En utredning beställd av Jämställdhetsmyndigheten om Kvinnor för fred liknar alltmer en häxjakt. Bolaget som fick uppdraget att utreda fredsorganisationen grundades av två tidigare anställda hos Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten (MUST). Analysen är ett hot mot alla oberoende folkrörelser, skriver Tord Björk.

Jämställdhetsmyndigheten har gett Afactor AB grundat av två tidigare anställda hos Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten (MUST) uppdraget att utreda om Kvinnor för freds förhållande till diktaturen Ryssland. Utredningen är ett hafsverk och en häxjakt på Kvinnor för fred (KFF).

Den av myndigheten beställda utredningen dras in i något som alltmer liknar en förtalskampanj.

Jämställdhetsmyndigheten ville få utrett om KFF och/eller deras företrädare har fört en opinion i säkerhetspolitiska frågor som främjar diktaturer, i synnerhet Ryssland och deras invasion av Ukraina. Även samarbetsorganisationen Sveriges fredsråd (SFR) där Kvinnor för fred är medlem var med bland de organisationer som skulle granskas. Varför även SFR ska ingå i en utredning om KFF framgår inte. Särskilt oklart blir det när även verksamheten hos de organisationer som ingår i SFR och andra som saknar samband med KFF granskas på lösa grunder av utredarna.

Analysens slutsatser är att KFF är potentiellt inblandade i ”informationskrigföringstaktik” och om de granskade individerna står att: ”Sammanfattningsvis sträcker sig de potentiella återverkningarna av dessa individers diskurs bortom ryktesspridning och kan ha påtagliga effekter på det nationella försvaret och säkerheten”¹

Analysen är ett hot mot alla oberoende folkrörelser.

Utredningen på 38 sidor är full av faktafel, sakupplysningar som inte har med sammanhanget att göra, uppdiktade samband där de inte finns, godtyckliga tänjbara definitioner, grova övertolkningar av vad många av de granskade individerna säger, citat tagna ur sitt sammanhang och aktiviteter så långt tillbaka i tiden som 2012 som KFF inte hade med att göra.

När utredningen finner vad som kan ses som ryssvänliga uttalanden lyckas den inte visa på vilket sätt dessa inte är legitima åsikter byggda på egna erfarenheter utan istället är led i främmande makts informationskrigföring. Utredningen ger sig godtyckliga fria händer att definiera inhemsk opinion som led i rysk påverkan.

I sak finner utredningen att ”Inga direkta organisatoriska kopplingar som avser ekonomiskt bidrag eller styrning mellan KFF/SFR och diktaturer, främst Ryssland, har påträffats.”² Utredningen finner heller inget att anmärka på i KFF:s ställningstaganden, som dock sägs visa att föreningen fört ”en opinion i säkerhetspolitiska frågor som främjar diktaturer, i synnerhet Ryssland och deras invasion av Ukraina.”

Utredningen ger sig godtyckliga fria händer att definiera inhemsk opinion som led i rysk påverkan.

Istället granskas två personer som valdes in 2023 i den nationella samordningen för KFF vid namn Samla, varav den ena avgått men kvarstår som medlem och ingår i Stockholms samordningsgrupp. I fallet med den som kvarstår i Samla handlar det om en miljö- och fredsaktivist som läggs till last att hon deltagit i en aktion för att hjälpa Gaza och hamnat i israeliskt fängelse, deltagit i civil olydnad mot ett finsk-ryskt kärnkraftverk och upplyst om en luftförsvarsövning på KFFs årsmöte 2015 samt varit med och ordnat ett samtal där ryska ambassadören diskuterade om vikten av dialog. Den luftförsvarsövning det handlade om var Arctic Challenge Exercise, världens största luftstridsövning enligt Trafikverkets hemsida. ”Det handlar om en tredjedel av Sveriges luftrum. – Det är en provokation mot Ryssland” var den åsikt som kritiseras.³

I det andra fallet om en person som varit flitig på sociala medier och fått ett stort antal av sina inlägg på facebook granskade. Afactors utredning lyfter fram att personen ifråga kallat den satirtävling för att göra Erdogan till åtlöje som utlystes av Flamman för snillrik. Utredningen talar om att den kritiserade personen 20 januari 2023 lägger ”ut information om en demonstration som ska hållas 21/1 på Norra Bantorget. ”NEJ TILL NATO! – Ingen allians med Fascister”.⁴ Sammanlagt ägnar studien 7 sidor åt denna persons sociala medier varav 10 citat lyfts fram i en särskild sammanställning. De påstås tyda på att personen potentiellt deltar i informationskrigföring genom att säga sådant som ”Nato vill avsätta regeringen i Ryssland och installera en lydregering.”⁵

