Imperialismen är idag brutalare än någonsin. För att kunna göra motstånd är det viktigt att vi inte faller för dess myter, vilket tyvärr Francisco Contreras delvis verkar ha gjort i sin artikel om Kuba, skriver Juan Velasquez i en replik.

Kuba har skapat så stora avtryck i den antiimperialistiska kampen under sina 65 år att vi borde sträva efter att lära så mycket som det går av denna revolution. Men istället för sådana strävanden har västvärlden, som jag föredrar att benämna värstvärlden, gjort allt för att kväva den och osynliggöra dess framgångar. Francisco Contreras artikel i Parabol 4/24 bidrar inte till att bryta detta mönster.

Dagens imperialism är värre än tidigare

För det första behöver vi inse hur västvärlden avviker från tidigare imperier med sin rasistiska folkmordslogik. Afrikanska filosofer som Sabelo Ndlovu-Gatsheni har noterat att fram till romarriket inlemmade imperier ofta eliter och kulturer från sina kolonier för att säkra sin expansion.¹ Den nordatlantiska imperialismen skiljer sig från detta genom att främja avhumanisering av de koloniserade, för att därpå utrota deras befolkning och lätt erövra deras territorier.

Vi ser detta hända idag genom västvärldens samarbete med Israel i Palestina, där båda har stulit marken från den arabiska befolkningen i en ockupation som efter omfattande avhumanisering har övergått till ett folkmord.

Fram till romarriket inlemmade imperier ofta eliter och kulturer från sina kolonier för att säkra sin expansion. Den nordatlantiska imperialismen skiljer sig från detta genom att främja avhumanisering av de koloniserade, för att därpå utrota deras befolkning.

Blockaden mot den kubanska revolutionen följer samma rasistiska folkmordslogik. Men kubanerna har bjudit på ett ovanligt starkt och genomtänkt motstånd. Efter 65 år har revolutionen byggt upp en dekolonial medicinsk industri som bistått folken i det globala syd.² Den har använt sin armé för att bistå befrielserörelser och revolutionära regeringar runtom i det globala syd.

Ekologiskt jordbruk

Den har skapat ett helt ekologiskt jordbruk mot den globala jordbrukskomplexets gifter och degenererande genmanipulationer. Dess kulturrevolution har närt befrielsekamperna i hela Latinamerika och Karibien under årtionden.³ Revolutionen har även omvandlat den karibiska ön till en global hållbarhetsreferens.⁴

I sin artikel om Kuba i Parabol redovisar Francisco Contreras för de ekonomiska åtstramningar som det kubanska styret genomförde för att möta det senaste försöket från västvärlden att svälta ut den kubanska befolkningen. Artikeln missar dels att beskriva sammanhangen från dekoloniala synvinklar, dels att skriva från kubanernas mål och perspektiv underifrån.

Artikeln missar dels att beskriva sammanhangen från dekoloniala synvinklar, dels att skriva från kubanernas mål och perspektiv underifrån.

Angående det dekoloniala perspektivet är det viktigt att nämna att Kubas samtida utrikespolitik främst fokuserar på att bidra till fred och solidaritet med folken i det globala Syd. Revolutionens fredsengagemang har varit avgörande för Colombia, som har genomlevt världens längsta inbördeskrig. Kubas roll som värd för fredsförhandlingarna möjliggjorde för gerillakrigare från FARC att möta företrädare för den colombianska staten utan risken för rättsövergrepp eller att mördas under förhandlingarna.

Contreras gör rätt i att nämna att USA:s regering straffade Kuba för denna process genom att placera landet på listan över nationer som “stödjer terrorism”. Men lika viktigt är att framhäva Kubas territoriella suveränitet för att kunna hålla i dessa fredsförhandlingar. För värstvärlden låter inga länder alls att verka för fred, utan tvingar hela världen till oändliga krig för att underhålla sitt militära komplex.

