Dikt 1. Irak och Palestina
Dikt 1. Irak och Palestina
Naken
Läser en morgon det jag skrev för tjugo år sen:
Den kvinnliga fångvaktaren
Lynndie England, 21 år,
från Fort Ashby i West Virginia
uppvuxen i husvagn med sina syskon
i det fattigare Amerika
håller den irakiske fången i ett koppel.
Fången är naken och han kryper
över golvet som plötsligt är
hela världens iskalla betonggolv.
Lynndie England ser olycklig ut nu.
Också hon kryper naken
över det smutsiga golvet:
Rumsfeld och Bush håller i kopplet.
Hon och den där fången har
närmat sig varandra.
Jag hittar mina texter från
den stora imperialistiska aggressionen.
Jag börjar läsa om hur det gick
till slut för Lynndie England.
Hon dömdes till fängelse,
avtjänade sitt straff men hävdade
att hon bara lydde order.
Efter tre år släpptes hon,
skrev en bok om Abu Ghraibfängelset.
Hon gick ett tag på antidepressiva.
Nu väntar hon sedan länge på
en ursäkt från amerikanska armén.
Hon ångrar inte det hon gjorde.
Men hon är naken nu, Lynndie
England, lika naken
som en palestinsk civil
på ett lastbilsflak i Gaza.