Under sitt mandat som premiärminister i irakiska Kurdistan har Nechirvan Barzani drivit igenom viktiga feministiska reformer. Detta genom att samla och ena såväl muslimska ledare så som politiska ledare från både höger och vänster kanten, inklusive feminister, yazidier och kristna, skriver Reband Raza.

I februari i år ägde Münchens Säkerhetskonferens rum. Där träffas världsledare, stats- och regeringschefer, samt företrädare för internationella organisationer såsom EU, FN, Nato och även näringslivet. Under säkerhetskonferensen diskuteras gemensamma säkerhetsutmaningar i världen. I år låg fokus främst på Ryssland och Ukraina, samt det allmänna säkerhetsläget i Europa, men även teman så som teknologi och klimatrelaterade katastrofer diskuterades.¹

Under ett av dessa möten ägde ett oväntat avbrott rum då Nancy Pelosi, det amerikanska representanthusets tidigare talman, klev in i mötet helt oanmäld. På väg till sitt flyg ville hon först hälsa på “a great man”.²

”The great man” ifråga är Kurdistans regionala regerings nuvarande president, Nechirvan Barzani, som just då satt i möte med andra världsledare. I samband med USA:s närvaro i Irak har Nechirvan Barzani vunnit både amerikanska och andra västvärldsledares respekt. Hans diplomatiska framgångar i fredsprocessen samt framgångar i att förena Kurdistan som en nation har fångat världens intresse. Röster har höjts för att tilldela Barzani Nobels fredspris.³ Under konflikten mellan Irak och Kurdistan 2017 var han emot krig och företrädde istället idén att genom dialog få fram överenskommelse. I detta fick han medhåll från USA:s utrikesdepartement.⁴

Som kurdisk kvinna kan jag inte annat än att hålla med Nancy Pelosi – Barzani är verkligen a great man.

Som kurdisk kvinna kan jag inte annat än att hålla med Nancy Pelosi – Barzani är verkligen “a great man.” Men inte främst på grund av ovanstående, utan på grund av den gynnsamma politiken som han drivit till fördel för kurdiska kvinnor och minoritetsgrupper. Detta i sig gör Nechirvan Barzani till den mest framstående och produktiva ledare irakiska Kurdistan någonsin har haft.

En cementerad könsnorm är svår att bryta. Kvinnors utsatthet för förtryck och våld ökar dessutom särskilt i krig och konflikt.⁵ Kurderna har i decennier uthärdat det ena kriget efter det andra och även lidit under diktatoriska regimer. Sedan Saddam Hussein störtades år 2003 har kurderna i Irak byggt upp ett demokratiskt styre. Tyvärr har situationen för flickor och kvinnor inte förändrats i takt med demokratins frammarsch.

Sedan Saddam Hussein störtades år 2003 har kurderna i Irak byggt upp ett demokratiskt styre. Tyvärr har situationen för flickor och kvinnor inte förändrats i takt med demokratins frammarsch.

Kurdiska kvinnor har alltid levt under patriarkalt förtryck, både i sina familjer och ute i samhället. Familjens heder har varit en börda och ett orättvist ansvar som legat över flickor och kvinnor. Männen har haft laglig rätt att utsätta kvinnor för våld och till och med döda i syfte att ”återupprätta familjens heder”. Kvinnor har ansetts vara mindre värda än män, har inte tillåtits att utbilda sig. Vilket har lett till att de
sedan blivit ekonomiskt beroende av män och aldrig fått uppleva någon bestående form av frihet. Det har också implementerats begränsningar inom de offentliga rummen, exempelvis kraven på att vi kvinnor ska klä oss och bete oss på det sätt som behagar män och skydda deras heder. Redan som barn lär sig kurdiska flickor att leva i fruktan för att bli bortgifta, göra ”fel” och utsättas för våld.

Samma förtryck och begränsningar fortsatte att tillämpas på kurdiska kvinnor även under de åren demokratin gjorde sina första framsteg.

Lagen har visat sig vara det viktigaste verktyget för positiv förändring. Då Nechirvan Barzani var premiärminister, innan han blev president, drev han igenom viktiga feministiska reformer. Detta genom att samla och ena såväl muslimska ledare, så som politiska ledare från både höger och vänster kanten, inklusive feminister, yazidier och kristna. Trots begränsningen som den irakiska grundlagen utgör – eftersom Kurdistans regionala regering även under sin självständighet fortfarande lyder under Iraks regering.

Dessa reformer har förändrat kvinnornas liv och givit dem ökad självständighet, möjlighet till självförsörjande och frihet.⁶ Polygami utan kvinnans godkännande har kriminaliserats, institutioner för genusvetenskap har grundats. Framför allt har straffen skärpts för män som använder våld eller mördar kvinnor i hedersrelaterat syfte.⁷ Det har också gjorts satsningar för kvinnor att starta företag.

Polygami utan kvinnans godkännande har kriminaliserats, institutioner för genusvetenskap har grundats. Framför allt har straffen skärpts för män som använder våld eller mördar kvinnor i hedersrelaterat syfte.

Det här är förändringar som kurdiska kvinnor drömt om i generationer. De har nu blivit verklighet. En symbol för kvinnors frihet, inte bara i irakiska Kurdistan utan för alla oss kurdiska kvinnor i världen.

Men alla framgångar kan sluta i backlash om ett samhälle inte är berett att försvara dem. 2022 tog den irakiska federala domstolen beslutet att upplösa lagen om kvinnans rätt att neka sin man att gifta sig med fler kvinnor, som ansågs strida mot Iraks grundlag.⁸ Även genusvetenskap, föreläsningar och seminarier om genus förbjöds då det ansågs att samtal om genus förgiftar samhället och strider mot religionen.

Nechirvan Barzanis vision och ledarskap har gynnat irakiska Kurdistan genom att förverkliga mänskliga rättigheter framför allt för flickor, kvinnor och minoritetsgrupper. Pelosi har rätt i att han är en great man.