Den spanske reportern Pablo Gonzalez, fängslad i Polen den 28 februari 2022, har ännu inte fått veta vilka anklagelser som riktas mot honom. Journalisten Dick Emanuelsson har talat med hans fru som bara har fått träffa honom tre gånger.

När ryssarna gick in i Ukraina den 24 februari 2022 lämnade den spanske reportern Pablo Gonzalez Kiev och reste till Polen samma dag. Fyra dagar senare arresterades han av polsk polis.

– Vid den tiden arbetade han för den spanska tevekanalen La Sexta. Och det är uppenbart att han och La Sexta hade gjort upp om att han skulle resa till Ukraina vid ett senare tillfälle, eftersom han befann sig i en polsk gränsstad mellan Polen och Ukraina. De hade kommit överens om att resa över med andra journalister för att rapportera därifrån och återvända till Ukraina nästa dag. Men han arresterades innan.

Han är inne på den nionde förlängningen, vilket fått den Internationella och Europeiska Journalistfederationen att ilskna till.

Så sa Oihana Goiriena Foruria, Pablos, fru när jag intervjuade henne i maj 2023. Nu har ytterligare 14 månader gått och Pablos ‘förebyggande häkte’ förlängs var tredje månad. Han är inne på den nionde förlängningen, vilket fått den Internationella och Europeiska Journalistfederationen att ilskna till.

På ett möte den 23-24 maj 2024 i Prishtina, Kosovo, fattade det Europeiska Journalistförbundet (EFJ) en skarp resolution, både mot de polska myndigheterna som mot den spanska regeringen, som EFJ och IJF anser inte gör tillräckligt för Gonzalez:

”Opaciteten kring fallet har varit övervägande, även om det har ägt rum flera parlamentariska frågor i deputeradekongressen i Madrid och i Europaparlamentet. Den spanska utrikesministern kom också fram ur den nästan totala tystnaden i fallet – som kännetecknade honom under de första två åren – och berättade för kongressen att han hade krävt av den nya polska regeringen en muntlig, motstridig och offentlig rättegång så snart som möjligt.”

EFJ ställer i korthet följande krav i förgrunden:

• Att de polska myndigheterna omedelbart friger Pablo González.
• Det är inte acceptabelt att ett land i EU har en journalist fängslad och ännu inte, efter 27 månaders fängelse och isolering, inte har offentliggjort anklagelserna.
• EFJ kräver maximal insyn i rättsprocessen.
• Att på kortast möjliga tid snabbt genomföra en rättvis rättegång med alla garantier inför de eventuella anklagelserna och påstådda bevis mot honom. Enligt europeisk lagstiftning finns det till och med möjlighet att han återsänds till Spanien i väntan på den slutliga rättegången.
• Att uppmana de spanska myndigheterna att upprätthålla en mer beslutsam attityd gentemot den polska regeringen, på samma sätt som olika europeiska organ, som Internationella Journalistfederationen, NGO:s, organisationer för mänskliga rättigheter, fackföreningar och journalistorganisationer från Spanien och andra länder har krävt. EFJ kräver verifierbar respekt för hans rättigheter som spansk och EU-medborgare.

En av anledningarna till att Pablo kanske misstänks för att vara rysk spion kan vara att Pablos farfar var ett av de ”spanska barnen” som evakuerades i slutet av inbördeskriget i Spanien då Hitlers stridsflyg bombade städer och general Francos trupper avancerade. Tusentals barn fick en fristad i dåtida Sovjetunionen där de växte upp efter kriget. Pablos mor skilde sig från sin ryske man när Pablo var nio år och följde med sin mor till Spanien. Men han behöll en bra kontakt med sin far.

– Vid födseln var han folkbokförd där som Pavel Rubtsov. När hans föräldrar skilde sig och de flyttade till Spanien ändrade hon hans namn. Han har ett ryskt pass, eftersom han har bibehållit sitt ryska medborgarskap och hans ryska födelsenamn och efternamnet är registrerat i det ryska passet. I det spanska passet återfanns hans spanska namn. Det måste ha skapat en hel del misstankar. Men det har vi redan förklarat och rett ut. Dessutom har vi underlaget och det har presenterats. Så fort vi påvisade förhållandet med passen verkade de tillfredsställda. De sa inget annat, sa Oihana Goiriena Foruria förra året.

Och om han skulle dömas kan straffet bli mycket högt, tio eller till och med tretton år. Med dessa argument förlänger de hans förebyggande frihetsberövande var tredje månad.

När jag pratar med henne igen, på självaste midsommarafton säger hon att processen inte har förändrats en millimeter.