Utredarna finner påståenden både med synpunkter allmänt om SVT:s bild av Ryssland, om vad som hände i Ukraina 2014 och om det nuvarande läget under Rysslands krig mot Ukraina som skäl för sina långtgående påståenden. Att ett av de påståenden som förs fram kan ses som i linje med en rysk hållning är ett enstaka självmotsägande undantag men alla inläggen är legitima yttranden.

Afactors utredning lyfter fram att personen ifråga kallat den satirtävling för att göra Erdogan till åtlöje som utlystes av Flamman för snillrik.

Ytterligare en person lyfts fram som belägg för Afactors slutsatser. En före detta medlem i KFF. Hon har medan hon var medlem, men utan att företräda föreningen, deltagit på en konferens i Syrien. Hon var ordförande för SFR fram till 2022 då hon avgick efter att hon uttalat stöd för ryska invasionen av Ukraina. Den politiskt väsentliga frågan i en granskning är att SFR tagit avstånd från invasionen.

Att hon inte får med sig den organisation som hon var ordförande för och inte har stöd för sin hållning i frågan om Ukrainakriget från någon annan organisation som KFF samarbetar med visar på att hennes inflytande är svagt eller närmare obefintligt i synen på Ukrainakriget. Samtidigt har personen erkända sakkunskaper i kärnvapen och rymdvapenfrågor. Men erkända sakkunskaper kan man ha i olika frågor utan att de som frågar efter sådana delar personens åsikter om allt.

Attacken på andra personer och organisationer

Afactor AB som gjort utredningen är grundad av Maria Öström och Anna Schneider, bägge med bakgrund i Inhämtningsavdelningen hos Militära underrättelsetjänsten (MUST). Öström beskrivs på Afactors hemsida som strategisk, engagerad och driven med fokus på målet. ”För att nå målen omger hon sig med ett starkt team samt arbetar med tillit och förtroende.”⁶ Schneider beskrivs som analytisk, strukturerad och lösningsorienterad. Något starkt team märks inte i den utredning Afactor gjort och inte någon analytisk och strukturerad förmåga heller. Snarare verkar det vara en klipp och klistra produkt.

Något starkt team märks inte i den utredning Afactor gjort och inte någon analytisk och strukturerad förmåga heller. Snarare verkar det vara en klipp- och klistra produkt.

Utredningen berör inte bara Kvinnor för fred utan också andra organisationer, ofta på oklara långsökta grunder. Den första personen som tas upp av dessa i utredningen är undertecknad, Tord Björk.

Det som lyfts fram är att undertecknad var med och grundade Svensk-Ryska vänskapsföreningen för att sedan felaktigt påstå att undertecknad företrädde föreningen på Folk och Fred 2023.⁷ Vidare sägs att jag var medgrundare till Ukrainabulletinen och Folk och Fred samt protesterade 2015 mot att svenska regeringen beskrivit det krig som ukrainska regeringen förde mot de självutnämnda republikerna i Östra Ukraina som ett resultat av rysk aggression. Detta istället för att verka för Minskavtalet.

Ukrainabulletinen lyfts fram som särskilt belastande i utredningen av KFF. Den långsökta kopplingen till Ukrainabulletinen lyfts fram genom en artikel på Aktivister för freds blogg som sedan återpublicerades i Ukrainabulletinen. Artikeln hade rubriken ”Öppen debatt främjar fred” ⁸, en artikel som också 10 medlemmar i andra föreningar inklusive Kvinnor för fred undertecknade. I ett tidningsnummer med 88 sidor borde en seriös granskning ha hittat många belägg för utredningens tes att Ukrainabulletinen ingår i en grupp av ”organisationer och föreningar som är öppet pro-ryska och/eller till andra diktaturer.”⁹ Ändå hittar inte utredarna ett enda exempel. Istället väljer utredningen en artikel som värnar om öppen debatt.

När så mäktiga intressen sluter sig samman och klipper och klistrar från varandra utgör de ett hot mot demokratin.

