Namnet: Det mest personliga, titeln på våra jag - ändå ges det till oss av andra. Vissa står inte ut och byter. Varje månad intervjuar vi en personlighet som bytt namn.

Vår före detta utrikesminister Jan Eliasson presenterar sig så här på Twitter: “Jan K Eliasson, Former Deputy Secretary-General of the UN and Foreign Minister of Sweden, Associate Fellow at SIPRI, Senior Adviser Eliasson Group, Ambassador WaterAid.”

Men vad står K:et för? I sin självbiografi Ord och handling – ett liv i diplomatins tjänst berättar Jan att han egentligen heter Kennet. Som liten var det Kennet han kallades av sin familj och sina vänner, men när karriären tog fart var det under det mer överklassdoftande Jan.

Kennet – alltså Jan – är på Gotland mitt under Almedalsveckan när jag ringer honom.

– Jag håller på i trädgården och det här med dina namnbyten tycker jag nog är på gränsen av vad som är intressant.

Men jag tycker ändå det är intressant varför du bytte från Jan till Kennet – ur ett arbetarklassperspektiv.

– Ja, alla i vår familj hette ju Kenny eller Benny eller Conny eller Tony eller Glenn. Det var amerikanska namn. Min pappa tyckte nog att genom att ge oss detta var vi antinazister. Antityska. Mamma såg det mer nog mer nog som namn ur amerikanska filmer hon sett.

Men hur kom Jan då in i bilden?

-Jag heter ju Jan. Det är mitt förstanamn. Jag är född som Jan Eliasson. Jag tror du Cyril missuppfattat detta. Jag är född som Jan. Jan är mitt förstanamn, Kennet är mitt mellannamn.

Men Kennet var det du kallades som för litet barn, när du växte upp?

– Ja, i huvudsak som liten. Men sedan började det där ändras under gymnasietiden.

Vad säger dina gamla kompisar från just den tiden?

– Ja (dröjer länge), de säger nog Jan.