Nyligen förbjöd Italien sina medborgare att åka utomlands för att köpa surrogat. Andra länder borde följa efter, då nationella förbud har visat sig verkningslösa – surrogatindustrins hybridmodell gör att en person kan köpa ägg i ett land, spermier i ett annat, surrogatmamma i ett tredje och registrera barnet i ett fjärde. Därför behövs ett globalt förbud, menar Birgit Kelle.

I en global, gränslös värld kan surrogatmödraskap inte regleras nationellt, utan måste lösas globalt. Vi vet redan idag att allt som inte kan göras på hemmaplan kommer att göras utomlands. Ännu värre: det faktum att det är möjligt utomlands används i allmänhet som ett argument för legalisering i stil med: folk gör det ändå, så låt oss göra det bättre i vårt eget land och sedan göra det enligt våra egna ”rena” regler.

Faktum är att även begränsade legaliseringar, som till exempel endast den så kallade ”altruistiska” varianten av surrogatmödraskap, i själva verket blir en täckmantel för de kommersiella eller till och med kriminella transaktioner som fortfarande äger rum.

Från sitt kontor i centrala London samlar de in kunder för verksamhet i Ukraina, Georgien eller USA, trots att endast altruistiskt surrogatmödraskap är tillåtet i England.

I England verkar idag agenturer från hela världen. Hur kan det vara så, när endast altruistiskt surrogatmödraskap är tillåtet? Jo, från sitt kontor i centrala London samlar de in kunder för verksamhet i Ukraina, Georgien eller USA. Vi vet även att påstått altruistiska surrogatmödrar i England lagligen får upp till 25.000 euro i pengar på laglig väg. Det kallas då inte längre lön, utan ersättning för omkostnader. För en del kvinnor motsvarar denna summa en genomsnittlig årslön i låglönesektorn.

Varje enskild politiker måste ha klart för sig: Det är en illusion att att tro att en ”ren” version av surrogatmödraskap skulle kunna legaliseras inom ett lands gränser. Istället blir vi medskyldiga till att möjliggöra global barnhandel. Alla länder som legaliserar något på nationell nivå deltar således i exploatering på den globala marknaden.

Det ”italienska sättet” att förbjuda surrogatmödraskap inte bara nationellt, utan att även förbjuda användandet av surrogatmödraskap utomlands, är därför ett steg i rätt riktning. Medborgare som kringgår sina nationella lagar genom att resa utomlands som reproduktiva turister, får inte belönas. De måste frukta straffrättsligt åtal och och bortförande av barn, först då kommer marknaden att kunna stävjas. I Italien finns det nu ett hot om böter på upp till en miljon euro och upp till tre års fängelse samt omhändertagande av barnet, om man återvänder till Italien med en bebis som köpts utomlands.

Surrogatindustrins hybridmodell
För närvarande har ett slags ”country hopping” uppstått inom surrogatindustrin. Närhelst den stänger i ett land öppnas en ny marknad i ett annat. Hybridmodeller för surrogatmödraskap utvecklas också, inte bara över nationsgränser utan också över kontinenter, där hela den medicinska processen delas upp i enskilda delar. De enskilda komponenterna erhålls där det är lagligt eller där det är billigast.

Frågan om jurisdiktion kan knappast klarläggas, än mindre åtal för olaglig verksamhet. Ett exempel: Säg att jag är en potentiell kund från Tyskland. Jag skulle då kunna köpa ägg från Spanien för att kringgå det tyska förbudet mot äggdonation. Jag skulle sedan anonymt kunna köpa spermier i Danmark för att kringgå det tyska förbudet mot anonym spermiedonation. Jag skulle sedan kunna få själva embryot producerat i Ukraina, det är billigt.

Jag skulle då kunna köpa ägg från Spanien för att kringgå det tyska förbudet mot äggdonation. Jag skulle sedan anonymt kunna köpa spermier i Danmark för att kringgå det tyska förbudet mot anonym spermiedonation.

Jag kan därmed kringgå den tyska lagen om embryoskydd och skaffa så många embryon jag vill – och även tillämpa rasbiologi, s.k. eugenik, välja kön på barnet och välja bort eventuella sjukdomar. Jag skulle även kunna köpa surrogatmamman från USA och få barnet fött där också eftersom jag då lätt kan registreras som mor på födelseattesten – även om jag inte är genetiskt besläktad med barnet. De tyska myndigheterna skulle därefter bekräfta mitt föräldraskap utan problem. Således behöver jag inte någon tysk legalisering av surrogat för att kunna köpa ett barn. Jag behöver bara pengar.

Ukrainskt barn för 36 000 euro – inte ens kriget har förstört affärerna
Våren 2024 erbjöd en ukrainsk agentur i Tyskland mig ett barn på en laglig babymässa vid namn ”Wish for a Baby” i Berlin. Jag skulle enbart behöva betala 52 000 euro. Jag kunde få barnet online för 36 000 euro. Embryot skulle bli till i Ukraina, surrogatmamman skulle komma från Bulgarien eller Kazakstan, hon skulle föda på Cypern, jag skulle få ensam vårdnad om barnet i Tyskland. Inte ens kriget har förstört Ukrainas affärer – agenturen har personligen bekräftat för mig att den fortsätter utan problem. För oroliga kunder som inte vill åka till Kiev för att fullfölja avtal och lämna över genetiskt material eller ens hämta barnet, har agenturerna lägenheter i grannländer som Tjeckien eller Ungern.

Om man inte får sälja vuxna – varför barn?

För att ändra den globala lagstiftningen om surrogatmödraskap krävs dock inte bara ett parlamentariskt beslut, vi måste även få till stånd en offentlig debatt i frågan. Surrogatmödraskap presenteras än idag på ett positivt sätt i medierna, och har till och med lyckats få en glamourfaktor i skvallertidningar med vackra bilder på Hollywoods surrogatbarn, istället för reportage om brott och kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Det talas till och med om en ”rätt till ett barn”. Det hävdas att det är diskriminering att förvägra barnlösa eller homosexuella ett barn.

Men kampen mot surrogatmödraskap är en feministisk kamp mot exploateringen av kvinnors kroppar. Surrogatmödraskap är en attack på kvinnan och modern. Praktiken är mycket mycket riskabel och ibland livshotande för både mor och barn. Kvinnan reduceras till en funktion: en förlossningsmaskin. Nej, det är inte utvecklingsbistånd att hjälpa kvinnor i fattiga länder att få en inkomst genom surrogatmödraskap. Det är en ny form av kolonialism. Nej, det är inte ”bättre” att ge bort ett barn förment altruistiskt istället för att sälja det för pengar, för i båda fallen tar man ifrån barnet dess mor och behandlar det som ett objekt.

Frågan är: Skulle vi också ha alla de här debatterna om det handlade om vuxna människor? Skulle vuxna få säljas och skänkas bort? Det finns inga ”små” mänskliga rättigheter för ”små” människor, eftersom rätten till människovärde inte beror på en persons längd, vikt eller ålder. Allt annat är dubbelmoral och undanmanövrer.