Kubas engagemang för folkhälsa i världen

Ett annat framstående inslag i Kubas internationella solidaritetsarbete är dess engagemang för folkhälsa till utsatta befolkningar runt om i världen. Under pandemin skickade Kuba läkare till över 40 länder, inklusive Italien och Spanien.⁵ Men eftersom intäkterna från turismen upphörde under pandemin begränsades Kubas möjligheter att skaffa ny utrustning och förnödenheter för den inhemska hanteringen av pandemin.

Det kubanska Centret för bioteknologi utvecklade två vaccin, Abdala och och Soberana, båda testade enligt internationella medicinska krav som attesterade en effektivitet på över 92 procent mot symptomen och 100 procent effektivitet mot risk att dö.⁶ Kuba vaccinerade 90 procent av sin egen befolkning med sina egna vaccin. Man gick ännu längre än övriga länder genom att vaccinera nära 1,1 miljon av barnen i ålder 2-11 år, 800.000 barn i ålder 12-18, och nära 80.000 gymnasiestudenter.

Genom att vaccinera denna population fick Kuba full kontroll över spridningen av coronaviruset och dess vidare mutationer bland yngre, för att skydda de mest sårbara grupperna i de äldre befolkningsgrupperna. De kubanska vaccinen kräver enbart enkla tekniska medel för sin hantering, vilket gör dessa extremt lämpliga för låginkomstländer då de inte behöver frysas. Kuba inledde export av vaccin till över 40 länder.

Trump straffar Kuba

Men istället för att stödja Kubas fenomenala ansträngningar för folkhälsan i världen införde Donald Trumps administration 240 nya restriktioner för handel, bistånd och finansiella transaktioner för att underminera den kubanska massproduktionen av vaccinen och isolera de kubanska forskarna. Joe Bidens administration har inte lyft en enda av dessa restriktioner. Genom att förbise dessa misantropiska praktiker och ensidigt lyfta fram protester mot det kubanska styret blir Contreras artikel ännu en torr redovisning av ekonomiska reformer som misslyckades med att nå ”en ekonomi i balans” på Kuba.

Ett annat framstående inslag i Kubas diplomati är dess engagemang för folkhälsa till utsatta befolkningar runt om i världen. Under pandemin skickade Kuba läkare till över 40 länder, inklusive Italien och Spanien, för att bistå dem i hanteringen.

Men eftersom intäkterna från turismen upphörde under pandemin begränsades Kubas möjligheter att skaffa ny utrustning och förnödenheter för den inhemska hanteringen av pandemin – som delvis infördes av de egna läkarna som tjänstgjorde utomlands. Då passade värstvärlden på att intensifiera blockadåtgärderna mot Kuba. Genom att förbise dessa omänskliga praktiker och ensidigt lyfta fram protester mot landets styre blir Contreras artikel ännu en torr redovisning av ekonomiska reformer som misslyckades med att nå ”en ekonomi i balans” på Kuba.

Taxiförare är inte folket

Gällande ett underifrånperspektiv. Contreras artikel bygger på samtal med en taxiförare och en hotellvärdinna. Jag ställer mig tveksamt till att Contreras försöker reda ut anledningarna till köerna vid bensinstationer med ett så magert underlag. Artikeln missar att kontextualisera varför Kuba inte längre får samma oljeleveranser från Venezuela – som värstvärlden utsätter för en regelrätt piratplundring av dess guld- och valutaresurser, såsom landets raffinaderi i USA.⁷ Kubas befolkning är medveten om detta, men endast de som inte vill att det diskuteras får utrymme i Contreras artikel.

Contreras artikel bygger på samtal med en taxiförare och en hotellvärdinna. Jag ställer mig tveksamt till att Contreras försöker reda ut anledningarna till köerna vid bensinstationer med ett så magert underlag.

Revolutioner bär med sig löften om förändringar, men vägen dit är alltid kantad av imperialismens prövningar som kräver vårt fulla stöd för att bemötas och övervinnas. Att skriva om den kubanska revolutionen utan att kontextualisera imperialismens brott mot den bidrar till att ytterligare fördunkla den kubanska facklan.

I en tid när vi som mest behöver guidning mot imperialismens globala angrepp bör vi skriva om Kuba med respekt för dess historiska motstånd, för att dels lära oss något av dess revolution, dels engagera oss i dess fortsatta kamp.