För varje dag som Sverige och andra europeiska länder inte byter kurs ökar riskerna för såväl utplåning av befolkningen i Gaza som för att världsordningen och den västerländska demokratin ska trasas sönder, skriver John Hörnquist.

USA:s aktiva och EU:s passiva stöd till Israels folkmord mot palestinierna ses av resten av världen som västs moraliska och hegemoniska kollaps.¹ För varje dag som Sverige och andra europeiska länder inte byter kurs ökar riskerna för såväl utplåning av befolkningen i Gaza som för att världsordningen och den västerländska demokratin ska trasas sönder.

För varje dag som Sverige och andra europeiska länder inte byter kurs ökar riskerna för såväl utplåning av befolkningen i Gaza som för att världsordningen och den västerländska demokratin ska trasas sönder.

Ett Europa som kraftfullt bytte kurs nu skulle kunna göra stor skillnad men ju längre tiden går desto svårare blir utvecklingen att påverka. Få om några saker kan vara viktigare att driva i EU-valdebatterna i vår.

Internationella domstolen i Haag (ICJ) bekräftade redan för en månad sedan att Gazakriget utgjorde eller var på väg mot folkmord. Sedan dess har utvecklingen förvärrats kraftigt. Grov folkmordsretorik verkställs genom att 2,3 miljoner människor nekas mat, vatten och mediciner. Flerfamiljshus och flyktingläger bombas för att komma åt enskilda stridande, såväl vård som infrastruktur som bostadsbestånd raseras totalt, utomrättsliga avrättningar är vardagsmat och tusentals civila fängslas utomrättsligt och torteras, såväl på Gaza som på Västbanken. Israel har enligt officiella siffror redan dödat kring 30 000 – främst civila (plus tusentals som ligger under rasmassorna) – och skadat 70 000 allvarligt.²

Människor har börjat dö av svält och sjukdomar och bedömare varnar för att antalen kan räknas i hundratusentals framöver om inget görs.³ Samtidigt släpper Israel bara in en bråkdel av den mat och hjälp som finns tillgänglig vid gränsen.

Det är inte konstigt att Jimmie Åkesson och andra i den traditionellt antisemitiska europeiska extremhögern entusiastiskt stödjer ett direktsänt folkmord på en arabisk befolkning, och inte ser några problem med den israeliska apartheid- och fördrivningspolitiken. Det anmärkningsvärda är att så många andra stöder brutaliteten, och accepterar att den utförs av ett land EU har ett associations-/frihandelsavtal med – baserat på bland annat respekt för mänskliga rättigheter.

Det visar på en västerländsk civilisation – och ännu mer borgerlighet – i kris. En borgerlighet som inte längre klarar att vinna val utan att spela på öppen rasism och islamofobi, och som återfaller i koloniala, auktoritära och rasistiska mönster, och prioriterar egna geopolitiska intressen till nästan vilket pris som helst, på sätt som världen nyss kritiserade Putin för. Samtidigt som socialdemokratin spelar med och försöker triangulera bort fascistiseringen.

Progressiva krafter som tydligt knyter samman kampen för frihet och rättvisa här hemma och i världen skulle ha hyfsade möjligheter att vända de senaste årens reaktionära utveckling – om man reagerade kraftfullt.

Progressiva krafter som tydligt knyter samman kampen för frihet och rättvisa här hemma och i världen skulle ha hyfsade möjligheter att vända de senaste årens reaktionära utveckling – om man reagerade kraftfullt. Men det förutsätter att man tar in det som såväl extremhögern som den globala solidaritetsrörelsen med Palestina redan förstått – att världen hänger samman och att kampen för människovärdet allt oftare vinns eller förloras i hela världen samtidigt.

Världen utanför Sverige – och några få svenska vänsterpublikationer och politiker – har diskuterat dessa dilemman länge, som här i Parabol. Men först den senaste månaden har medier som ETC, DN och SvD börjat publicera djupare analyser om konsekvenserna av västvärldens moraliska kollaps.⁴ Men den mest akuta risken för just västvärlden diskuteras ironiskt nog minst: faran för själva demokratin.