Utredningen undanhåller läsaren Aktivister för freds avståndstagande från det nu pågående angreppskriget och att redaktören på flera viktiga punkter går emot den ryska synen. Istället insinuerar utredningen raka motsatsen genom selektivt urval från icke-redaktionellt material i en facebookgrupp. Det gör utredningen till en förtalsprodukt beställd av staten i linje med den kampanj som Svenskt Näringsliv och USA-intressen fört mot Ukrainabulletinen med hjälp av flera medarbetare på Frivärld och Atlantic Council under många år. När så mäktiga intressen sluter sig samman och klipper och klistrar från varandra utgör de ett hot mot demokratin.

Frivärld är en tankesmedja betald av Svenskt Näringsliv med syfte att påverka samhällsdebatten i utrikespolitiska frågor på ett sätt som gagnar företag.

Nätverket folk och fred lyfts också särskilt fram i utredningen. Det görs med hjälp av Patrik Oksanens kritik i en artikel i Frivärld som säger att Folk och Fred använder sig av en klassisk rysk propagandataktik.¹⁰ Frivärld är en tankesmedja betald av Svenskt Näringsliv med syfte att påverka samhällsdebatten i utrikespolitiska frågor på ett sätt som gagnar företag. Frivärlds partsinlägg skrivet av Patrik Oksanen, har spridits vidare av större tidningar till höger och vänster i Sverige och den största tidningen i Finland utan att de granskat uppgifterna. En av de som mest förlitat sig på Frivärld är Lisa Bjurwald i ETC.¹¹

Skillnaden mellan Oksanen och Bjurwald å ena sidan och Afactor på den andra är att de förra uttalade sig i förväg medan den sistnämnda yttrar sig i efterhand då det är möjligt att se vem som har rätt och vem som har fel. Men istället för att göra sitt granskningsjobb lutar sig utredningen på näringslivets ryktesspridning. Det är ingen svårighet att granska vad som sades under Folk och Fred. Alla talen finns på Nätverket Folk och Freds Youtubekanal.

Ska det vara statens uppfattning att när samma åsikt förs fram i DN som på Folk och fred, ska den ena anses vara en legitim opinionsyttring och den andra anses vara ”öppet pro-ryska” och smutskastas av särintressen.

Där framgår att Stefan Lindgren bland de 40 talarna var inbjuden att tala om NATO vilket han också gjorde. Han argumenterade för att NATO-medlemskap kräver grundlagsändring, tankar han utvecklar i en bok om NATO och anledningen till att han bjudits in. Samma typ av argumentation för Ulf Öberg, domare i Europeiska unionens tribunal, fram i DN 25 juli 2023 i artikeln ”Sveriges anslutning till Nato kräver en grundlagsändring”. Ska det vara statens uppfattning i fortsättningen att när samma åsikt förs fram i DN som på Folk och freds konferens ska det i ena fallet anses vara legitim opinionsyttring och i andra fallet ligga till grund för att Folk och Fred är en förening som listas bland föreningar som anses vara ”öppet pro-ryska” och smutskastas av särintressen.

Denna ogrundade ryktesspridning i Afactorprodukten är en av flera anledningar till att utredningen är en politisk skandal som undergräver förtroendet för Jämställdhetsmyndighetens integritet om den tas på allvar.

Utöver Ukrainabulletinen och Nätverket folk och fred är det KFFs medlemskap i SFR och dess samband med Svensk-Ryska vänskapsföreningen, Folket i Bild/Kulturfront och Syrienssolidaritet som läggs dem till last.

Sambandet mellan företrädare för KFF och Svensk-Ryska vänskapsföreningen är obefintligt. Det man säger sig hitta är att Svensk-Ryska vänskapsföreningen har lagt upp en video på sin hemsida från Hudiksvalls fredsdagar med hänvisning till att en av organisatörerna var KFF.¹² Utredningen går här mer än långt kan man säga med en viss underdrift. Ska vem som visar en tidning eller video för någon annan sägas ha ett samband med utgivaren?

Sedan när är det anmärkningsvärt att en tidning med syfte att försvara yttrandefriheten försvarar yttrandefriheten?