– I slutet av maj förlängdes den ‘förebyggande häktningen’ för nionde gången. I slutet av augusti ska samma procedur upprepas. Det som åklagarmyndigheten lägger fram för att begära eller motivera förlängningen är detsamma som i februari 2022: flyktrisk, risk att försvåra utredningen som väger mot en misstanke om att ha begått brott. Och om han skulle dömas kan straffet bli mycket högt, tio eller till och med tretton år. Med dessa argument förlänger de hans förebyggande frihetsberövande var tredje månad. Faktum är att just nu är argumentet som väger tyngst risken att förhindra utredningen. Det räcker. De behöver inte lägga fram några bevis, säger en indignerad Goiriena Foruria.

När USA-reportern Ev­an Gershkovic greps i Ryssland i slutet av mars 2023 krävde ett femtiotal länder redan från början hans omedelbara frigivande. Den spanske utrikesministern Manuel Albares å sin sida dröjde nästan ett år innan han uttalade sig inför La Sexta om Gonzalez, och då mycket försiktigt: Hans ”grundläggande rättigheter har respekterats från första början”.¹

Men det som upprör Goiriena Foruria än mer är Albares nästa uttalande i samma intervju:

”Men jag måste tillstå att anklagelserna mot honom är mycket allvarliga och att det pågår en utredning”.

­– Han antyder mer eller mindre att det föreligger ett brott, men inte ens han kräver, eller ens klargör något i den saken. Han säger att anklagelserna är allvarliga, mycket allvarliga, men utan att säga vad eller vilka de är. Inte ens Pablos polska advokater och än mindre hans tysk-chilenska advokat har fått ta del av dessa påstådda anklagelser och det har nu gått 28 månader, säger Goiriena Foruria.

Den spanske utrikesministern Manuel Albares å sin sida dröjde nästan ett år innan han uttalade sig inför La Sexta om Gonzalez, och då mycket försiktigt.

I den spanska kongressen väcktes en interpellation till Albares om Pablo Gonzalez. Han svarade att han nu står i kontakt med den nya polske utrikesministern, eftersom det i Polen har ägt rum ett regeringsskifte. Albares uppgav att han kommer insistera på att Pablo snarast måste få en offentlig rättegång så snart som möjligt och att åtal väcks mot honom, om det finns några anklagelser, det vill säga.

– För första gången på två år har den spanske utrikesministern uttryckt att det kanske inte ens finns några anklagelser, det vill säga bevis mot Pablo eftersom dessa inte har lagts fram.

Den 28 april i år fyllde Pablo Gonzalez 42 år. Goiriena Foruria och deras äldste son besökte den 13 maj Pablo i Radomfängelset, 10 mil utanför Warszawa.

– Det var tredje besöket vi gjorde hos honom. Tre besök på 27 månader. Detta är vad vi har fått tillstånd att göra hittills. Och vid det andra och tredje besöket följde vår äldste son med mig. Den mellersta och den lilla har inte sett eller ens pratat i telefon med sin pappa på 28 månader.

Kan ni inte ens tala via Skype?

– De tillåter inte det med hänvisning om att de (Polen) måste vara säkra på vem som är i andra ändan. Vi har därför föreslagit videosamtal, men de svarar inte.

– Med dagens teknologi genomförs videokonferenser i hela världen. Barnen skulle enkelt och dessutom under kontroll kunna prata med sin far via den polska ambassaden i Madrid. Jag var vittne i en rättegång i Colombia för tio år sedan och gjorde mitt vittnesmål från den colombianska ambassaden i Tegucigalpa, Honduras.

När ni träffade Pablo i fängelset i början av maj, i vilket tillstånd befann han sig?

– Jämfört med besöket vi gjorde för ett år sedan, den 16 juni, tyckte jag att han såg mycket bättre ut, starkare. Förra året var han väldigt frustrerad och arg, hade gått ner 20 kilo och sa att han inte förstod varför han befann sig i fängelset.

I år verkade han lugnare och sa att; ”Jag vet att det här är en tidsfråga, det kommer att ordna sig. Men hur lång tid det tar, vet vi förstås inte”.

Men jag noterade att han var lugn, och sa själv att svängningarna i humöret som han hade förra året, har minskat. Han är mer självsäker nu, kanske på grund av regeringsskiftet i Polen.

Tror du att bytet av polsk regering kan ge något positivt?

– Vi har stora förhoppningar på regeringsskiftet, mer än något annat eftersom den nya regeringen är mer ”europeisk” (till sin politiska karaktär), mer i linje med försvaret av mänskliga rättigheter. Men vi har inte sett någon förändring angående hans situation ännu. Jag vet inte vad jag kan förvänta mig. Vi kanske borde ge den nya regeringen mer tid, tid att göra ändringar i sin egen lagstiftning, eftersom de är nödvändiga. Till exempel för att sätta stopp för möjligheten att i all oändlighet förlänga de tre månaderna av ‘förebyggande frihetsberövande’.

Vi har stora förhoppningar på regeringsskiftet, mer än något annat eftersom den nya regeringen är mer ‘europeisk’ (till sin politiska karaktär), mer i linje med försvaret av mänskliga rättigheter. Men vi har inte sett någon förändring angående hans situation ännu.