För det är inte bara Sveriges eller EU:s globala anseende som står på spel. När EU accepterar eller stödjer att USA:s eliter prioriterar USA:s och Israels fortsatta dominans över Mellanöstern högre än allt annat, så ökar risken att Europa följer USA mot avgrunden. För USA:s president Bidens förbehållslösa stöd till Israels krig ser just nu ut att leda till att USA snart återfår Donald Trump som president – trots att han inte bara försökt avskaffa demokratin en gång, utan kommer att ha klart större möjligheter att lyckas om han blir återvald i november.

Problemet är inte bara att Trump och republikanerna är emot demokratin – utan att viktiga delar av den majoritet av väljarna som är för den tvingas välja mellan en antidemokrat och en president som åtalas för delaktighet i folkmord.⁵ Många progressiva kommer att vägra delta i ett sådant val.⁶ Följden blir sannolikt att Trump vinner.

Kritiken mot Biden för hans villkorslösa militära och politiska stöd till Netanyahu är skoningslös och resultatet har inte låtit vänta på sig. Trump har gått om Biden i mätningarna.

Biden vann valet 2020 efter en historisk mobilisering från vänster som drev fram en relativt progressiv ekonomisk politik. Den har inte varit radikal nog för att garantera en seger hösten 2024, men såg ut att räcka till, om inte annat tack vare ren motvilja mot Trump. Men sen kom den brutala Hamasledda attacken på Israel den sjunde oktober och sedan Bidens villkorslösa militära och politiska stöd till Netanyahus utplåningskrig – och den största och mest uthålliga protestvågen i USA sen Vietnamkriget. Kritiken mot Biden och andra företrädare som stöder kriget är skoningslös och öronbedövande på såväl politiska möten som i sociala medier och resultatet har inte låtit vänta på sig.

Redan i november hade Trump för första gången gått om Biden i mätningarna, och nu har hans ledning stabiliserats. Bland unga väljare – som var avgörande för Bidens valseger 2020 – tyckte redan i november 70% att Biden gjorde ett dåligt jobb i utrikespolitiken, och bland arabiska och/eller muslimska väljare ser det än värre ut.^{7 6} Även bland unga judiska väljare har kritiken mot stödet till Israels krigföring vuxit sig starkt.⁸

Få – allra minst Netanyahu – bryr sig om Bidens uppmaningar att ”kriga humant” när Biden efter snart fem månader av massakrer och massvält inte satt kraft bakom orden. Hade USA dragit in eller villkorat det militära stödet – vilket bland annat den inflytelserika vänstersenatorn Bernie Sanders krävt sedan december – hade Israel tvingats lyssna. Men Biden drog istället in det ekonomiska stödet till FN-organet UNRWA, som är avgörande för att motarbeta svälten i Gaza. Ingen samlande progressiv kandidat utmanar Biden – och om någon av de svagare utmanarna växer sig starkare splittras de progressiva rösterna så att Trump kan komma att vinna även med en minoritet av rösterna.

Risken är alltså stor att USA kommer gå i auktoritär riktning i presidentvalet i höst – och att Sverige och EU dras med. Sveriges SD-stödda regering har redan – i hård konkurrens – gjort sig känd som en av Västeuropas mest rasistiska och auktoritära: det syns genom SD:s samverkan med koranbrännare och deras utspel om att riva moskéer och förbjuda islamiska symboler, genom förslag om att fängsla barn, beslut om att utvisa palestinier till folkmordets Gaza (även om detta revs upp) och oppositionella kurder till Erdogan, indraget bistånd till Gaza/UNRWA, uttalanden om att Israels krigföring är ”proportionerlig”, tal om att utvisa medborgare för deras åsikter, särlagstiftning i områden med få etniska svenskar, kraftigt ökad repression, osv. Många exempel har noterats med avsmak i världen.