Utredningen lyfter fram KFF:s samband med FiB/Kulturfront. Det kan ses som än mer obegripligt än de uppdiktade eller indirekta sambanden mellan Svensk-Ryska föreningen och KFF. Det enda som sägs är guilt by association genom personsamband i SFR. Det enda som specifikt läggs tidningen till last är ”I FiB/K:s försvar av yttrandefriheten har tidningen gjort uttalanden som av många setts som spektakulära. Bland annat så har de konsekvent försvarat historierevisionisters rätt till yttrandefrihet.”¹³ Sedan när är det anmärkningsvärt att en tidning med syfte att försvara yttrandefriheten försvarar yttrandefriheten? Utredningen blir här vilseledande genom att ta upp irrelevanta frågor.

Syriensolidaritet har inget att göra med KFF annat än indirekt då båda organisationerna är medlemmar i SFR. Att ABF stoppade ett seminarium 2012 ordnat av Syriensolidaritet efter kritik i Svenska Dagbladet lyfts fram i utredningen och ett annat seminarium 2018.¹² På vilket sätt KFF som inte hade med något av seminarierna att göra kan lastas för dem framgår inte.

Koppling till andra organisationer ges stor tyngd i Afactordokumentet. Utredarna menar att det finns kopplingar mellan KFF:s och SFR:s representanter till organisationer och föreningar som ”öppet sprider ett bland annat pro-ryskt narrativ, exempelvis Svensk Ryska Vänskapsföreningen, Föreningen Syriensolidaritet, Folket i Bild Kulturfront (FiB/K) och Ukrainabulletinen.” Antingen finns inte kopplingen alls eller på något rimligt sätt som motiverar utredningen långtgående slutsatser. Eller också finns inte det pro-ryska narrativet man talar om belagt.

Utredningen gör ett försök att misstänkliggöra en rad personer med hjälp av 19 lösryckta citat från sociala medier och insändare.

Personer

Utredningen gör ett försök att misstänkliggöra en rad personer med hjälp av 19 lösryckta citat från sociala medier och insändare. Här nås något av en höjdpunkt i konsten att skapa illusionen av att slutsatserna bottnar i saklig argumentation. Citaten rafsas ihop från övriga Afactordokumentet utan att tala om vem som står för dem eller när de är publicerade. Det förväntas läsaren själv ta reda på genom att söka igenom de 20 sidor i dokumentet där källan och vem som skrivit budskapet som det förkortade citatet är taget från finns, för den som har tid att leta. 

Det hela presenteras som ”ett axplock av kommentarer från samtliga företrädare som omnämns i rapporten.”¹⁴ Domen är hård mot denna grupp på fem personer varav två från KFF, två från SFR och en som inte längre är med i KFF och inte heller längre företräder SFR.  

Utredningen ger omdömet att: ”[u]ppfattningen avseende samtliga företrädare för KFF och SFR som nämns i rapporten är att de förmedlar ett budskap som ligger i linje med Kremls narrativ, vilket ifrågasätter USA och Nato samt kritiserar Sveriges försvarspolitik. Det tyder på potentiell inblandning i bredare informationskrigföringstaktik som syftar till att påverka den allmänna opinionen och underminera etablerad politik och allianser i Sverige.”¹⁵

Ifrågasätta USA och NATO eller kritisera Sveriges försvarspolitik blir inte längre något självklart i ett demokratiskt samhälle

Ifrågasätta USA och NATO eller kritisera Sveriges försvarspolitik blir inte längre något självklart i ett demokratiskt samhälle utan något som snarare är deltagande i spridande av främmande makts narrativ. Det sammanfattande omdömet om dessa individer säger att de är kritiska till Sveriges roll i internationella konflikter. Jaha, än sen då undrar man. ”Utformningen av deras budskap tyder på att de tror att Sverige bidrar till krig utomlands.”¹⁵ Här närmar sig Afactordokumentet berättelsen om Maria bebådelse, konsten att sälja vapen och delta i störtande av en regering i ett land med hjälp av svenska stridsflygplan utan att bidra till krig. Visst menar bibeln av någon outgrundlig anledning att jungfru Maria blev gravid utan att någon man låg med henne, men att krig uppstår utan att den som bidrar med vapen eller aktivt delar i striderna inte bidrar är väl ändå att överdriva sin egen jungfruliga oskuld.