I Polen finns inte någon gräns, utan de kan hålla honom i förebyggande förvar i två, fyra, sex, åtta år, vilken tid de än anser vara nödvändig. Den polske justitieministern har redan påpekat behovet av att rätta till denna situation, denna lagstiftning är oförenlig med europeisk lagstiftning, med Europeiska Unionens fördrag om mänskliga rättigheter. Men när det kommer, det vet vi inte. Kanske är det en tidsfråga, men för närvarande har vi åtminstone inte märkt några förändringar.

Du nämnde Europeiska Unionen. Vad säger den? EU-kommissionen och Ursula von der Leyen är mycket oroade över mänskliga rättigheter, men kanske inte så mycket om tillståndet hos sina egna medlemmar?

– När det gäller Pablos försvar har vi fått stort stöd från Reportrar utan gränser, FAPE, Federation of Associations of Journalists of Spain och olika organisationer. I Madrid finns Madrid Support Group, som har hjälpt mig framför allt att veta vilka dörrar jag ska knacka på. Och så finns det ”Free Pablo González-Föreningen”. Även Amnesty International är också medvetna om vad som händer.

Journalistinternationalen
International Federation of Journalists med säte i Genève, och dess europeiska Journalistsektion har sedan nästan första dagen gjort uttalanden till stöd för Pablo och med krav på de polska myndigheterna. När jag skriftväxlar med Svenska Journalistförbundets jurist Tove Carlén nämner hon och skickar också över det Europeiska Journalistfackets senaste uttalande från slutet av maj i år. Dock kan vi som svenska medlemmar i SJF inte ta del av Pablos dramatiska öde i vår egen förbundstidning Journalisten, däremot flera stora uppslagna artiklar om USA-reportern Evan Gershkovic.

Den 26 juni utlyste de spanska journalistförbunden en manifestation framför den polska ambassaden i Madrid med kraven från Europafackets möte i slutet av maj i år. Trots att medierna har legat mycket lågt med Pablos fall, har solidariteten med denne reporter successivt ökat under de 28 månaderna av frihetsberövande.

– Det är första gången som manifestationen har sammankallats av journalister och fackföreningar. Flera möten har hållits både framför den polska ambassaden och som utrikesministeriet, men sammankallade av Madrids stödgrupp för Pablo. Journalisternas arbete blir allt farligare.

Oihana Goiriena Foruria nämnde förra året att även de advokater som var Pablos juridiska ombud hade problem med att göra sitt jobb.

Hur är läget idag?

– De har fortfarande problem, exakt samma som för ett år sedan. Pablo har två team av advokater, en är tysk-chilensk, men har arbetat här i Spanien. Det andra är ett team av polska advokater, eftersom det är viktigt att han också har polska advokater som kan försvara honom i Polen. Tydligen kräver lagen detta. Och de är, som jag säger, i samma situation, utan att ha tillgång till den fullständiga anklagelseakten. Så eftersom det inte har väckts något åtal mot honom och inga bevis har presenterats, vet de inte exakt vad de har att försvara honom i. Deras händer är bundna när det gäller att organisera Pablos försvar.

Finns det en rädsla för att de polska myndigheterna planerar någon form av ‘skådeprocess’ mot Pablo, med uppdiktade anklagelser?

– Ja, de har ju haft gott om tid att planera det i så fall. Ja, självklart, risken är stor. Men vi vet inte, jag har inga bevis på det, men det kan vara så. Möjligheten finns.

Oihana Goiriena Foruria har det senaste året uppmärksammats allt mer och intervjuas också i allt högre grad av medierna. Jag frågar henne om hur det går för henne och deras tre gemensamma barn.

Vi fortsätter kämpa. Våra tankar förblir alltid där, i Polen, i Radom. Med hopp om att en dag kommer det efterlängtade samtalet på telefonen med pappan som återvänder till vardagen.

– Vi fortsätter kämpa. Våra tankar förblir alltid där, i Polen, i Radom. Med hopp om att en dag kommer det efterlängtade samtalet på telefonen med pappan som återvänder till vardagen.

När jag intervjuar henne den 21 juni hade USA-journalisten Evan Gershkovic ännu inte ställts inför rätta, vilket skedde fem dagar senare, den 26 juni.

– Skillnaden är att USA-journalisten har fått ett datum utsatt för hans rättegång. Vi har inte ens något rättegångsdatum. Gershkovic har fått mycket uppmärksamhet i media och här lyser den ibland med sin frånvaro i Pablos fall.

– Men folk i allmänhet är mycket solidariska. Här i Bilbao firade vi Pablos födelsedag den 28 april. Det var fest för att samla in pengar för att kunna betala advokaternas räkningar och så vidare. Många kom, det var en fantastisk dag.

Men den spanska regeringen Pedro Sanchez har varken kontaktat Oihana Goiriena Foruria eller uttryckt något stöd till Pablo, en avgrundslik skillnad på hur till och med statschefer i USA och EU har agerat med USA-reporterns fall.