Då rasismen och islamofobin framgångsrikt splittrat den historiskt röda svenska arbetar- och medelklassen så har den traditionella högern helt bejakat inriktningen, och på så sätt lyckats undergräva såväl saklig debatt som det hopp om en bättre framtid som är nödvändigt för att vinna brett stöd för en progressiv politik. Därmed har högern kunnat fortsätta sitt djupt impopulära nedmonterande av välfärdsstaten, jämlikheten och friheten – samtidigt som den kunnat skylla alla problem högerpolitiken skapat på ”muslimerna” och ”massinvandringen”.

Stödet till folkmordet mot palestinierna – liksom förslagen om att inskränka rättigheter för icke etniska svenskar, utvisningar på grund av åsikter, olika straff och repression i olika områden – passar väl in här.⁹ Svensk höger skulle med stor sannolikhet bejaka snarare än hålla emot en auktoritär utveckling i USA med andra ord.

En avgörande sak vi kan göra för att motverka det – och värna såväl demokrati och välfärdsstat som respekten för mänskliga rättigheter och folkrätt i världen – är att öka trycket på Israel och USA att stoppa folkmordet och avveckla ockupationen. De senaste dryga fyra månaderna har visat hur nära omvärldens och västvärldens politiska strider hänger samman – och hur ”imperiets” intressen står i motsättning till frihet och jämlikhet såväl i Sverige som i USA som i Israel och Palestina.  

”Imperiets” intressen står i motsättning till frihet och jämlikhet såväl i Sverige som i USA som i Israel och Palestina.  

USA har fortfarande den militära styrkan att – i destruktiv imperialistisk konkurrens med särskilt Ryssland – rasera det som återstår av respekt för internationell rätt. Och fortsätter dagens krig att eskalera kan det gå mycket fort – redan idag bombar USA och/eller Israel även i Syrien, Libanon, Jemen och Irak och kriget i Ukraina har hela tiden riskerat att utvidgas. Men inte ens det samlade väst är längre starkt nog att leda världen utan att förhandla med andra. Alla som bryr sig om demokrati, mänskliga rättigheter, fred och folkrätt behöver därför prioritera just det – inte offra det när det gagnar egna geopolitiska intressen – och se till att vi får en världsordning där krigsbrott lönar sig mindre, inte mer.

Men inte ens det samlade väst är längre starkt nog att leda världen utan att förhandla med andra.

Sveriges solidariska och fredsinriktade politik väckte en gång respekt i hela världen och bidrog till att vända det kalla kriget till avspänning¹⁰. Den något mindre ojämlika världsordning som nu växer fram erbjuder en möjlighet att knyta an till den traditionen och tillsammans med andra bygga en världsordning som prioriterar utveckling, mänskliga rättigheter, klimatomställning, fred och folkrätt.

Men Sverige gör tvärtom och surrar sig hårdare än någonsin vid den USA-ledda Nato-masten, i ett läge där USA kastar både mänskliga rättigheter och internationell rätt – och snart kanske även demokratin – överbord. Vi lierar oss med en stormakt som driver på grova krigsbrott och är på väg i auktoritär riktning, för att skydda oss mot en annan auktoritär stormakt som genomför grova krigsbrott. Det motverkar såväl säkerhet som demokrati som en bättre världsordning. Världen behöver krafter som bryter – inte bidrar till – den destruktiva imperialistiska konkurrens, nihilism och våldsspiral som nu trasar sönder världen.¹¹

Hur ska en västvärld som stöttar folkmord i Palestina kunna få en redan innan västskeptisk omvärld att med kraft kräva en fredsuppgörelse baserad på respekt för folkrätten i Ukraina?

De som säger att detta är orealistiskt kan fråga sig själva hur en västvärld som stöttar folkmord i Palestina ska kunna få en redan innan västskeptisk omvärld att med kraft kräva en fredsuppgörelse baserad på respekt för folkrätten i – det vill säga utan permanent delning och ockupation av – Ukraina. Nu när västvärldens vapenstöd ensamt inte ser ut att räcka för att säkra en sådan fred kommer resten av världens ställningstaganden spela en större roll för vilken fred som kan slutas i framtiden. Och hjälper EU själva Trump att bli vald – genom att låta bli att sätta hårt mot hårt mot Bidens/Israels folkmordskrig – så kommer trycket för en folkrättsligt förankrad fred i Ukraina försvagas ännu mer.¹² Det kommer inte finnas någon gräns på hur följsamma Sveriges och EU:s Natokramare kommer att vara för att få Trump att i alla fall inte avveckla Nato om han blir president.¹³

