Det baskiska vänsternationalistiska partiet EH Bildu fick 32,5% i det senaste regionalvalet. Ett stort genomlag för en rörelse som sedan inbördeskriget förföljts och förbjudits att delta i val. EH Bildu är inte längre ETA, menar Francisco Contreras.

Söndagen den 31 mars demonstrerade 15 000 baskier i Pamplona bakom slagordet “Nazioa gara”, på baskiska ”Vi är en nation”. I spetsen för demonstrationen gick Arnaldo Otegi, ledaren för det baskiska vänsternationalistiska partiet EH Bildu. Det var en styrkeuppvisning av en rörelse som sedan statskuppen 1936 och det följande inbördeskriget varit förföljd och underjordisk men som nu vädrar morgonluft.¹

Historiskt bästa valresultatet 32,5% för baskiska vänsternationalistiska EH Bildu är ett politiskt skifte i Baskien

Två veckor senare, den 21 april, överraskade EH Bildu hela Spanien med det historiskt bästa resultatet i ett regionval, 32,5%. Ett valresultat som uppfattas som ett politiskt paradigmskifte i Baskien och ett nederlag för den politiska och mediala högern som i åratal hävdat att Bildu är ETA, dvs. terrorism.²

EH Bildu blev inte på marginalerna det största partiet i valet. Bara 29 000 röster skiljer partiet från det största, det baskiska nationalistiska högerpartiet PNV. Men båda partier har lika många parlamentsledamöter, 27 var. I ett Spanien där den spanska extremhögern stärkt både sin retorik och närvaro i medierna och i de parlamentariska församlingarna, är det nya parlamentet i Baskien ett tydligt besked till centralstaten. Det baskiska parlamentet kommer att ha en överväldigande majoritet, 55 av de 75 ledamöter, som uppfattar Baskien, eller Euskadi som självständighetsrörelsen hellre kallar det, som en egen nation.

Självständighetspartierna i Spanien har stärkt sina positioner i Baskien, Katalonien och Galicien.

Den spanska politiken som etablerades under övergångsperioden efter Francos diktatur utmanas från olika håll. Tvåpartisystemet med socialdemokratiska PSOE och högerpartiet Partido Popular som länge upprätthöll Spaniens politiska struktur är i kris. För första gången sedan Andra republiken (1931-1939) består en regering av en koalition. Extremhögern, genom partiet VOX och även yttringar inom Partido Popular, har etablerat sig i den spanska politiken. Samtidigt har självständighetspartierna (eller separatisterna som de kallas i medierna) stärkt sina positioner i Baskien, Katalonien och Galicien.

Det senare skakar om den gamla politiken på två fronter. Trycket från regionerna som vill bryta sig loss från Spanien ökar och skapar polarisering mellan regionerna och centralmakten. I Katalonien röstade en överväldigande majoritet i en folkomröstning år 2017 för en självständighet. Men valresultatet ogiltigt förklarades av centralregeringen i Madrid, stora protester utbröt som möttes med brutalt våld och de ledande katalanska politikerna sattes i fängelse. Samtidigt har självständighetskrafterna paradoxalt nog blivit inflytelserika aktörer i den spanska storpolitiken. Utan deras röster i det spanska parlamentet blir det vare sig regeringsmajoritet eller budget. Vänsterkoalitionen som styr landet idag måste för att hålla sig kvar vid makten förhandla med de krafter som vill frigöra sig från Spanien.³

Högernationalistiska partier i Baskien och Katalonien utmanas av vänsternationalistiska partier som EH Bildu och ERC.

Valresultatet i Baskien den 21 april, och kommande val i Katalonien, visar två intressanta riktningar. För det första, att de styrande högernationalistiska (eller separatistiska) partier i Baskien (PNV) och Katalonien (nuvarande Junts per Catalunya), som tidigare genom sin maktposition i regionerna kunnat etablera ekonomiska och politiska allianser med centralmakten i Madrid, utmanas idag av vänsternationalistiska partier som de ledande politiska krafterna i regionerna (EH Bildu och ERC). För det andra, att det folkliga missnöjet mot det politiska systemet i Spanien, som under den ekonomiska krisen som började 2008 kanaliserades via de spanska vänsterrörelserna som Podemos, samlas idag i de vänsternationalistiska partierna EH Bildu, BNG i Galicien och de vänsternationalistiska partierna i Katalonien. De spanska vänsterpartierna går dåligt i de regionala valen. De två konkurrerande vänsterpartierna Podemos och Sumar fick tillsammans knappt 5 % i det baskiska valet.

Vinnaren i valet i april, EH Bildu, har haft en lång väg att gå för att etablera sig som ledande politisk kraft i Euskadi. För knappt 15 år sedan sågs den vänsternationalistiska vänstern som terroristorganisationen ETA:s förlängda arm. Rörelsen levde ett liv i underjorden. De politiska partierna som misstänktes ha någon koppling till vänsternationalismen så som Batasuna, Askatasuna, HB och ASB förbjöds. Man försökte kringgå alla rättsliga hinder genom partier och kandidater som inte direkt kunde kopplas till dem.⁴

Arnaldo Otegi själv, med en slingrig bakgrund i den separatistiska rörelsen, fängslades många gånger, ibland enbart anklagad och ibland dömd, för kidnappningar, attentat, för att tillhöra ETA, för att ha förolämpat kungen, för uppvigling, för att ha förhärligat terrorismen, för att vara medlem i den politiska organisationen Batasuna.

