I Parabol 11/24 bemötte Uppdrag Granskning John Lapidus kritik med ett antal exempel på program som avslöjat skattesmitare, pengatvätt och regeringens flygresor. Nu svarar Lapidus.

Jag uppskattar att Uppdrag gransknings ansvarige utgivare Axel Björklund bemöter min kritik mot att hans program har strukit den ekonomiska eliten medhårs de senaste tjugo åren. Tyvärr talar vi förbi varandra. Björklund nämner ett antal viktiga avslöjanden av brottslig verksamhet, men det jag syftade på var naturligtvis den lagliga eller pseudolagliga utveckling som gynnar fåtalet på flertalets bekostnad.

Det är märkligt att Björklund inte förstår vad jag menar. Eller låtsas han inte förstå? Jag vet inte vilket som är värst, men för att förtydliga mig (som om jag inte varit tydlig nog) ska jag här lista ett antal klassmässiga frågor som den ängsliga redaktionen på Uppdrag granskning har undvikit de senaste decennierna.

Björklund nämner ett antal viktiga avslöjanden av brottslig verksamhet, men det jag syftade på var naturligtvis den lagliga eller pseudolagliga utveckling som gynnar fåtalet på flertalets bekostnad.

Varför tar vi bort alla skatter för de rika när välfärden blöder? Varför säljer vi ut svensk sjukvård till kapitalister i Australien? Hur kan vi låta världens rikaste man styra och ställa kring svensk arbetsrätt? Varför är borgerlig media så dominerande i Sverige? Hur kan det vara tillåtet för politiker att bli lobbyister för vapenförsäljning och välfärdsprivatisering? Hur ter sig en resa med 5:ans spårvagn i Göteborg? Varför stressades Natoanslutningen fram på det mest odemokratiskt tänkbara sätt? Varför är arbetarklassen osynliggjord i svensk media? Varför skiljer det sig så mycket i livslängd mellan olika områden? Vad händer med skolan och dess kompensatoriska uppdrag? Varför ska den övre medelklassen ha statligt stöd för att få diverse småsysslor utförda i sina hem? Varför får vi fler och fler miljardärer? Varför främjas privata sjukvårdsförsäkringar när vi har lagar som säger att vård ska ges på lika villkor? Varför ska politikerna ha så höga löner att de inte kan sätta sig in i medborgarnas liv och villkor?

Det här är bara några av alla ämnen som Uppdrag granskning skulle ha grävt i om de inte var så räddhågsna. Enligt Björklund besitter jag en ”fascinerande brist på räknekunskap”, men då borde han kunna ge fler än noll exempel på granskningar som sätter klassamhället under lupp på det jämförande sätt som jag efterfrågar. Att syna den ekonomiska makten i sömmarna är en av huvudpoängerna med ett samhällsgranskande program. Det är sorgligt att Uppdrag granskning inte vågar ta denna uppgift på större allvar.