Planscherna är tidens tecken. De ska väcka känslor, locka köpare, värva röster. Stefan Arvidsson gräver i arkiven och tolkar politiska planscher från förr.

År 1892 startar Mary Grey en socialistisk söndagsskola i London. Tanken är att erbjuda barnen meningsfulla aktiviteter. Och samtidigt lära ut socialistisk moral.

Då John Trevor, grundare av den så kallade Labour Church, och Robert Blatchford, mannen bakom de så kallade Cinderella clubs för barn från slummen, året efter initierar liknande söndagsskolor runt om i Storbritannien, sprider sig rörelsen.

Samma år sätter också Labour-ledaren Keir Hardie igång sin egen version, benämnd Crusaders. Credot lyder: människor är skapade för att njuta av livet; det som hindrar dem från det är orätt; var och en är skyldig att motverka det som är orätt.

På medlemskortet kan vi se credot illustrerat: likt Dionysos thíasos drar pojkarna fram genom ett arkadien.¹

Men att njuta av livet innebär inte bara musik och dans, också läsning är en del av korståget för ett gott liv. De socialistiska söndagsskolornas popularitet nådde sitt klimax åren före första världskriget. Därefter har backanalisk livsglädje och optimism varit betydligt svårare att kultivera.