Det var inte förrän 2011, när ETA meddelade att de “definitivt upphörde med sin väpnade verksamhet”, som den vänsternationalistiska rörelsen kunde ställa upp i val utan att passera rättsliga barriärer.

Det var inte förrän 2011, när ETA meddelade att de “definitivt upphörde med sin väpnade verksamhet”, som den vänsternationalistiska rörelsen fick på allvar ställa upp i val utan att hindras eller passera rättsliga barriärer. Det blev genom alliansen Bildu som samlade partierna Batasuna, EA och Alternatiba. Otegi fick inte kandidera eftersom han i september 2011 hade dömts till 10 års fängelse för att ha försökt återuppbygga den förbjudna Batasuna. Författaren Laura Mintegi fick vara rörelsens presidentkandidat i Baskien, lehendakari.

Det är nu som den baskiska vänsternationalismen påbörjar sitt arbete för att samla den fragmenterade rörelsen. Först föddes valalliansen Bildu, sedan Amaiur och slutligen bildades den breda EH Bildu, som 2017 ombildades till ett parti. De uppnådde snabbt historiska resultat i de kommunala valen och kunde med åren etablera sig som det största kommunala partiet i Baskien med 107 borgmästare och över 1 050 fullmäktigeledamöter. De har även haft viktiga framgångar i de tre provinsparlamenten i Baskien och i den autonoma regionen Navarras parlament.

Bakom framgången finns en strategiförändring som var mycket mer än att övervinna konsekvenserna av våldet och ETA:s terrorism.

Bakom framgången finns en strategiförändring som var mycket mer än att övervinna konsekvenserna av våldet och ETA:s terrorism. Det var en medveten konstruktiv offensiv. Här kan nämnas tre viktiga komponenter i denna strategi.⁴ Fokus på att förbättra baskernas levnadsvillkor. Även om partiet och rörelsen håller fortfarande fanan högt gällande den baskiska suveräniteten, ”vårt mål är den baskiska republiken” som ledmotiv, har kampen för välfärden blivit alltmer viktigare i det vardagliga parlamentariska arbetet. Som regionens största kommunala parti har partiets politiker fått ta itu med medborgarnas vardagliga problem.

En annan är hur rörelsen byggt upp ett starkt stöd bland den yngre befolkningen som inte levde åren med ETA:s terroristvåld, som orsakade 850 dödsfall, och som därför inte färgats av misstänksamhet så som den äldre generationen. Valresultaten visar att PNV är störst bland väljarna över 45 år och EH Bildu bland de yngre än 45 år. Många yngre vänsterväljare som tidigare röstat på Podemos gav i detta val sin röst till EH Bildu. Högerns skrämselpropaganda med att EH Bildu är lika med ETA fick knappt någon effekt i valet i april.⁵

Det tredje är så klart inbrytning i den spanska politiken när EH Bildu ändrade sitt historiska ställningstagande att inte agera utanför Baskien och Navarra och för första gången röstade för vänsterregeringskoalitionen PSOE och Podemos. Denna historiska vändning togs bland annat med syfte att stoppa den spanska högern från att ta över makten. Men framförallt för att man nu ser mer gynnsamma förutsättningar för att flytta fram positionerna i den territoriella konflikten mellan regionerna och centralmakten. EH Bildu menar att även om den baskiska republiken inte är inom räckhåll, går det att stärka regionernas autonomi och erkännandet av det plurinationella Spanien.

Det nationalistiska högerpartiet PNV kommer med stöd av PSOE att fortsätta att styra Baskien i ytterligare fyra år. En eventuell pakt mellan de två nationalistiska krafterna PNV och EH Bildu, vilket många menar skulle gynna Baskiens sak, är utesluten. Logiken här bygger på intern konkurrens. PNV hotas mer av EH Bildu än centralmakten i Madrid. Och PSOE låter baskerna hellre styras av en konservativ regering som kommer fortsätta vara lojal till den spanska centralmakten än riskerar att hamna i en öppen konfrontation med ett starkt Euskadi.²

Otegi: Målet är att bli störst men det är ingen brådska.

Normaliseringen av EH Bildu har accelererat i en takt som var otänkbar för flera år sedan. Arnaldo Otegi konstaterar att den politiska kartan definitivt har förändrats i Euskadi. Det som pågår just nu menar Otegi är en “tyst förändring” på strukturell nivå, ledd av den vänsternationalistiska rörelsen. En förändring som enligt rörelsens färdplan innebär att man söker breda allianser och där EH Bildu är hemvist för den breda vänstern i Baskien. Målet är att bli störst, påpekar Otegi, men “det är ingen brådska”.⁶