Snö och skuggor i Han Kangs bok –

Trettiotusen döda på ön och kanske trehundratusen döda

i hela landet 

Det var kommunister och de som anklagades för att vara

kommunister som mördades av militären – ett fragment av högerns

och militärdiktaturernas idag nästan överallt glömda historia,

kapitalismens svarta bok

Le livre noir du capitalisme

är enorm och ligger där oläst.

147 miljoner döda av i förföljelser, exploatering, kolonialisering

på ett halvt årtusende

Det är lågt räknat

Fackligt aktiva dödade av bolagen under the Red Scare

i seklets början i USA, ett Ådalen varje månad –

Utraderade och fördrivna ursprungsbefolkningar.

En halv miljon döda säkert fler i Indonesien när militären och CIA

               utrotade kommunister 

Jag tänker idag på världens alla mördade kommunister

Många av dem levde i den stora drömmen om en ny rättvis värld

fri från repression

Unga män, unga kvinnor

med klara ansikten

där morgondagarna sjöng –

”Era fördömda kommunistjävlar, vi ska utrota er. Döda och utplåna er. Varenda råttjävel, även om han så bara har en droppe rött i sig.”

Skeletten i gruvschakten, lastbilarna med fångar på

väg mot arkebusering, mödrarna som tvangs lämna sina

döda spädbarn i regnet 

Snö och skuggor, snö och skuggor.

Skriver hon så vagt och gripande för att hon skriver i skuggan

av diktaturen i norr?