På många socialistiska bilder – bokillustrationer, fackföreningsfanor, första-majmärken etcetera – avbildas en uppgående sol. Det är det socialistiska lyckoriket, en land som flödar över av frihet, rättvisa och gemenskap, som förebådas.

På den mexikanska konstnären Diego Rivieras muralmålning ”De revolutionära martyrernas blod ger näring åt jorden” (1926-7) har den uppgående solen ersatts av en fullt utslagen solros. Martyrernas kroppar, insvepta i blodröda flaggor, har vattnat jorden så att blomningen blivit möjlig. Eller är det en alltför ljus tolkning? De gröna bladen ser onekligen rätt vissna ut.

Och kanske självaste blomman också? Att utgjuta sitt liv för saken må vara vackert och närande för mödernejorden, men ett släkt liv är och förblir ett släkt liv. Eller är vi bara för tidigt på’t? Kanske kommer martyrernas kroppsvätskor, målningen lär mer specifikt föreställa Emiliano Zapata och Otilio Montaño Sánchez, snart, mycket snart, att väcka solrosorna till liv.

Källa: Muralmålning i Chapingo, Mexiko. Ur Granger – Historical Picture Archive/Alamy Stock Photo. © 2022, Banco de México Diego Rivera & Frida Kahlo Museums Trust, México D.F./Bildupphovsrätt, Stockholm.