Och varför skulle världens övriga despoter bry sig om folkrätt, demokrati eller mänskliga rättigheter framöver – om inte västvärlden gör det ens efter att ICJ beordrat det? Den etniska rensning som såväl armenier som palestinier utsatts för 2023 kan bli det nya normala i en värld där politiker som Netanyahu får fortsätta sätta makt före rätt¹⁴.

Men där USA:s eliter vägrar avbryta färden mot avgrunden hade EU kunnat tvinga dem till bättring – om det fanns ett tillräckligt tryck som pressade fram en sådan kursändring. Redan att länder som Irland, Spanien, Norge och Nederländerna gått längre i krav på eldupphör, sanktioner, stopp för vapenexport eller diplomatiskt kraftspråk gör skillnad. Även EU:s ”utrikesminister” Joseph Borell kritiserar nu öppet USA:s militära stöd till Israel, och att EU talar allt tydligare om eldupphör, palestiniernas rätt till en stat, inte dragit tillbaka stödet till UNWRA och kritiserar USA:s vapenstöd till Israel är en början.¹⁵Anslöt fler så att EU började agera konkret för att pressa Israel – och för respekt för internationell rätt – så skulle den globala balansen förändras. Utan EU skulle USA, Israel och Storbritannien stå ensamma mot en överväldigande majoritet av jordens stater och befolkningar.

Då skulle USA tvingas se över sina destruktiva strategier för Mellanöstern, oavsett vem som sitter i Vita huset 2025. Och utan USA:s stöd skulle Israel tvingas förhandla om ett slut på ockupationen, och vi skulle börja ta några steg för att vrida världsordningen rätt igen – i riktning mot respekt för folkrätt, mänskliga rättigheter och diplomati – istället för som nu mot mer av imperialistiska krig, den starkes rätt och auktoritära styren.

Men dit är det långt. Den svenska regeringen driver på i motsatt riktning, och utan breda sanktioner mot Israel – som bara den europeiska vänstern driver nu – blir effekten på såväl USA och Israel som förändringen i synen på EU:s delaktighet i folkmordet begränsad.¹⁶ Just nu blir EU visserligen allt mer kritiskt till att USA inte stoppar dödandet av palestinier, men verkar inte ha mycket invända mot att USA:s ”fredsplan” går ut på att tillsätta en regering som inte är representativ för eller vald av palestinierna, och verkar öppna för att avträda delar av Västbanken och Gaza till Israel¹⁷.

Ett Sverige och EU som tog konkret ställning skulle kunna göra faktisk skillnad för att stoppa folkmordet – och stärka såväl mänskliga rättigheter och folkrätt som EU:s röst i världen.

Ett Sverige och EU som tog konkret ställning skulle kunna göra faktisk skillnad för att stoppa folkmordet – och stärka såväl mänskliga rättigheter och folkrätt som EU:s röst i världen. Ett Sverige och Europa som inte gör det kommer med rätta att fortsätta betraktas som USA:s hycklande och allt mer provinsiella och rasistiska lillebror, och få en allt mer undanskymd roll i världens politik som ekonomi.

Ändå verkar det senare vara det val stora delar av den europeiska borgerlighetens gör. De klokare röster som finns där kommer inte att lyckas ta ut avståndet till USA och Israel tillräckligt utan hårt tryck och fortsatt mobilisering underifrån. Den globala solidaritetsrörelse för Palestina som exploderat sedan hösten 2023 har visat att världens folkliga rörelser kan förändra den globala dagordningen underifrån. Medan världens eliter visat att de är kapabla till nästan vilka brott som helst om rörelserna inte pressar dem.

All progressiv politik behöver utgå från de insikterna framöver – från att alla folks frihet fortfarande är en förutsättning för hela världens fred. Och från insikten att det är bråttom – för såväl palestiniernas som demokratins skull.