Det är inte bara postmodernismen som skadat vänstern – även den mekaniska materialismen har förstört mycket. Den marxistiska vänster som växte fram 1968 kunde ha smält samman med kvinnorörelsen och miljörörelsen, men förläste sig tyvärr på Althusser och hamnade fel, skriver Kerstin Eldh.

Nina Björks recension i Parabol 1/2023, av Johan Söderbergs Kritik av underdogmetafysiken, tar upp Foucaults stora inflytande på vänstern.

En annan person som haft stort inflytande på vänstern var den franske filosofen Louis Althusser. Kritik av underdogmetafysiken ger ett perspektiv på Althusser vars ideologi var dominerande i intellektuella kretsar i den svenska 1970-talsvänstern och fick den att bli allt mer irrelevant. Althussers s.k. marxism var starkt färgad av strukturalismen och bortsåg helt från möjligheten att påverka utvecklingen. När nyliberalismen slog igenom på 1980-talet saknade vänstern därför en genomgripande marxistisk analys och ett konkret politiskt alternativ.

Althussers s.k. marxism var starkt färgad av strukturalismen och bortsåg helt från möjligheten att påverka utvecklingen. När nyliberalismen slog igenom på 1980-talet saknade vänstern därför en genomgripande marxistisk analys och ett konkret politiskt alternativ.

Den vänster som förknippas med årtalet 1968 hade ingen lång historia. På bara ett par år hade tusentals, framförallt ungdomar, radikaliserats och det fanns ett sug efter kunskaper. Den teoretiska tidskriften Zenit, som präglades av Althussers teorier, fick högt anseende och påverkade många. Dess abstrakta, passiviserande syn på de konkreta samhällsförhållandena, framställdes så här av Göran Therborn i Zenit nr 15/1969:

“Samhället är en strukturell helhet som alltid redan är given. Det är denna strukturella helhet som måste vara utgångspunkten för samhällsvetenskapen, inte några extrasociala “subjekt” som skapar samhället. Därför kan inte heller radikala samhällsförändringar, t.ex. revolutioner, förstås som skapade av ett centralt subjekt, vare sig det är en maktlysten elit, en medveten klass eller en kongruenssträvande grupp individer.” Zenitkretsen gick in i VPK för att introducera detta nytänkande.¹

Den första kvinnan i redaktionen, Margot Bengtsson, som verkar hamnat där av en slump, skriver om männen i Zenit: “De var enormt kunniga, väldigt konkurrensinställda gentemot varandra och arbetade helst ensamma. Gentemot kvinnor och i kvinnofrågan framstod de däremot som helt förvirrade. De verkade inte kunna relatera till kvinnor annat än som fruar och eftersom jag inte var någons fru visste de inte hur de skulle förhålla sig till mig.”²

“Althussers strukturella marxism tjänade som en vägstation i deras intellektuella bana bort från marxismen” skriver Johan Söderberg om vänsterakademikerna.³ Jag var med när Therborn introducerade Althusser för utvalda vänsterpersoner i Lund kring 1968 och kände mig kritisk. Jag saknade den öppna debatten kring verkliga samhällsproblem och hur man skulle bekämpa dem.

Jag var med när Therborn introducerade Althusser för utvalda vänsterpersoner i Lund kring 1968 och kände mig kritisk. Jag saknade den öppna debatten kring verkliga samhällsproblem och hur man skulle bekämpa dem.

Min kritik av Althusser handlar framförallt om två saker. Den första är hans läsanvisning när det gäller Kapitalet. Han sa att det gick bra att hoppa över de tre första, “svåra” kapitlen som behandlar motsättningen bruksvärde – bytesvärde. Egentligen är de inte så svåra att fatta, det var bara det att vi var så indoktrinerade i att tänka kommersiellt.

Kapitalismen handlar om produktion av bytesvärden, d.v.s. produktionen utgår i första hand inte från behov, utan bytesvärden produceras för att säljas med vinst. Lönsamheten, inte behoven, avgör vad som ska produceras. Marx menade däremot att man skulle producera sådant som det fanns behov av, d.v.s. bruksvärden.

Värdeproblematiken handlar om det som skiljer kapitalismen från andra produktionssätt. Det är bara under kapitalismen som produktionen är inriktad på bytesvärden och det sociala överskottet tas ut som vinst, d.v.s. som pengar. Under t.ex. feodalismen producerades det sociala överskottet i form av bruksvärden, d.v.s. konkreta föremål som smycken, konst och möbler till överklassen. Den katolska kyrkan krävde in tionde, alltså vart tionde ägg, kilo smör etc.

Värdeproblematiken intresserade inte Althusser eftersom hans teorier gick inte ut på att avskaffa klassamhället. Planer på ett samhälle med bruksvärdesproduktion utan socialt överskott ingick inte i hans ideologi.

Värdeproblematiken intresserade inte Althusser eftersom hans teorier gick inte ut på att avskaffa klassamhället.

