Denna bild är ett resultat av ett AI-samarbete mellan Blundlund och Parabol.

Bara Spanien tar migrationens dilemma på allvar

Migrationen - så laddad och omdebatterad, ändå vet vi så lite om dess historia. Varje månad skriver forskaren Admir Skodo om ett begrepp relaterat till migration i historien eller vår samtid.

I SVT-dokumentären En som alla – alla som en följer vi en rad karismatiska människor i Landskrona efter SD:s stora skörd i kommunvalet 2006. Gymnasieeleven Lill-Skellan förklarar hur Landskrona och omnejd är uppdelat i blattar och svennar och säger att han är blatte i Sverige men svenne i Kosovo. Rapparen Emilush dyker upp med sin legendariska låt ”Hela Landskrona hatar polisen”. SD:aren i kommunfullmäktige Jan tuggar tuggummi, ihärdigt, och gör business med hjälp av bosnisk och kosovoalbansk arbetskraft. Jag fastnar för en scen, ett samtal mellan Jan och en kund, en äldre dam, som kommer in i hans second hand-butik (hennes namn nämns aldrig).

”Hur länge har du bott här?” frågar Jan.

”I över 50 år. Det var en fin spegel. Vad tar du?”

”300. Är stan trygg?”

”Nej”, säger hon. [Jans blåa ögon lyser upp ett tuggummi-tuggande grin. Han kastar ett dämpat smil mot kameran]

Jan har också bott i Landskrona i 50 år ”och stan har förändrats… faktiskt till det sämre”, säger han.

”Vem har gjort den tavlan?”

”Britta Helfrid… tycket du att staden har för mycket invandrare?”

Jag håller andan. Men den svenska kvinnan säger följande:

”Nej! Det är hemskt med jakten på invandrare… Vad skulle sjukhusen göra utan invandrarna? De skulle stänga på en gång. Vi har bara invandrare där. Ingen inser att vi är så beroende av dem. Och Sverige for till Jugoslavien och plockade de bästa arbetarna till varvet. [”Det där var bra ju”, inflikar Jan]. Det va det inte! Vi utarmade dem på yrkesarbetare!”

Jag häpnar. Jag häpnar mer än Jan. Jan bara håller tyst. Kvinnans sanning blåser bort Jans ideologiska luftslott. Jag undrar om Jan på nåt plan i hans sverigedemokratiserade politiska medvetande ser förträffligheten i hennes analys? Ser du den?

Den har två sidor. Å ena sidan, hon inser vår tids kris i befolkningsfrågan: folk i väst föder helt enkelt för få barn, med konsekvensen att samhället är på god väg att reduceras till en åldrande befolkning och inte nog med människor i arbetsför ålder att ta hand om dem eller sig själva… typ. Å den andra, hon har sett att det inte har gått att lösa den här ekonomisk-demografiska ekvationen utan invandrare. Vid slutet av dokumentären får vi se att direkt efter att ha tagit examen börjar Lill-Skellan jobba i en fabrik – som för att konkretisera och humanisera den politiska ekonomin som Jans kund uttryckte så väl.

Vi spolar fram till idag. EU:s statistiska byrå säger att om dagens demografiska trend med lågt barnafödande fortsätter så blir det ingen befolkningsökning i EU de närmaste 100 åren, den ökning som välfärden behöver, inte utan massinvandring1 Ungern och andra europeiska länder har kastat en massa skattelättnader och religiös-moralisk propaganda på problemet, men utan någon större effekt.

Ett enda land i EU tar i dagsläget befolkningsinvandringsfrågan (om jag får kalla den så) på allvar: Spanien. Premiärminister Pedro Sánchez gjorde nyligen ett uttalande där han sa att Spaniens mål måste vara att rädda det sociala och ekonomiska systemet samtidigt som man praktiserar öppenhet, solidaritet, ja allt det där. ”Spanien måste välja om det ska vara ett öppet och framgångsrikt land eller ett avskärmat och fattigt land… Så enkelt är det”, sa han till det spanska parlamentet.2

I bakgrunden spökar den spanska centralbankens beräkning att Spanien kommer att behöva runt 25 miljoner invandrare de närmaste 30 åren för att möta efterfrågan på arbete i alla sektorer. 3 Det enda som låter Spanien ha hög tillväxt idag, säger OECD, är migranter (ja, alltså dem som inte dränks i Medelhavet, eller slås sönder och samman i Ceuta och Melilla, eller lider i fängelseliknande förvar om de har turen att bli tagna in till spanskt territorium).

Men de är på tok för få. Sánchezregeringen vill därför legalisera uppemot en halv miljon papperslösa människor, främst från Latinamerika. Regeringen vill också låta asylsökande jobba medan deras ansökan prövas. Därutöver vill Spanien ta in cirkulära arbetskraftsinvandrare från Afrika, bland annat från den f.d. franska kolonin Mauretanien.4

Men jag hör den visa kvinnans profetiska röst: detta kommer att leda till fortsatt utarmning av arbetare från redan utarmade länder. Och jag vill säga till henne: trots sitt tal om medmänsklighet har Sánchezregeringen behandlat asylsökande med extrem hårdhet och vid ett tillfälle bett NATO att öppna en ny stridsflank (!) utanför Spaniens södra kust för att, ja, vad? Skjuta ner människor i gummibåtar som bär på allt de äger i plastpåsar? Till och med NATO frågade om Spanien menade allvar.

Spanien, som andra länder i väst, kommer tveklöst att behöva kontinuerligt ta in väldigt, väldigt många invandrare. Fler länder lär följa den spanska modellen: en morot för önskvärda migranter och stav för alla de andra.

Så jag tar den spanska regeringens nya välvillighet och humanitära retorik med en nypa salt.

Det känns som att jag bör säga något upplyftande här på slutet, men det kan jag inte. Den här politiken är så ful. Så låt mig avsluta med detta: är det inte dags att bara sluta utarma länder och människor helt och hållet? Jag tänker att det inte skadar att säga det.

Fotnoter


  1. Nedanstående bygger på Skodo, Admir, ”Europe’s real migration crisis”, New Global Politics 16/11 -23[]
  2. Kassam, Ashifa och Jones, Sam, ”Pedro Sánchez unveils plans to help migrants settle in Spain”, The Guardian 9/10 -24[]
  3. Hedgecoe, Guy, ”Spain looks to immigrants to drive economy”, BBC 10/10 -24[]
  4. Ministero de Asuntos Exteriores, Unión Europea y Cooperación, ”Pedro Sánchez: ’We must promote formulas that allow us to manage the migratory phenomenon in a humane, safe and orderly manner’”, 27/8 -24[]
Admir Skodo
Doktor i historia

Bli prenumerant!

Parabol är öppen och gratis att läsa. När du delar en artikel från Parabol för att diskutera den med dina vänner ska de inte mötas av en betalvägg. Vi vill att våra skribenters texter skall kunna läsas av så många som möjligt.

Tack vare att du blir prenumerant kan detta bli möjligt:

  • Finansierade omkostnader

  • Spännande och bättre reportage

  • Råd att betala våra skribenter

Latte 50 kr/mån Dagens lunch 100 kr/mån Super delux 500 kr/mån

Här kan du läsa mer om Parabol och hur du kan stötta oss.