Turkiets pågående etniska rensning och folkfördrivningen av kurder i Rojava har hamnat i medieskuggan, säger Rojavas utrikesrepresentant Sinam Mohammed i ett samtal med Ann-Margarethe Livh och advokaten Selen Vargün.¹

Plats för intervjun: Mohammed i Washington. Livh och Vargün i Solidaritetshuset, Stockholm. Drack: Kaffe.

Sinam Mohammed är Rojavas utrikesrepresentant i USA. Hon kommer själv från staden Afrin och har varit en del av kampen för det autonoma samhällsbygget i Rojava sedan 2011. Vi får kontakt med henne över Zoom, och det första som Sinam Mohammed för på tal är medieskuggan som hänger över Rojava just nu.

– Vi ser inga bilder från Rojava på mördade kvinnor och barn, förstörda byggnader eller människor på flykt. Omvärlden tiger och mediebevakningen är i princip obefintlig. Vi vet ju att tusentals och åter tusentals människor dog under försvaret av staden Kobane mot Islamiska staten 2014, under Turkiets invasion av Afrin och många dödas och skadas fortfarande genom de attacker som Turkiet dagligen utsätter Rojava för. Vi har offrat mycket och fortsätter att offra eftersom vi inte har något val.

År 2011 utbröt stora protester mot Assad i Syrien. Under det kaos som uppstod när inbördeskriget pågick tog fundamentalistiska grupper över delar av Syrien medan kurderna tog kontroll över de tre provinserna Jazira, Koban och Afrin som idag utgör det autonoma självstyret.

Assad tappade kontrollen över norra Syrien och fundamentalistiska grupper som tog över stora områden skulle behandla kurder minst lika illa som Assads regim hade gjort om inte värre. Detta förtryck gällde även andra minoriteter. Man kan säga att det inte fanns något val, men samtidigt såg många kurder ett hopp, en möjlighet att bygga upp ett samhälle med demokratiska rättigheter för dem.

Kurderna i norra Syrien har alltid varit grovt diskriminerade. 120 000 kurder var statslösa eftersom de inte kunde bevisa att de bott i området tillräckligt länge. Det kurdiska språket förbjöds och myndigheter kunde godtyckligt beröva kurder deras medborgerliga rättigheter. De kunde ofta inte arbeta, studera eller resa.

I det autonoma självstyret har ni velat förändra samhället från grunden. Vad utmärker det samhälle ni vill skapa?

– De kurdiskt-dominerade provinserna i norra Syrien förklarade sig autonoma i juli 2012. Det var startskottet för den kurdiska revolutionen och viljan att skapa ett helt nytt samhälle byggt på lokal demokrati. Under åren har vårt samhälle genomgått en stor utveckling. I en region präglad av krig och hårdföra diktaturer är vi den enda progressiva kraften. Trots att tusentals dödades i kampen mot IS och dödandet fortsätter när Turkiet ständigt attackerar våra städer och byar så fortsätter vi att utveckla vårt samhälle i demokratisk riktning.  I den författning som skrevs 2014 framhålls kvinnors rättigheter, de olika folkgruppernas rättigheter och alla invånares rätt att leva i fred i ett demokratiskt samhälle.

– Ibland riktas kritik mot att vi kan ha begått fel. Vi har säkerligen gjort misstag. Men man måste komma ihåg att vi befinner oss i krig både mot Turkiet och mot IS. Samtidigt som vi ska ta hand om flyktingar från de områden som Turkiet ockuperat och se till att alla IS-fångar i lägren får mat. 

Fortfarande finns det flera tusen IS-fångar från hela världen i läger i Rojava. Omvärlden har inte velat ta ansvar för IS-krigarna.

Det är ett enormt svek från omvärlden att man inte tar ansvar för de IS-krigare som kommit till Syrien för att slåss för kalifatet. Vi offrade tusentals unga människor för att bekämpa IS och nu måste vi också ta ansvar för de förövare som ville utrota oss!

Vi har pratat om det hopp som fanns år 2012 när det autonoma självstyret utropades. När vi pratar om Afrin talas det däremot om helvetet på jorden. Varför?

År 2018 intog turkiska styrkor den kurddominerade staden Afrin. Ett klart brott mot folkrätten. Människor flydde. Minst 150 000 flyktingar på kort tid. 1 500 kurder som försvarade Afrin dödades. 

Turkiet startade omedelbart den etniska rensning och folkfördrivning som fortfarande pågår. Den kurdiska befolkningen har reducerats från 96 procent till mindre än 30 procent idag. Befolkningen byts ut och de kurder som är kvar förlorar sina hem, sina jobb och utsätts för övergrepp. Kurdiska politiker mördas och det finns otaliga bevis på hur våldtäkter och övergrepp på kvinnor används som en del av Turkiets krigföring.

Turkiet fruktar inte IS. De föredrar IS framför kurder och samarbetar med IS mot kurderna både i Turkiet och i Rojava. Självklart känner sig kurderna oerhört svikna av västvärlden. Vi offrade tusentals av våra unga för att besegra IS och sedan vänder ni oss ryggen när IS och Turkiet angriper oss.

Varför ses Rojava som ett hot?

Andra länder i regionen ser oss självklart som ett stort hot. Vi är de enda som försöker skapa ett demokratiskt och jämställt samhälle. Det kan inspirera människor även i andra länder och det är farligt för alla diktatorer. Vi är fattiga, vår infrastruktur förstörs, vi slåss mot patriarkala strukturer, men vi ger inte upp. 

Vår kvinnliga försvarsbataljon YPJ, som så framgångsrikt var med och försvarade Kobane 2014, är en betydelsefull och mäktig del av de kurdiska försvarsstyrkorna YPG. Vi kvoterar in kvinnor på ledande poster och olika folkgrupper ska finnas representerade. Detta utvecklar vi i den nya konstitution som vi håller på att ta fram. 

I Rojava är vi fattiga och befinner oss i krig med attacker från olika håll samtidigt som vi inte får stöd från västvärlden. Vi behöver stöd både ekonomiskt och politiskt.  

Hur ser ni på Syriens och Rojavas framtid?

Det samhälle vi försöker skapa vill vi ska inspirera hela Syrien. Det internationella samfundet måste med alla kraft se till att kriget i Syrien upphör. På sikt vill vi se ett federalt, sekulärt, demokratiskt Syrien där alla medborgare har samma rättigheter och skyldigheter.