ingvar, läget?

Jag såg dig på tuben för ett tag sen, du såg fräsch ut. Vi klev på samma vagn på Medis, söderut. Jag ville gå fram å snacka, jag har frågor till dig. Men sen tänkte jag att du nog inte vill bli störd, så jag lät bli. Nu har jag ångrat det i flera veckor och funderat på hur vårt samtal hade kunnat bli.

Det hade nog blivit kort. Du skulle säkert av i Gullmars å jag skulle vidare till en vän i Bagis. Men vem vet, du kanske hade nåt ärende i Skarpnäck, i så fall hade jag hunnit dra igenom det viktigaste.

Jag kommer ju ihåg dig från när jag var liten. Jag minns dig som en ganska anonym statsminister, men det kanske mest beror på din företrädare. Skitsamma, det hör inte hit. Det jag minns mest från din tid som statsminister är Mandelagalan i Globen i mars 1990 strax efter hans frigivning.

Det var stort som fan!

Vi firade hans frigivning i skolan. Alla var som helt upptagna av Nelson och så kom han till Stockholm, det va värsta grejen!

Alla va där! Inte jag, men alla, kändes det som!

Du var säkert där. Du var väl engagerad i Sydafrika, halva Sverige var ju typ det! Asså vet du, jag är inte ens sosse men jag försöker påminna mig själv om att allt skulle kunna vara annorlunda. Den socialdemokratiska regeringen stöttade ju ANC politiskt helt öppet och ekonomiskt, fast i hemlighet. Var du inblandad i det där? Ni tänjde på en hel del regler för att göra det som faktiskt var rätt, är du stolt över det idag?

Jag är stolt över alla er som så tydligt stod upp mot apartheid. Ni stöttade inte bara en rättfärdig frihetskamp, ni gav även min generation en första tydlig förståelse för vad internationell solidaritet innebär i praktiken. När USA och England terrorstämplade, hakade ni inte på. Trots bomben på Church Street å sånt.¹ Jag undrar så hur ni resonerade då? Fanns det ett samtal om skillnaden mellan motstånd och terrorism på den tiden?

När Nelson pratade i Globen 1990 sa han ”I dag är det många som vill vara våra vänner, det är vi glada över. Men vi glömmer aldrig dom som var våra vänner när vi hade det riktigt svårt, och dit hörde framförallt Sverige och Olof Palme”

I framtiden kommer Sydafrika förmodligen få höra samma sak från Palestina.

Men vad tror du att dom kommer säga om hur Sverige agerat? Jag tror ingen kommer ha ett gott ord till övers. Men det jag mest av allt undrar är hur du hade agerat emot Israels pågående ockupation och folkmord på palestinier, om du var statsminister idag – du får vara helt fri här, sjung ut!

Vad skulle du säga om apartheidsystemet i Israel idag?

Och sist men inte minst, skämt åsido, tror du Hamas har en chans på fredspriset? 🙂

Tacksam för svar