Min andra huvudkritik av Althussers teorier handlar om att han påstod att Marx efter ungdomsåren inte längre betraktade människan som subjekt. Enligt Althusser skedde ett kunskapsteoretiskt brott 1844. Före 1844 var Marx influerad av Hegel och formulerade en teori om alienation och subjektets roll. Därefter tar han, enligt Althusser, avstånd från dessa teorier och formulerade det som Althusser menar är verklig marxism, d.v.s. att samhället består av strukturer: ekonomiska, politiska och ideologiska, var och en med relativ självständighet. Människorna reduceras till bärare av vissa strukturella relationer. Althusser såg historien som en process utan subjekt. Det betyder att han inte uppfattat dialektiken mellan människans (subjektets) verksamhet och den konkreta verkligheten (objektet), det som Marx kallar praxis.   
Genom att han förnekar subjektets roll blir hans ideologi en ren materialism av det slag som Marx kritiserar i Feuerbachteserna: Huvudfelet med all hittillsvarande materialism (Feuerbachs inräknad) är att föremålet, verkligheten, sinnevärlden bara uppfattas som objekt eller som åskådning, däremot inte som sinnlig, mänsklig verksamhet, inte som praxis; inte subjektivt. Detta är anledningen till att den verksamma sidan utvecklats av idealismen men inte av materialismen – men bara abstrakt, eftersom idealismen inte naturligtvis inte känner den verkliga sinnliga verksamheten som sådan.⁴

Den materialistiska läran, att människorna är produkter av omständigheterna och av uppfostran, glömmer att människorna förändrar omständigheterna och att uppfostraren själv måste uppfostras.⁵ För Althusser var människorna bara produkter av omständigheterna, i hans fall “strukturerna”. De kunde inte agera som subjekt, inte förändra världen. Tvärtom mot Marx berömda maxim: Filosoferna har bara tolkat världen på en rad olika sätt, det gäller att förändra den.⁶ 

Jag anser att Althusser vållade en otrolig skada på den svenska 1970-tals- vänstern framför allt i två avseenden.

1. När det gällde sammansmältningen miljörörelse – vänster. Den centrala underliggande tesen inom miljörörelsen handlar om motsättningen bruksvärde – bytesvärde. (Detta gäller även om miljöaktivisterna själva knappast var medvetna om vad som står i Das Kapital.) En central fråga i hela miljörörelsens verksamhet var resurshushållningen. Denna fråga hade 68:orna bara snuddat vid när man ifrågasatte att u-länder odlade exportgrödor i stället för mat åt sin egen hungrande befolkning. Mest hade 68 liksom tidigare vänster sysslat med resursfördelningen.

Miljörörelsen ifrågasatte alla den kapitalistiska ekonomins grundläggande värderingar och lagar utan att kalla detta kapitalismkritik. Ren miljö och frisk luft betraktades ha större värde än ohämmad expansion av Volvos vinstgivande produktion. Utan någon skolning i marxistisk ekonomi, belyste miljörörelsen med praktiska exempel motsättningen mellan bruks- och bytesvärde.

Det som kunde ha blivit en fruktbar konfrontation mellan marxistisk teori och miljörörelsens motsvarande empiriska fakta kom inte till stånd, något som kunde fått stor betydelse i mötet med den framväxande nyliberalismen på 1980-talet.

P.g.a. Althussers läsanvisningar var större delen av de svenska vänstermänniskor som läste Kapitalet okunniga om värdeproblematiken. De betraktade miljörörelsen som flummig och såg inte den underliggande värdeproblematiken. Det som kunde ha blivit en fruktbar konfrontation mellan marxistisk teori och miljörörelsens motsvarande empiriska fakta kom inte till stånd, något som kunde fått stor betydelse i mötet med den framväxande nyliberalismen på 1980-talet.

2. Althussers förnekelse av subjektets roll hade betydelse för bristerna när det gäller samarbetet mellan kvinnorörelsen och vänstern. Ett mycket väsentligt drag hos 68-vänstern var upproret mot kapitalismens extremt varupräglade människosyn. Det var ingen slump att den mest lästa boken i 68-rörelsen var Göran Palms Indoktrineringen i Sverige.

Den rörelse som tog fasta på och vidareutvecklade detta drag på 1970-talet var kvinnorörelsen. Den förnyade kritiken av kapitalismen genom att dra ut det så kallade privatlivet, som under 1950- och 1960-talet alltmer genomsyrats av kommersialismens myter, i rampljuset och skärskådade det.

Inte bara Althusser utan även den kapitalistiska materialismen förnekade människan som subjekt. ”Den sinnliga mänskliga verksamhet” som Marx talade om, var en del av 68:ornas kapitalismkritik, men medan kvinnorörelsen på 1970-talet vidareutvecklade detta tema, hade den övriga vänstern slagit in på en annan väg där subjektets roll förnekades. Även om denna vänster ganska snart lite nedlåtande klappade kvinnorörelsen på huvudet, så erkände den inte i praktiken kvinnorörelsens stora landvinning att dra ut det så kallade privatlivet i det politiska ljuset och visa hur den kommersiella kulturen styrde våra innersta hemliga drömmar.

De begränsningar av samhällsanalysen som Althusser förespråkade, liksom hans passiva inställning till att förändra samhället var förödande när nyliberalerna drev igenom stora, djupgående förändringar i samhällsstrukturen fr.o.m. 1980-talet.