I den anonymiserade citatsamling som utredningen bygger sin drastiska slutsats på ingår 11 citat från två nuvarande företrädare för KFF på riksplanet och lokalt vilket framgår om man söker länge i materialet. De ger inte underlag för slutsatsen. Två citat återges gjorda av en person som tidigare var medlem har knappast i sammanhanget att göra. Två nutida företrädare för SFR tas också med i axplocket. Deras inlägg består av allt från att de citerar andra personer, information om att ett möte på ABF-huset blivit avhyst och två inlägg är av den sort som riktar sig kraftigt uppåt grovt mot makthavare och ses som legitima i vår typ av demokrati.

Redan kravet att alla företrädare hos både den egna organisationen, dess lokalgrupper och alla samarbetsorganisationer ska granskas bidrar till kedjor av samband som inte behöver ha något substantiellt innehåll.

Varför leta efter personsamband istället för substans?

Vad finns det för förklaring till varför utredningen letar personsamband istället för att leta efter substans? I det pågående arbete med att se över demokrativillkoret i alla bidrag till civilsamhället ingår tankar om att inte bara den egna organisationens företrädare utan också företrädare för alla organisationer man samarbetar med ska leva upp till att de inte ”motarbetar det demokratiska styrelseskicket.”¹⁶ Vilken substans man ska leta efter är inte så lätt att veta med denna formulering, inte minst i utrikespolitiska frågor.  Redan kravet att alla företrädare hos både den egna organisationen, dess lokalgrupper och alla samarbetsorganisationer ska granskas bidrar till kedjor av samband som inte behöver ha något substantiellt innehåll. Därtill tillkommer det än mer långtgående att alla föreläsare som anlitas knappast ska väljas utifrån vilken sakkunskap de har i det ämne som ska tas upp utan först och främst utifrån hur de kan bedömas utifrån vad de säger i sociala medier eller andra sammanhang. Denna märkliga överbetoningen på personsamband kan alltså ses som ett uttryck för tendenser hos statsmaktens förhållande till civilsamhället idag. En tendens mer mot övervakning än den tillit som är demokratins grogrund.

Det finns mycket att skratta åt i denna skrift. Dess påhittade samband, dumheter och bristande proportioner faller tillbaka på det aktiebolag som författat ett innehåll som visar sig dra slutsatser som inte är hållbara. Efter bästa förmåga har bolaget försökt förvandla legitim inhemsk opinion till informationskrigföring åt Ryssland. Så agerar inte utredare i en stat som vill kalla sig demokratisk.

Det kan finnas en förklaring till varför utredningen ser även ett försvar av freds- och miljörörelsen som belastande mot attacker organiserade av Svenskt näringsliv i samverkan med organisationen Atlantic Council som verkar för USA:s intressen. Den är att Afactor omtolkat det uppdrag den fått. De lägger en tonvikt inte bara på spridning av rysk propaganda eller utryckt stöd för diktaturer. Istället läggs till en tonvikt på ”budskap som ligger i linje med Kremls narrativ”¹⁵ vilket sägs innebära ifrågasättande av USA och Nato samt kritik av Sveriges försvarspolitik.

Denna förskjutning av utredningens syfte kan förklara flera bisarra citat som ses som belägg för att de anklagade personerna deltar i rysk informationskrigföring. Det är alltså inte nog med att utredningen är slarvigt gjord, den har också missförstått sitt uppdrag. Utredningen ger en avslöjande inblick i enögdhet och komisk bristande självinsikt snarare än en förmåga att göra en välgrundad redogörelse för det som skulle utredas. Teamet på Afactor AB med dess privata bolagsledning av före detta spioner skämmer inte bara ut den statliga myndigheten som gett den uppdraget utan skadar också förtroendet för att MUST kan fostra kompetenta personer som kan leda en verksamhet som gör seriösa utredningar. 

Utredningen kan påverka KFF:s möjligheter att få statliga bidrag och allmänna anseende. Utredningen kan också ha långtgående konsekvenser för långt fler än KFF. Inte bara för de organisationer och personer som nämns i utredningen. Det är därför meningsfullt för många att sätta sig in i hur staten framöver kan förhålla sig till både oberoende folkrörelser och övriga civilsamhället. En strömlinjeformning av principer för allt stöd till civilsamhällets organisationer håller nu på att utprovas i praktiken. Den av Jämställdhetsmyndigheten beställda utredningen kan ses som ett led i detta. Därtill dras också en vid krets av enskilda av teamet på Afactor AB via personkopplingar in i något som alltmer liknar en förtalskampanj.